욥기 14
1 여인에게서 난 사람은 사는 날이 적고 괴로움이 가득하며
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2 그 발생함이 꽃과 같아서 쇠하여지고 그림자 같이 신속하여서 머물지 아니하거늘
lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3 이와 같은 자를 주께서 눈을 들어 살피시나이까 나를 주의 앞으로 이끌어서 심문하시나이까
Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4 누가 깨끗한 것을 더러운 것 가운데서 낼 수 있으리이까 하나도 없나이다
Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5 그 날을 정하셨고 그 달 수도 주께 있으므로 그 제한을 정하여 넘어가지 못하게 하셨사온즉
Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 그에게서 눈을 돌이켜 그로 쉬게 하사 품군 같이 그 날을 마치게 하옵소서
vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7 나무는 소망이 있나니 찍힐지라도 다시 움이 나서 연한 가지가 끊이지 아니하며
För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8 그 뿌리가 땅에서 늙고 줄기가 흙에서 죽을지라도
Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9 물 기운에 움이 돋고 가지가 발하여 새로 심은 것과 같거니와
så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10 사람은 죽으면 소멸되나니 그 기운이 끊어진즉 그가 어디 있느뇨
Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11 물이 바다에서 줄어지고 하수가 잦아서 마름 같이
Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12 사람이 누우면 다시 일어나지 못하고 하늘이 없어지기까지 눈을 뜨지 못하며 잠을 깨지 못하느니라
så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)
14 사람이 죽으면 어찌 다시 살리이까 나는 나의 싸우는 모든 날 동안을 참고 놓이기를 기다렸겠나이다
fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15 주께서는 나를 부르셨겠고 나는 대답하였겠나이다 주께서는 주의 손으로 지으신 것을 아껴 보셨겠나이다
Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16 그러하온데 이제 주께서 나의 걸음을 세시오니 나의 죄를 살피지 아니하시나이까
ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17 내 허물을 주머니에 봉하시고 내 죄악을 싸매시나이다
I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18 무너지는 산은 정녕 흩어지고 바위는 그 자리에서 옮겨가고
Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19 물은 돌을 닳게 하고 넘치는 물은 땅의 티끌을 씻어 버리나이다 이와 같이 주께서는 사람의 소망을 끊으시나이다
såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20 주께서 사람을 영영히 이기셔서 떠나게 하시며 그의 얼굴 빛을 변하게 하시고 쫓아 보내시오니
Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21 그 아들이 존귀하나 그가 알지 못하며 비천하나 그가 깨닫지 못하나이다
Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22 오직 자기의 살이 아프고 자기의 마음이 슬플 뿐이니이다
Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
