Job 10
1 “Nga totola ac srungala moul. Lohng pusren torkaskas toasr luk.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 O God, nimet wotela in koluk nu sik. Fahkma nu sik la mea se nununkeyuk nga kac uh?
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Mea, wo ke kom arulana akkeokyeyu, Ac kwase ma kom sifacna orala, Na tari kom israsr ke pwapa sulal ma mwet koluk elos oru?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Ku liye lom u oana liye lasr uh?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Ya moul lom uh fototo oana moul lun mwet uh?
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 Efu ku kom ke kom in sokani na ma koluk nga oru uh Ac iluseni na ma koluk luk uh?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Kom etu la wangin ma sufal luk Ac kom etu pac la wangin mwet ku in moliyula liki kom.
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 “Poum pa lumayula ac oreyula, A inge po na ma oreyula ingan pa kunausyula.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Esam lah kom oreyula ke fohk kle; Ya kom ac ilyuwi nga in sifilpa folok nu ke fohk?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Kom tu sang ku nu sin papa tumuk elan oreyula; Kom akkapyeyuyak insien nina kiuk.
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Kom lumahla monuk ke sri ac alko, Ac nokomla sri uh ke ikwa ac kolo.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Kom ase nu sik moul ac lungse kawil, Ac karinginyuk lom pa oru nga moul na.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Tusruktu inge nga etu lah kom ne oru ma inge, A kom nuna akoo na in lukma mu kom ac akkeokyeyu.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Kom mutana tawi lah nga ac orala kutena ma koluk Kom in mau tiana nunak munas nu sik.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Nga ac tufahna orala ma koluk se, na kom ase mwe ongoiya nu sik, Ac pacl nga oru ma wo uh, wanginna akilenya. Nga arulana keok, ac yoklana mwekin luk.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Fin tufahna oasr ma se nga orala tuh wo ouiya, Kom ac sukyu oana lion soko; Kutu pacl uh kom ac oru ma usrnguk in tuh akkeokyeyu.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Pacl nukewa kom oru in oasr mwet loh lom in lainyu; Kasrkusrak lom sik uh nuna yokyokelik na; Pacl nukewa kom ac suk ouiya sasu in sang lainyu.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 “O God, efu ku kom tuh lela in osweyukla nga? Saok ngan tuh misa na meet liki mwet uh liyeyu ah.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Nga funu suwoslana liki insien nina kiuk ah nwe ke inkulyuk uh, lukun wona Ac funu tiana osweyukla nga lukun wo pacna.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Mea, moul luk uh ac tia apkuran in safla? Tari, fahla likiyu! Lela nga in insewowokin kitin pacl lula luk uh.
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 Nga akuranna som, ac nga ac tia sifil foloko — Som nu ke sie acn su lohsr ac yohk asor we,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 Sie acn su lohsr ac lullul ac yohk fohs we, Acn se su kalem we uh lohsr pac.”
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
