< ئەیوب 16 >

ئەیوبیش وەڵامی دایەوە: 1
Därefter tog Job till orda och sade:
«زۆرم لەمانە گوێ لێ بووە، هەموو دڵنەواییەکەتان بریندارکەرن! 2
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
ئایا قسەی پووچ کۆتایی هەیە؟ یان چی دەتوروژێنێت هەتا وەڵام بدەیتەوە؟ 3
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
منیش وەک ئێوە قسەم دەکرد، ئەگەر ئێوە لە جێی من بوونایە؛ قسەم بۆ دەگێڕانەوە و سەرم لە ئاستتان دەلەقاند. 4
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
بەڵام بە دەم هانم دەدان و جوڵەی لێوەکانم ڕایدەگرتن. 5
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
«ئەگەر قسە بکەم لە خەمۆکیەکەم کەم نابێتەوە، ئەگەر بێدەنگیش بم لێم دوور ناکەوێتەوە. 6
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
ئەی خودایە، بێگومان تۆ بێزارت کردووم، هەموو کەسوکارەکەی منت لەناوبردووە. 7
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
سستت کردم، سستییەکەم بووە شایەت، لاوازییەکەم لێم هەستاوە، بەرەوڕوو شایەتیم لەسەر دەدات. 8
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
تووڕەییەکەی پەلاماری دام و منی چەوساندەوە، ددانەکانی لێم جیڕکردەوە، دوژمنەکەم چاوی تێبڕیوم. 9
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
خەڵک دەمیان لێ داچەقاندووم، بە گاڵتەپێکردنەوە زللەیان لێدەدام، پێکەوە گەلەکۆمەیان لێکردم. 10
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
خودا منی دایە دەست زۆردار و فڕێیدامە نێو دەستی خراپەکارەوە. 11
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
من ئاسوودە بووم و ئەو جێی لەق کردم، پشتەملی گرتم و وردوخاشی کردم. منی کرد بە نیشانی خۆی؛ 12
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
تیرهاوێژەکانی دەوریان دام. جەرگی بڕیم و دڵی نەسووتا، زراوی منی بەسەر زەویدا ڕشت. 13
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
جار لەدوای جار شەقم دەکات، وەک جەنگاوەرێک هێرش دەکاتە سەرم. 14
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
«جلوبەرگی گوشم بە پێستمەوە دووری و خۆڵەمێشم بە سەری خۆمدا کرد. 15
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
دەموچاوم لەبەر گریان سوور هەڵگەڕا و ڕەشی بەسەر پێڵوی چاومدا هات. 16
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
لەگەڵ ئەوەی زۆرداری لە دەستی مندا نییە و نوێژەکەم بێگەردە. 17
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
«ئەی زەوی، خوێنەکەم دامەپۆشە، با جێیەک نەبێت بۆ هاوارم! 18
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
ئەوەتا لە ئێستاوە شایەتەکەم لە ئاسمانە، پارێزگارەکەم لە بەرزاییەکانە، 19
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
ئەو هاوڕێمە و داکۆکیم لێ دەکات. کاتێک لەبەردەم خودا چاوەکانم فرمێسک دەڕێژن، 20
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
ئەو لە پێناوی پیاوێک لە خودا دەپاڕێتەوە، وەک پاڕانەوەی کەسێک بۆ هاوڕێکەی. 21
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
«تەمەنم کورتە و بەسەردەچێت، لە ڕێگایەکدا دیلم کە لێی ناگەڕێمەوە. 22
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

< ئەیوب 16 >