< ئەیوب 16 >
Därefter tog Job till orda och sade:
«زۆرم لەمانە گوێ لێ بووە، هەموو دڵنەواییەکەتان بریندارکەرن! | 2 |
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
ئایا قسەی پووچ کۆتایی هەیە؟ یان چی دەتوروژێنێت هەتا وەڵام بدەیتەوە؟ | 3 |
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
منیش وەک ئێوە قسەم دەکرد، ئەگەر ئێوە لە جێی من بوونایە؛ قسەم بۆ دەگێڕانەوە و سەرم لە ئاستتان دەلەقاند. | 4 |
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
بەڵام بە دەم هانم دەدان و جوڵەی لێوەکانم ڕایدەگرتن. | 5 |
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
«ئەگەر قسە بکەم لە خەمۆکیەکەم کەم نابێتەوە، ئەگەر بێدەنگیش بم لێم دوور ناکەوێتەوە. | 6 |
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
ئەی خودایە، بێگومان تۆ بێزارت کردووم، هەموو کەسوکارەکەی منت لەناوبردووە. | 7 |
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
سستت کردم، سستییەکەم بووە شایەت، لاوازییەکەم لێم هەستاوە، بەرەوڕوو شایەتیم لەسەر دەدات. | 8 |
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
تووڕەییەکەی پەلاماری دام و منی چەوساندەوە، ددانەکانی لێم جیڕکردەوە، دوژمنەکەم چاوی تێبڕیوم. | 9 |
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
خەڵک دەمیان لێ داچەقاندووم، بە گاڵتەپێکردنەوە زللەیان لێدەدام، پێکەوە گەلەکۆمەیان لێکردم. | 10 |
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
خودا منی دایە دەست زۆردار و فڕێیدامە نێو دەستی خراپەکارەوە. | 11 |
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
من ئاسوودە بووم و ئەو جێی لەق کردم، پشتەملی گرتم و وردوخاشی کردم. منی کرد بە نیشانی خۆی؛ | 12 |
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
تیرهاوێژەکانی دەوریان دام. جەرگی بڕیم و دڵی نەسووتا، زراوی منی بەسەر زەویدا ڕشت. | 13 |
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
جار لەدوای جار شەقم دەکات، وەک جەنگاوەرێک هێرش دەکاتە سەرم. | 14 |
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
«جلوبەرگی گوشم بە پێستمەوە دووری و خۆڵەمێشم بە سەری خۆمدا کرد. | 15 |
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
دەموچاوم لەبەر گریان سوور هەڵگەڕا و ڕەشی بەسەر پێڵوی چاومدا هات. | 16 |
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
لەگەڵ ئەوەی زۆرداری لە دەستی مندا نییە و نوێژەکەم بێگەردە. | 17 |
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
«ئەی زەوی، خوێنەکەم دامەپۆشە، با جێیەک نەبێت بۆ هاوارم! | 18 |
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
ئەوەتا لە ئێستاوە شایەتەکەم لە ئاسمانە، پارێزگارەکەم لە بەرزاییەکانە، | 19 |
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
ئەو هاوڕێمە و داکۆکیم لێ دەکات. کاتێک لەبەردەم خودا چاوەکانم فرمێسک دەڕێژن، | 20 |
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
ئەو لە پێناوی پیاوێک لە خودا دەپاڕێتەوە، وەک پاڕانەوەی کەسێک بۆ هاوڕێکەی. | 21 |
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
«تەمەنم کورتە و بەسەردەچێت، لە ڕێگایەکدا دیلم کە لێی ناگەڕێمەوە. | 22 |
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.