욥기 30
1 그러나 이제는 나보다 젊은 자들이 나를 기롱하는구나 그들의 아비들은 나의 보기에 나의 양떼 지키는 개 중에도 둘만하지 못한 자니라
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 그들은 장년의 기력이 쇠한 자니 그 손의 힘이 내게 무엇이 유익하랴
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 그들은 곧 궁핍과 기근으로 파리하매 캄캄하고 거친 들에서 마른 흙을 씹으며
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 떨기나무 가운데서 짠 나물도 꺾으며 대싸리 뿌리로 식물을 삼느니라
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 무리는 도적을 외침 같이 그들에게 소리지름으로 그들은 사람 가운데서 쫓겨나서
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 침침한 골짜기와 구덩이와 바위 구멍에서 살며
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 떨기나무 가운데서 나귀처럼 부르짖으며 가시나무 아래 모여 있느니라
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 그들은 본래 미련한 자의 자식이요 비천한 자의 자식으로서 고토에서 쫓겨난 자니라
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 이제는 내가 그들의 노래가 되며 그들의 조롱거리가 되었고
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 그들은 나를 미워하여 멀리하고 내 얼굴에 침 뱉기를 주저하지 아니하나니
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 이는 하나님이 내 줄을 늘어지게 하시고 나를 곤고케 하시매 무리가 내 앞에서 굴레를 벗었음이니라
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 그 낮은 무리가 내 우편에서 일어나 내 발을 밀뜨리고 나를 대적하여 멸망시킬 길을 쌓으며
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 도울 자 없는 그들이 내 길을 헐고 내 재앙을 재촉하는구나
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 성을 크게 파괴하고 그 파괴한 가운데로 몰려 들어오는 것 같이 그들이 내게로 달려드니
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 놀람이 내게 임하는구나 그들이 내 영광을 바람 같이 모니 내 복록이 구름 같이 지나갔구나
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 이제는 내 마음이 내 속에서 녹으니 환난날이 나를 잡음이라
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 밤이 되면 내 뼈가 쑤시니 나의 몸에 아픔이 쉬지 아니하는구나
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 하나님의 큰 능력으로 하여 옷이 추하여져서 옷깃처럼 내몸에 붙었구나
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 하나님이 나를 진흙 가운데 던지셨고 나로 티끌과 재 같게 하셨구나
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 내가 주께 부르짖으오나 주께서 대답지 아니하시오며 내가 섰사오나 주께서 굽어보시기만 하시나이다
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 주께서 돌이켜 내게 잔혹히 하시고 완력으로 나를 핍박하시오며
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 나를 바람 위에 들어 얹어 불려가게 하시며 대풍 중에 소멸케 하시나이다
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 내가 아나이다 주께서 나를 죽게 하사 모든 생물을 위하여 정한 집으로 끌어 가시리이다
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 그러나 사람이 넘어질 때에 어찌 손을 펴지 아니하며 재앙을 당할 때에 어찌 도움을 부르짖지 아니하겠는가
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 고생의 날 보내는 자를 위하여 내가 울지 아니하였는가 빈궁한 자를 위하여 내 마음에 근심하지 아니하였는가
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 내가 복을 바랐더니 화가 왔고 광명을 기다렸더니 흑암이 왔구나
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 내 마음이 어지러워서 쉬지 못하는구나 환난 날이 내게 임하였구나
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 나는 햇볕에 쬐지 않고 검어진 살을 가지고 걸으며 공회 중에 서서 도움을 부르짖고 있느니라
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 나는 이리의 형제요 타조의 벗이로구나
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 내 가죽은 검어져서 떨어졌고 내 뼈는 열기로 하여 탔구나
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 내 수금은 애곡성이 되고 내 피리는 애통성이 되었구나
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
