Hosea 8

1 LEUM GOD El fahk, “Ukya mwe ukuk in okasak acn uh! Mwet lokoalok pa tuhwi fin acn sik oana eagle uh! Mwet luk elos kunausla wulela nga tuh orala yorolos ac kisrung mwe luti luk.

Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;

2 Elos finne pangon mu nga God lalos ac fahk mu elos mwet luk ac elos eteyu,

Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.

3 a elos likinsai ma wo. Ke sripa inge mwet lokoalok lalos ac fah ukwalos.”

Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.

4 “Mwet luk sifacna akwalyeak tokosra lalos, tuh tia ma sik. Elos sulela mwet kol lalos, su nga tia akkeye. Elos srukak silver ac gold lalos sang orala ma sruloala, ma ac kunauselosla sifacna.

De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.

5 Nga srunga cow mukul gold ma mwet uh alu nu kac in siti Samaria. Nga kasrkusrak selos. Nga ac soano nwe ngac elos in sisla alyalu lalos nu ke ma sruloala?

Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.

6 Mwet tufahlfal se lun Israel pa orala ma sruloala sac su tiana god se! Cow mukul gold ma alukinyuk in Samaria ac fah fokfoki.

Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.

7 Mwet elos taknelik eng uh, na elos kosrani paka! Sie ima in wheat ma tia fokla tia ku in orala flao. Tusruk finne oasr fahko, mwetsac uh pa ac kangla.

Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.

8 Inge Israel el oapana mutunfacl saya uh. El oana sie tup fokelik ma wanginla sripa.

Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;

9 Mwet Israel elos likkeke oana donkey lemnak, forfor wel. Elos som in suk kasru sin Assyria, ac moli nu sin mutunfacl saya in loangelos.

Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;

10 Elos ne pwapa ouinge yurin mutunfacl saya, a inge nga fah eisaloseni ac kalyaelos. Ac tia paht elos ac arulana keok ye poun tokosra fulat lun Assyria.

Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.

11 “Ke mwet Israel elos akpusye loang mwe sisla ma koluk lalos uh, acn in orekma koluk lalos uh puseni pac.

Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.

12 Puslana mwe luti nga simusla nu sin mwet uh, tuh elos pilesru — oana ma sasu nu selos ac elos supah kac.

Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.

13 Elos orek kisa nu sik, ac kang ikwa lun mwe kisa. Tuh nga, LEUM GOD, nga tia insewowo selos, ac inge nga fah esam ma koluk lalos ac kalyaelos kac. Nga fah folokunulosla nu Egypt.

Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.

14 “Mwet Israel elos musaela inkul fulat sin tokosra, a elos tiana esam El Su Oralosla. Mwet Judah elos musaela siti pus ke pot ku. Tuh nga ac fah supwala e in esukak inkul fulat sin tokosra lalos ac siti selos.”

Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.