Job 8

1 Na Bildad el fahk,

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 “Safla sramsram in eng tuhtuh lom an?

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 God El tia wi kifasla nununku suwohs lal uh; El tia ku in tia oru ma pwaye.

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Sahp oasr ma koluk tulik nutum ah tuh oru lain God. Pwanang El sang kaiyuk fal nu selos.

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Inge wona kom in forla ac siyuk sin God Kulana Elan kasrekom;

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 Fin pwaye lah kom suwohs ac nasnas na, Na God El ac kasrekom. Ac folokonot mwet in lohm sum ac mwe kasrup lom nukewa tuh in mwe srui nu sum.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 Mwe kasrup nukewa ma El eisla liki kom Ac tia apkuran nu ke ma El ac sifilpa folokonot nu sum.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 “Srike liye luman lalmwetmet in pacl meet ah; Ac nunku ke ma pwaye su mwet lasr meet ah elos etala.

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 Moul lasr uh fototo, ac wanginna ma kut etu; Kut ac wanginla oana ke lul uh sa na in wanginla.

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 A lela mwet matu lalmwetmet lasr meet ah in luti kom; Porongo ma elos fahk uh:

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 “Loa uh tia ku in kapak yen wangin kof we; Tia ku in koneyukyak sayen acn furarrar uh.

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Fin wanginla kof, na loa uh pa ac uli emeet, Ke srakna mangosr ac soenna fal in orekmakinyuk.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Mwet ma forla liki God uh elos oana loa inge; Finsrak lalos uh ac wanginla ke pacl se na ma elos mulkunla God.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Elos sulela ahng lun pwepenu uh tuh in nien wikla lalos.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Ku elos fin fungyang ke sie ang inge, ya ac ku in tapkulosyak? Ac elos fin sruok soko koa ke ang inge, ya ac ku in kasrelos tuyak?

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 “Mwet koluk uh elos furarak in ima uh, Oana pulah su furarak ye faht uh.

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 Okah kaclos uh ac punla eot uh, Ac sruokani ku eot nukewa.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Na fin fifyak elos, Ac wangin inkelos yen elos tuh oan we meet.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Aok, pwana inge luman engan lun mwet koluk uh; Oasr pac mwet saya ac sifil tuku ac aolulosla.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 “Tusruktu God El tia ku in ngetla liki mwet su inse pwaye nu sel, Ac El tia ku in kasru mwet koluk uh.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 El ac fah lela kom in sifilpa israsr ac sasa,

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 Tusruktu El ac fah aklusrongtenye mwet su srungakom, Ac lohm sin mwet koluk uh ac fah wanginla.”

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.