욥기 9
1 욥이 대답하여 가로되
Job svarade och sade:
2 내가 진실로 그 일이 그런 줄을 알거니와 인생이 어찌 하나님 앞에 의로우랴
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 사람이 하나님과 쟁변하려 할지라도 천 마디에 한 마디도 대답하지 못하리라
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 하나님은 마음이 지혜로우시고 힘이 강하시니 스스로 강퍅히 하여 그를 거역하고 형통한 자가 누구이랴
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 그가 진노하심으로 산을 무너뜨리시며 옮기실지라도 산이 깨닫지 못하며
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 그가 땅을 움직여 그 자리에서 미신즉 그 기둥이 흔들리며
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 그가 해를 명하여 뜨지 못하게 하시며 별들을 봉하시며
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 그가 홀로 하늘을 펴시며 바다 물결을 밟으시며
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 북두성과 삼성과 묘성과 남방의 밀실을 만드셨으며
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 측량할 수 없는 큰 일을, 셀 수 없는 기이한 일을 행하시느니라
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 그가 내 앞으로 지나시나 내가 보지 못하며 그가 내 앞에서 나아가시나 내가 깨닫지 못하느니라
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 하나님이 빼앗으시면 누가 막을 수 있으며 무엇을 하시나이까 누가 물을 수 있으랴
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 하나님이 진노를 돌이키지 아니하시나니 라합을 돕는 자들이 그 아래 굴복하겠거든
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 하물며 내가 감히 대답하겠으며 무슨 말을 택하여 더불어 변론하랴
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 가령 내가 의로울지라도 감히 대답하지 못하고 나를 심판하실 그에게 간구하였을 뿐이며
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 가령 내가 그를 부르므로 그가 내게 대답하셨을지라도 내 음성을 들으셨다고는 내가 믿지 아니하리라
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 그가 폭풍으로 나를 꺾으시고 까닭없이 내 상처를 많게 하시며
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 나로 숨을 쉬지 못하게 하시며 괴로움으로 내게 채우시는구나
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 힘으로 말하면 그가 강하시고 심판으로 말하면 누가 그를 호출 하겠느냐
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 가령 내가 의로울지라도 내 입이 나를 정죄하리니 가령 내가 순전할지라도 나의 패괴함을 증거하리라
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 나는 순전하다마는 내가 나를 돌아보지 아니하고 내 생명을 천히 여기는구나
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 일이 다 일반이라 그러므로 나는 말하기를 하나님이 순전한 자나 악한 자나 멸망시키신다 하나니
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 홀연히 재앙이 내려 도륙될 때에 무죄한 자의 고난을 그가 비웃으시리라
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 세상이 악인의 손에 붙이웠고 재판관의 얼굴도 가리워졌나니 그렇게 되게 한 이가 그가 아니시면 누구이뇨
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 나의 날이 체부보다 빠르니 달려가므로 복을 볼 수 없구나
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 그 지나가는 것이 빠른 배 같고 움킬 것에 날아 내리는 독수리와도 같구나
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 가령 내가 말하기를 내 원통함을 잊고 얼굴 빛을 고쳐 즐거운 모양을 하자 할지라도
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 오히려 내 모든 고통을 두려워하오니 주께서 나를 무죄히 여기지 않으실 줄을 아나이다
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 내가 정죄하심을 입을진대 어찌 헛되이 수고하리이까
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 내가 눈녹은 물로 몸을 씻고 잿물로 손을 깨끗이 할지라도
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 주께서 나를 개천에 빠지게 하시리니 내 옷이라도 나를 싫어하리이다
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 하나님은 나처럼 사람이 아니신즉 내가 그에게 대답함도 불가하고 대질하여 재판할 수도 없고
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 양척 사이에 손을 얹을 판결자도 없구나
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 주께서 그 막대기를 내게서 떠나게 하시고 그 위엄으로 나를 두렵게 하지 아니 하시기를 원하노라
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 그리하시면 내가 두려움 없이 말하리라 나는 본래 그런 자가 아니니라
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
