Job 26
1 Na Job el fahk,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Ku pwaye kutu kasru uh — Nga sukasrup ac munas, a kom fahk ma ingan!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Saok kas in kasru na wowo Ac luti lalmwetmet lom an nu sin mwet lalfon se nga uh!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Kom nunku mu su ac lohng kas lom ingan? Su pirikkomyak kom in kaskas ouingan uh?”
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 “Ngunin mwet misa uh Rarrar in kof ye faclu.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Facl sin mwet misa uh ikakelik oan ye mutun God; Ac wangin mwe afyuf kosrala ma inge liki ye mutal. (Sheol h7585)
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 God El asroelik acn engyeng in epang, Ac srupusrak faclu yen wangin ma oan we.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 God pa nwakla pukunyeng uh ke kof, Ac liyaung in tia fokelik ke toasriya uh.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 El sang sie pukunyeng kosrala malem uh ke fong in Mwesr.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 El filiya pekusra uh raunela faclu In sraclik kalem liki lohsr uh.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Ke el kai sru ma loango acn lucng, Sru uh ac kusrusryak ac rarrar ke sangeng.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ku lal uh pa kutangla meoa uh; Ac ke usrnguk lal El kunausla Rahab — ma sulallal soko ma muta inkof uh.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Momong lal uh pa oru acn engyeng uh in kalem, Ac paol pa uniya kosro sulallal su srike in kaingla uh.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Tusruktu ma inge akkalemye kutu srisrik na kuiyal, Mahma na lal uh pa kut lohng inge. Su ku in etu lupan fulat ac ku lun God uh?”
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
