시편 81
1 (아삽의 시. 영장으로 깃딧이 맞춘 노래) 우리 능력 되신 하나님께 높이 노래하며 야곱의 하나님께 즐거이 노래할지어다
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 시를 읊으며 소고를 치고 아름다운 수금에 비파를 아우를지어다
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 월삭과 월망과 우리의 절일에 나팔을 불지어다
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 이는 이스라엘의 율례요 야곱의 하나님의 규례로다
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 하나님이 애굽 땅을 치러 나가시던 때에 요셉의 족속 중에 이를 증거로 세우셨도다 거기서 내가 알지 못하던 말씀을 들었나니
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 이르시되 내가 그 어깨에서 짐을 벗기고 그 손에서 광주리를 놓게 하였도다
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 네가 고난 중에 부르짖으매 내가 너를 건졌고 뇌성의 은은한 곳에서 네게 응답하며 므리바 물가에서 너를 시험하였도다 (셀라)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 내 백성이여 들으라 내가 네게 증거하리라 이스라엘이여, 내게 듣기를 원하노라
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 너희 중에 다른 신을 두지 말며 이방신에게 절하지 말지어다
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 나는 너를 애굽 땅에서 인도하여 낸 여호와 네 하나님이니 네 입을 넓게 열라 내가 채우리라 하였으나
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 내 백성이 내 소리를 듣지 아니하며 이스라엘이 나를 원치 아니하였도다
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 그러므로 내가 그 마음의 강퍅한대로 버려두어 그 임의대로 행케 하였도다
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 내 백성이 나를 청종하며 이스라엘이 내 도 행하기를 원하노라
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 그리하면 내가 속히 저희 원수를 제어하며 내 손을 돌려 저희 대적을 치리니
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 여호와를 한하는 자는 저에게 복종하는 체 할지라도 저희 시대는 영원히 계속하리라
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 내가 또 밀의 아름다운 것으로 저희에게 먹이며 반석에서 나오는 꿀로 너를 만족케 하리라 하셨도다
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
