Micah 2
1 Ac mau fuka upaiya nu selos su oan na ngetnget ke fong, ac akoo in oru ma koluk. Toang na ke lotutang tok ah, elos orala ma koluk se elos akoo in oru fin mwesas nu selos.
Ve dem som fara efter att göra skada, och hafva ondt för händer uti sina sänger, att de det om morgonen, då ljust varder, fullkomna skola; ty de äro herrar.
2 Elos fin mwel ima se, na elos sruokya. Ac elos fin mwet lohm se, elos eisla pac. Wangin acn lun mwet, ku mwe usru lun sou se, ac oan okak.
De rifva åkrar till sig, och taga hus, hvilka de vilja; alltså bedrifva de våld med hvars och ens hus, och med hvars och ens arf.
3 Na pa LEUM GOD El Fahk, “Nga akola in use ongoiya nu fowos, ac kowos fah tia ku in kaingkunla. Kowos ac sun ongoiya, na kowos fah tia sifil farengreng.
Derföre säger Herren alltså: Si, jag tänker något ondt öfver detta slägte, der I edran hals icke skolen undandraga, och icke gå så stolte; ty det skall vara en ond tid.
4 Ke pacl sac, mwet uh ac mau sramsramkin kowos oana sie pupulyuk ke mwe ongoiya lulap, ac elos fah yuk on soko inge ke ma upa ma kowos sun uh: Kut arulana musalla! LEUM GOD El eisla acn sesr liki kut Ac sang nu selos su uskutla nu in sruoh.”
På den tiden skall man sjunga ena viso om eder, och klaga: Det är ute: skall man säga: Vi äre förstörde; mins folks land tär en främmande herra. När skall han äter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafver?
5 Ouinge, ke pacl se acn uh folokyang nu sin mwet lun LEUM GOD, ac fah wangin acn lun kutena suwos.
Ja väl, I skolen ingen del behålla uti Herrans menighet.
6 Mwet uh kaskas nu sik ac fahk, “Nimet luti nu sesr. Nimet fahk ma ingan nufon. God El ac tia aklusrongtenye kut.
De säga: Man skall intet predika: ty sådana predikan kommer oss intet vid; vi varde intet så till skam.
7 Ya kom nunku mu mwet Israel uh selngawiyuki? Ya wanginla mongfisrasr lun LEUM GOD? Ya pwaye El ac oru kain ouiya ingan? Ya El tia kaskas kulang nu sin mwet ma oru ma suwohs uh?”
Jacobs hus tröster sig alltså: Menar du, att Herrans Ande är så all borto? Skulle han detta vilja göra? Det är sant, mitt tal är ljufligit dem frommom.
8 A LEUM GOD El topuk ac fahk, “Kowos sroang orek anwuk nu sin mwet luk oana elos in mwet lokoalok lowos. Mukul su foloko liki mweun elos nunku mu elos wo ouiya sun lohm selos — elos tiana etu lah kowos muta soanelos in tuh pisrala nuknuk elos nukum uh.
Men mitt folk skickar sig så, att jag deras fiende vara; måste; ty de röfva både kjortel och mantel af dem som säkre gå lika som uti ett örlig.
9 Kowos lusla mutan inmasrlon mwet luk liki acn selos su elos nunku yohk, ac kowos oru tuh tulik natulos in tia sifil eis mwe insewowo sik mwe tok.
I drifven mins folks qvinnor ifrå sin lustiga hus, och borttagen allstädes min prydelse ifrå deras unga barn.
10 Tuyak ac fahla liki acn inge. Wanginla nien molela yenu. Orekma koluk lowos arulana akfohkfokyela acn uh, pwanang ac fah sikiyukla.
Derföre står upp, I måsten edar väg; I skolen här intet blifva. För deras afguderis skull måste de svårliga förderfvade varda.
11 “Mwet inge lungkin kain mwet palu su foroht forma, sessesla ke kikiap ac kutasrik, ac fahk, ‘Nga palye mu ac fah arulana yohk wain ac mwe nim ku nimowos.’
Fore jag med drafvel, och vore en lögnpredikare, och predikade huru de dricka och svälja skulle, det vore en Prophet för detta folk.
12 “Tuh nga fah eiskowoseni nu sie, kowos mwet Israel nukewa su lula. Nga fah uskowoseni oana sheep su foloko nu in kalkal lalos uh. Acn suwos ac fah sifilpa sessesla ke mwet puspis, oana sie insroan mah su nwanala ke sheep.”
Men jag vill församla dig, Jacob, allan samman, och låta de qvarblefna i Israel tillhopakomma. Jag vill hafva dem tillhopa, såsom en hjord uti ett fårahus, och så som en hjord uti sina hyddo; så att det skall gny af menniskom.
13 God El fah ikasla sie inkanek nu selos ac kololosla liki sruoh. Elos ac fah fokolla mutunpot ke siti uh ac sukosokla. LEUM GOD sifacna, su tokosra lalos, fah kololosla.
Hjelten skall för dem slå sig igenom; de skola slå sig igenom, och gå ut och in genom porten; och deras Konung skall gå för dem, och Herren främst.
