Psalm 102

1 [Pre lun sie Mwet Totola, su Fahkak Mwe Keok lal nu sin LEUM GOD] Porongo pre luk, O LEUM GOD, Ac lohng tung luk ke nga suk kasru sum!

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Nikmet ngetla likiyu In pacl in ongoiya nu sik. Lipsreyu, Ac sa in topukyu ke nga pang nu sum.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Moul luk fahsr in wanginla oana kulasr, Ac monuk folla oana sie e firir.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Futungyuki nga oana mah paola, Ac wanginla pwar luk in mongo.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Nga sasao ke pusra lulap, Ac wanginla ma keik sayen sri na kolo.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Nga oana sie won lemnak yen mwesis, Ac oana sie won owl yen ma musalla ac wangin ma fac.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Nga oanna tia motul; Nga oana sie won mukaimtal su muta fin mangon sie lohm.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Mwet lokoalok luk elos akkolukyeyu ke len fon; Elos su aksruksrukyeyu elos orekmakin inek oana sie mwe selnga.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Nga mongo apat oana bread, Ac karyak ma nimuk ke sroninmutuk.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 Ke sripen sulung ac mulat lom Oru kom srukyuyak ac sisyula.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Moul luk oana lul in eku, Ac nga mongeni oana mah paola.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Tusruktu kom, O LEUM GOD, fah tokosra ma pahtpat, Ac fwil nukewa fah esam kom.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Kom ac fah tuyak ac pakomuta Zion, Tuh pacl fal kom in pakomutal — Nuna pacl fal la pa inge.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Mwet kulansap lom elos lungse el, Finne kunausyukla el. Elos pakomutal, Finne el musalla.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Mutunfacl uh fah sangeng sin LEUM GOD; Tokosra nukewa fin faclu fah sangeng ke ku lal.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Ke LEUM GOD El sifil musaeak Zion, El ac fah akkalemye fulat lal.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 El ac fah porongo pusren mwet sisila lal, Ac lohng pre lalos.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Simusla ma LEUM GOD El oru inge nu sin fwil tok uh, Tuh mwet ma soenna isusla in mau wi kaksakin LEUM GOD.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 LEUM GOD El ngeti liki acn mutal sel lucng, El ngeti inkusrao me nu faclu.

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 El lohng sasao lun mwet kapir Ac tulalosla su wotyang nu ke misa.

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Ouinge Inel ac fah fwackyuk in Zion; Ac fah kaksakinyuk El in Jerusalem

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 Ke mutanfahl uh ac tokosrai nukewa ac fah tukeni Ac alu nu sin LEUM GOD

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 LEUM GOD El oru nga munasla ke nga srakna fusr; El akfototoyela moul luk.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 O God, nikmet eisyula inge Meet liki nga matuoh. O LEUM GOD, kom moul ma pahtpat.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 In pacl loeloes somla kom orala faclu, Ac ke poum sifacna kom orala kusrao.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Ma inge ac wanginla, a kom fah mutana; Ma inge ac mahi oana nuknuk; Kom fah sisla oana nuknuk, Na elos fah wanginla.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 A kom ac nuna oaya ah, Ac moul lom ac tiana safla.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Tulik natusr elos ac fah moul in misla; Na ke karinginyuk lom Fwil natulos ac fah oakwuki in misla.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.