Job 37
1 Eng upa uh oru insiuk kihmkim arulana upa.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Kowos nukewa porongo pusren God, Ac lohng pusren pulahl su tuku ke oalul me.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 El supu sarom uh sasla in acn engyeng uh, Liki tafun faclu nwe ke tafun yen ngia.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Na ngirngir lun pusracl lohngyukyak, Pusra ku ac fulat lun pulahl uh Ac sarom uh wi pacna fahsr.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Ke sap ku lun God, ma na usrnguk sikyak, Ma na yohk su kut tia ku in kalem kac.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 El sap snow uh in putati nu faclu, Ac supu af na matol in kurrauk faclu.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 El tulokinya orekma lun mwet uh; El oru in kalem selos ma El ku in oru.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Kosro lemnak uh som nu in luf kialos.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Eng in paka tuku eir me, Ac ohu na upa tuku epang me.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Momong lun God orala kof uh in kekela, Ac ekulla kof uh nu ke ice matoltol.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Sarom uh ac sarmelik liki pukunyeng uh,
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Ke ac mukuiyak oana ma lungse lun God. Sarom uh ac oru ma nukewa ma God El sapkin uh, In acn nukewa fin faclu.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 God El supwama af in aksroksrokye faclu; Sahp El supwama in kai mwet uh, Ku in akkalemye insewowo lal.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 “Job, mislawin ac porongo; Srike nunku ke orekma usrnguk God El oru uh.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Ya kom etu lah God El sapsap fuka Ac oru tuh sarom uh in sarmelik liki pukunyeng uh?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Ya kom etu lah pukunyeng uh sohksok fuka yen engyeng uh, Su ma orek ke ku sakirik lun God?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Mo, kom ac arulana fol, Ke pacl se eng fol lun acn eir uh tuhme.
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Mea, kom ku in kasru God laknelik acn lucng Ac oru tuh in ku oana sie osra ma tuktuki ac akfwelyeyukla?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Luti nu sesr ma kut in fahk nu sin God; Kut lohsrla; wanginla ma kut ku in fahk.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Nga ac tia suk ngan kaskas nu sin God; Mwe mea ngan sang pacl lal in kunausyula?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 “Ac inge, kalem lucng me uh arulana saromrom; Upala kalem kac uh, kut tia ku in ngetang nu kac; Ac eng uh aknasnasyela yen engyeng uh.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Sie kalem na saromrom liyeyuk epang me, Ac wolana lun God arulana aksangengyekutla.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 Ku lun God uh arulana yokla — kut tia ku in kalukyang nu yorol; El suwoswos ac pwayena ke ma El oru nu sin mwet uh.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Ke ouinge uh, ac tia sukok lah efu ku mwet uh sangeng sel, Ac lah efu ku El tia lohang nu selos su sifacna oru mu elos lalmwetmet.”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
