Mareka 6
1 Imi nayenda kuzwa mwateni ni kwiza mwitoropo mumuzi wakwe, ni varutwana vakwe vavamwichilili.
Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom.
2 Imi Mukivero hausika, avaruti mu maSinagoge. Vuungi vwa vaantu vuva muzuwi nivaziyeleha. Nivati, “Aba wani kuhi izi intuto?” “Maanonzi aa avahewa kwali?” “Imakazonzi izi zatenda chamayanza akwe”?
Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?
3 “Kanji muvezi, mwana Maria ni mukulwe wa Jakovo ni Jose ni Juda ni Simoni? Vanchizye kavahena hanu naswe”? Mi vavaziyezwe chaJesu.
Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.
4 Mi Jesu chati kuvali, “Muporofita kayelele kuvuzwa ikute, mbwiteli mwitoropo mwazwa ni muvakwakwe, ni vamunzubo yakwe.”
Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.
5 Ava kangwa kutenda mutendo ikolete, mbwiteli kuvika mayanza akwe havantu vache valwele ni kuvahoza.
Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.
6 Kusazumina kwavo kuva mukomokisi. Nicha yenda vuzimbuluka muminzi nakavuruta.
Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.
7 Ni chasumpa vena ikumi limwiina nivovere ni kutanga kuvatuma kunze, vovere cha vovere, nikuvaha ziho he inhuho zisaJololi,
Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar;
8 Ni kuba laera kuti kakwina chiva hinda mulwendo lwavo, mbwiteri inkoli vulyo: kakwina inkoko, kakwina mukotana, imi kakwina mali mulutunga lwavo,
Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen;
9 kono kuzwata insangu, nikusa livwika inguvo zovere.
Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar;
10 Ni chati kuvali, “Monse mumwinjirira mwinzuvo, mwikale mo mbwita hete nimusiire icho chivaka.
Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan.
11 Imi itoropo isete imitambule kamba kusamiteeka, hamusiya icho chivaka, muzukutule isuko kumatende enu ivevupaki kuvali.”
Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.
12 Vavayendi ni vaya vuruta kuti vaantu vafutatile zivi zavo.
Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig;
13 Niva zwisa madimona maangi, ni kusinga vantu vangi valwala ioli ni kuvahoza.
Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem.
14 Heroda hazuwa izi, kakuti izina lya Jesu livavuvaani. Vamwi vavali kucho, “Johani Mukolovezi ava kavuswa kuvafwile imi chovuti, izi ziho zina imakazo zitendete mwali.”
Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter.
15 Vamwi ni vaati, “Nji Eliya”. Kono vamwi nivati, “Muporofita, uvu nji vumwi wavaporofita vamwi nako zentanzi.”
Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.
16 Kono linu Heroda hazuwa ichi nacho, “Johani, uni vakosoli mutwi avavuuswa.”
Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.
17 Mukuti Heroda avatumini kusuminwa kwa Johani niku muhakila muntolongo kaha mulandu wa Herodiasi (mwi hyabwe wa mwanchakwe Filipi), kakuti chava musesete.
Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru;
18 Mukuti Johani avawambiri Heroda, “Kakuyelele kwako kuva ni mwihyabwe wa mwancako.”
Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru.
19 “Kono Herodiyasi nakwatilila havuvengi kumulwisanisa, ni kusaka kumwihaya, kono kana avawoli,
Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid;
20 Mukuti Heroda avatite Johani; avezi kuti ushiyeme imi mukwame yojolola, na muvika neenza. Muku tekeleza kwali nikwamuha kunyelwa kukando, imi namuzuwisisa chakusanga.
Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.
21 Linu nikwasika mukwa Heroda hava ni luzuva lwakuzalwa kakwe ni chatenda mulalilo ni manduna vakwe, ni vayendisi venkondo, nivakulwana vamwa Galileya.
Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;
22 Mwana a Herodiasi wa mukazana iyemwine neza ni kuvazanina, nicha sangisa Heroda niva vayenzi vakwe vavasumpwa. Simwine naati kumukazana, “Nikumbiire chimwi nichimwi chosaka imi municikuhe.”
Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det;
23 Chakoonka kwali naati, “Chonse chete ukumbire kwangu, munichi kuhe, ku sika hakati kepuso yangu.”
Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike.
24 Naya hanze nichakati kuvanyina, “Chinzi chete nimukumbiire?” Nacho, “Mutwi wa Johani Mukolovezi,”
Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud.
25 Hohwaho nenjila chokuhwela kwa simwine ni kukumbiira, naati, “Nisaka kuti unihe hahanu, hakagwetere, mutwi wa Johani Mukolovezi”.
Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud.
26 Nihakuva kuti ichi chiva sasamisi simwine, kana avali kuwola kumukanina chava kumbiiri kevaka lya kulikonka kwava tendi nicha veene vakwe.
Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af;
27 Imi simwine cha tuma isole yozwa kuvaganteri ni kumulaera kumuletela mutwi wa Johani. Muganteri nayenda kuka mu kosola mutwi muntolongo.
Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset;
28 Naaleta mutwi wakwe hakagwetere niku uha mukazana, mi mukazana chauha vanyina.
Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.
29 Mi varutwana vakwe, chokuzuwa ichi, chivakeza nikuhinda muviri ni kuka u uunga mwikuumbu.
Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom.
30 Mi vapositola, chivakungana kuzimbuluka Jesu, ku muwambira zonse zivava kapangi ni kuruta.
Och Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade.
31 Ni chata kuvali, “Mwize muzwe muvene muye muchivaka chisena vaantu ni kukapumula inakozana.” Mukuti vuungi vuvakwiza ni kuyenda, imi kena vavawani nanga inako yokulya.
Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta.
32 Imi nivayenda muchikepe muchivaka chisena vaantu avoveene.
Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken.
33 Kono vava vavoni havakatuka mi vuungi ni bwaveziva, nivatilila kwateni hamwiina chamatende kuzwa mwitoropo yonse, ni kukasika lwentanzi kwavo.
Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.
34 Havasika herizo, chavona chinavuungi imi chava niinse havali kakuti vavali kukola sina imberere zisena mulisi. Nichatanga kuvaruta zintu zingi.
Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.
35 Chitengwaana, varutwana vakwe niveza kwali nikucho, “Ichi chivaka kachina vaantu nikuti cheli chitengu.
Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;
36 Uvatumine valiyendeze munkanda zina havubbali ni muminzi kuka liulila zakulya avoveene.”
Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta.
37 Kono netava ni kucho kuvali, “Inwe muvahe zakulya.” Chiva cho kwali, “Tuwola kukawula inkoko ya mali a mianda yovere nikwiza kuvaha valye?”
Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta?
38 Nacho kuvali, “Zongai ziinkwa zimukwete? Muyende mukavone.” Hava sakisisa, nivaati, “Ziinkwa zimana iyanza ninswi zovere.”
Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar.
39 Chalaera vaantu vonse kwikala hansi halyani iteke.
Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.
40 Niveekala muzikwata; zikwata za myandanda ni makumi ahinda iyanza.
Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.
41 Chahinda ziikwa zimana iyanza ni nswi zovere, nalolele kwiwulu nafuyola niku gamoona ziinkwa nikuziha ku varutwana kuka zininzika havusu vwavaantu. Nicha yavelela inswi zovere mukati kavo voonse.
Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.
42 Voonse vavaali mbwita havekuta.
Och de åto alle, och vordo mätte;
43 Chivahinda vufwafwaali bwa ziinkwa, nikwizuza ziseye zikwana ikumi nizovere, ni vufwafwali bwenswi.
Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.
44 Mi vavali vaantu vatenda lule luhinde yanza vavaali ziinkwa.
Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.
45 Hohwaho nachita kuti varutwana vakwe vechile muchikepe vahitile havusu vwake kuya kuimwi imbali, kwa Bethesaida, naatumina chinavuungi kuyenda.
Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.
46 Chinga vayenda, nayenda herundu kuku lapera.
Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.
47 Masiku nieza, imi chikepe chichivena hakati kewate, imi aveena yenke hamutunda.
Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
48 Imi navona kuti vavakwina muvukukutu vukando havati chivaka zuhila kwina luhuho luva kuvalwisa. Munako ya vuune yakuiza neza kuvali, nakavuyenda hewate, imi asake nava hite silubbali.
Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
49 Kono haba muvona ukavuyenda hewulu lyewate, niva zeza kuti isaku niva huwa, mane chiva tanga ku huwa,
Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
50 kakuti vavamuboni mi vavasuhite. Imi hohyaho chawamba kuvali nikuvata kuti, “Mulikoze! Jeme! Kanji mutiyi!”
Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
51 Nenjila muchikepe navo, imi luhuho chilwa siya kuhunga. Imi nivakomokwa.
Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.
52 Mukuti kena vavazuwisisi kuti chiinkwa chitalusa nzi. Imi, inkulo zavo nizakukutuhazwa.
Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
53 Hachiva luutila mwishilya, chiva sika muchivaka Genesereti ni vasiika chikepe.
Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.
54 Hava zuvuka muchikepe, hahobulyo niva mulemuha.
Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt;
55 Nichiva tirira muchikiliti chonse nikutanga kukaleta valwele kwali hamasasa, konse kuvava kuzuwa kuti kwakezite.
Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.
56 Konse mwavali kwinjira muminzi, kamba mileneñi, kamba munkanda, vava kuvikanga valwele muzibaka zamauzikizo, imi vavali kumu kumbira kuti avazuminine nanga kuwonda kumpera yachizwato chakwe. Imi vuungi vwavo vava kumu kwata vavahozwa.
Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.
