Job 29
1 Na Job el sifil mutawauk in kaskas:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Saok moul luk uh in ku in sifil folokla Oana ke pacl se God El tuh karinginyu ah.
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 In pacl sac God El tuh wiyu na pacl nukewa, Ac ase kalem nu sik ke nga fufahsryesr in lohsr uh.
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 In len ingo pa nga tuh arulana fokoko, Ac asruoki lun God nu sik arulana karingin inkul sik wo.
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 God Kulana El tuh arulana wiyu, Ac tulik nutik nukewa elos muta yuruk.
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 Yohk sronin titi lun cow ac nani nutik, Ac eot in itat olive nu ke oil, yohk oil soror kac.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Pacl nukewa ma mwet matu in siti uh ac toeni, Ac nga eis acn sik inmasrlolos uh,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 Mwet fusr uh ac sa na sekinyula elos fin liyeyuyak, Ac mukul matu elos tuyak in akkalemye akfulat lalos nu sik.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Mwet kol uh ac tui pac tila sramsram;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Finne mwet ma fulat selos uh, ac misla pac.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 “Mwet nukewa su liyeyu meet, ku lohng sramsram keik, Elos ac kaksakinyu, ac srumunna woiyen orekma luk.
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 Ke mwet sukasrup elos tuh ngusr, nga kasrelos; Nga kasru pac tulik mukaimtal ma wangin mwet in kasrelos.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Mwet ma muta in ongoiya elos kaksakinyu, Ac katinmas uh elos arulana engankin kasru nga oru nu selos.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Pacl nukewa nga oru na ma suwohs ac pwaye.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Nga oana atronmuta nu sin mwet kun, Ac oana nia nu sin mwet ma tia ku in fahsr.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Nga oana sie papa nu sin mwet sukasrup, Ac nga tuh kasru mwetsac uh in kutena mwe ongoiya nu selos.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Nga kunausla ku lun mwet sulallal, Ac molela mwet ma elos akkeokye uh.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 “Pacl nukewa nga tuh nunku mu moul luk ac loes na, Ac nga ac misa na in misla yurin tulik nutik, in lohm sik sifacna.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Nga tuh oana soko sak ma oasr kof ke okah uh in pacl nukewa, Ac lah kac uh aksroksrokyeyuk pacl nukewa ke aunfong uh.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Mwet nukewa tiana tui in kaksakinyu, Ac ku luk aksasuyeyuk pacl e nukewa.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Pacl nga sang kas in luti uh, mwet uh ac misla Ac lohma in lohng ma nga fahk uh;
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Na ke safla sramsram luk uh, wanginna ma elos ac ku in sifilpa fahk. Kas luk ac tili nu in elos oana tulin af nu fin fohk pao;
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Mwet uh ac arulana engan in eis kas luk uh Oana ke mwet ima uh engan ke ac sifil afi.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Nga israsr srisrik nu selos ke pacl wanginla finsrak lalos; Ac ngetnget kulang luk akkeyalos.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Nga pa kololos, ac wotela ma elos in oru; Nga tuh kololos oana sie tokosra su kol un mwet mweun lal, Ac nga akwoyalos ke pacl elos asor.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
