Job 15

1 Na Eliphaz el topkol ac fahk,

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 “Kaskas wel, Job. Kom kaskas wel!

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Wangin mwet lalmwetmet ku in fahk kain kas ma kom fahk ingan, Ku sifacna loangel ke kain kaskas lalfon ingan;

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 Fin ac wi nunak lom an, na wangin mwet ac sangeng sin God; Wangin pac mwet ac pre nu sel.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Moul koluk lom an kalem ke luman sramsram lom ingan; Kom srike na in sifacna molikomla ke kas usrnguk lom ingan.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 Tia enenu nga in akkolukye kom; Kas nukewa lom ingan sifacna fahkkomyak.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 “Mea, kom nunku mu kom pa mwet se ma isusla oemeet uh? Mea, kom oasr ke pacl se God El orala fineol ah?

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Ya kom tuh lohng ma God El akoo Elan oru ah? Mea, lalmwetmet lun mwet uh ma lom mukena?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Kut etu nufon ma kom etu an.

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Kut eis etauk lasr sin mwet ma fiayala aunsifa — Su isusla meet liki papa tomom ah.

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 “God El ke akwoye kom; efu kom ku srangesr lohng? Kut sramsram in Inen God ke pusra na wo ac kulang.

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 A kom folak ac ngetnget in kasrkusrak nu sesr.

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 Kom kasrkusrakak sin God, ac fahk kas na upa lainul.

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 “Mea oasr mwet ku in arulana mutal? Ya oasr mwet suwohs ye mutun God?

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Finne lipufan lun God uh, El tia pacna lulalfongelos; Aok, elos tia pac mutal ye mutun God.

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 Ac mwet uh nim ma koluk uh oana kof uh; Aok pwaye, mwet uh arulana fohkfok, ac wangin sripa.

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 “Inge Job, wona kom in porongeyu ke ma nga etu uh.

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 Mwet lalmwetmet elos luti nu sik ke ma pwaye Su elos eis sin papa tumalos meet ah, Ac wanginna ma lukma elos okanla.

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 Wangin mwetsac muta in facl selos; Pwanang wangin mwet in pwanulosla liki God.

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 “Sie mwet koluk su akkeokye mwet saya uh Ac fah mutana in keok ac mwaiok ke lusen moul lal nufon.

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 Pusra in aksangeng ac fah woi insracl, Ac mwet pisrapasr ac fah pisre ma lal ke pacl el nunku mu el mutana in misla.

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Wangin finsrak lal in kaingla liki lohsr uh, Mweyen oasr cutlass se oanna akola in unilya,

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Ac won vulture uh soano na in kangla manol. El etu lah pacl fahsru lal uh ac lohsr;

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Ongoiya oan soanel in sruokilya, Oana sie tokosra su akola nu ke mweun.

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 “Pa inge safla lun sie mwet Su srisrngi paol nu in mutun God, Ac kena lain El su Kulana.

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 Mwet se ingan el ac likkekelana Ac us mwe loang natul, ac yuyang in lain God,

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 El finne arulana yohk Ac ratratla ke mwe kasrup.

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 “Pa ingan mwet se ma tuh sruokya siti pus, Ac eisla lohm ma mwet la uh kaingla liki; Tusruktu mweun ac fah kunausla siti ac lohm inge.

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Kasrup lal uh ac tia oan paht; Wangin kutena sin ma lal inge ac fah oan nwe tok. Finne ngunal sifacna, ac fah wanginla pac,

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Ac el ac fah tia ku in kaingla liki lohsr uh. El ac fah oana soko sak Su lah kac uh firiryak ke e, Ac ros kac uh ukukla ke eng uh.

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 El fin wella ac lulalfongi ke ma koluk, Na el ac fah kosrani ke ma koluk.

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 Meet liki el sun pacl in safla lal, el ac uli; El ac uli oana sie lesak, ac tia ku in sifil folfolla insroa.

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 El ac fah oana soko fain ma fahko kac uh mangosr na putatla; Ac oana soko sak olive ma putatla ros kac uh.

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Ac fah wangin fwilin tulik nutin un mwet ma tia akfulatye God, Ac e ac fah furreak lohm ma musaiyukla ke mani in eyeinse.

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Mwet inge pa muta akoo in oru mwe lokoalok ac ma koluk; Ac insialos sessesla ke kutasrik pacl nukewa.”

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.