잠언 1
1 다윗의 아들 이스라엘 왕 솔로몬의 잠언이라
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 이는 지혜와 훈계를 알게 하며 명철의 말씀을 깨닫게 하며
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 지혜롭게, 의롭게, 공평하게, 정직하게, 행할 일에 대하여 훈계를 받게 하며
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 어리석은 자로 슬기롭게 하며 젊은 자에게 지식과 근신함을 주기 위한 것이니
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 지혜있는 자는 듣고 학식이 더할 것이요 명철한 자는 모략을 얻을 것이라
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 잠언과 비유와 지혜있는 자의 말과 그 오묘한 말을 깨달으리라
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 여호와를 경외하는 것이 지식의 근본이어늘 미련한 자는 지혜와 훈계를 멸시하느니라
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 내 아들아 네 아비의 훈계를 들으며 네 어미의 법을 떠나지 말라
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 이는 네 머리의 아름다운 관이요 네 목의 금사슬이니라
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 내 아들아 악한 자가 너를 꾈지라도 좇지 말라
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 그들이 네게 말하기를 우리와 함께 가자 우리가 가만히 엎드렸다가 사람의 피를 흘리자 죄없는 자를 까닭없이 숨어 기다리다가
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 우리가 온갖 보화를 얻으며 빼앗은 것으로 우리 집에 채우리니
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 너는 우리와 함께 제비를 뽑고 우리가 함께 전대 하나만 두자 할지라도
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 내 아들아 그들과 함께 길에 다니지 말라 네 발을 금하여 그 길을 밟지 말라
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 대저 그 발은 악으로 달려가며 피를 흘리는 데 빠름이니라
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 무릇 새가 그물 치는 것을 보면 헛 일이겠거늘
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 그들의 가만히 엎드림은 자기의 피를 흘릴 뿐이요 숨어 기다림은 자기의 생명을 해할 뿐이니
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 무릇 이를 탐하는 자의 길은 다 이러하여 자기의 생명을 잃게 하느니라
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 지혜가 길거리에서 부르며 광장에서 소리를 높이며
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 훤화하는 길 머리에서 소리를 지르며 성문 어귀와 성중에서 그 소리를 발하여 가로되
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 너희 어리석은 자들은 어리석음을 좋아하며 거만한 자들은 거만을 기뻐하며 미련한 자들은 지식을 미워하니 어느 때까지 하겠느냐
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 나의 책망을 듣고 돌이키라 보라 내가 나의 신을 너희에게 부어주며 나의 말을 너희에게 보이리라
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 내가 부를지라도 너희가 듣기 싫어 하였고 내가 손을 펼지라도 돌아보는 자가 없었고
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 도리어 나의 모든 교훈을 멸시하며 나의 책망을 받지 아니하였은즉
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 너희가 재앙을 만날 때에 내가 웃을 것이며 너희에게 두려움이 임할 때에 내가 비웃으리라
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 너희의 두려움이 광풍같이 임하겠고 너희의 재앙이 폭풍같이 임하리니
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 그 때에 너희가 나를 부르리라 그래도 내가 대답지 아니하겠고 부지런히 나를 찾으리라 그래도 나를 만나지 못하리니
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 대저 너희가 지식을 미워하며 여호와 경외하기를 즐거워하지 아니하며
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 나의 교훈을 받지 아니하고 나의 모든 책망을 업신여겼음이라
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 그러므로 자기 행위의 열매를 먹으며 자기 꾀에 배부르리라
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 어리석은 자의 퇴보는 자기를 죽이며 미련한 자의 안일은 자기를 멸망시키려니와
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 오직 나를 듣는 자는 안연히 살며 재앙의 두려움이 없이 평안하리라
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
