욥기 6
1 욥이 대답하여 가로되
Då tog Job till orda och sade:
2 나의 분한을 달아 보며 나의 모든 재앙을 저울에 둘 수 있으면
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 바다 모래보다도 무거울 것이라 그럼으로 하여 나의 말이 경솔하였구나
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 전능자의 살이 내 몸에 박히매 나의 영이 그 독을 마셨나니 하나님의 두려움이 나를 엄습하여 치는구나
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 들 나귀가 풀이 있으면 어찌 울겠으며 소가 꼴이 있으면 어찌 울겠느냐?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 싱거운 것이 소금 없이 먹히겠느냐? 닭의 알 흰자위가 맛이 있겠느냐?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 이런 것을 만지기도 내 마음이 싫어하나니 못된 식물 같이 여김이니라
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 하나님이 나의 구하는 것을 얻게 하시며 나의 사모하는 것 주시기를 내가 원하나니
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 이는 곧 나를 멸하시기를 기뻐하사 그 손을 들어 나를 끊으실 것이라
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 그러할지라도 내가 오히려 위로를 받고 무정한 고통 가운데서도 기뻐할 것은 내가 거룩하신 이의 말씀을 거역지 아니하였음이니라
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 내가 무슨 기력이 있관대 기다리겠느냐? 내 마지막이 어떠하겠관대 오히려 참겠느냐?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 나의 기력이 어찌 돌의 기력이겠느냐? 나의 살이 어찌 놋쇠겠느냐?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 나의 도움이 내 속에 없지 아니하냐? 나의 지혜가 내게서 쫓겨나지 아니하였느냐?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 피곤한 자 곧 전능자 경외하는 일을 폐한 자를 그 벗이 불쌍히 여길 것이어늘
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 나의 형제는 내게 성실치 아니함이 시냇물의 마름 같고 개울의 잦음 같구나
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 얼음이 녹으면 물이 검어지며 눈이 그 속에 감취었을지라도
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 따뜻하면 마르고 더우면 그 자리에서 아주 없어지나니
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 떼를 지은 객들이 시냇가로 다니다가 돌이켜 광야로 가서 죽고
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 데마의 떼들이 그것을 바라보고 스바의 행인들도 그것을 사모하다가
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 거기 와서는 바라던 것을 부끄리고 낙심하느니라
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 너희도 허망한 자라 너희가 두려운 일을 본즉 겁내는구나
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 내가 언제 너희에게 나를 공급하라 하더냐? 언제 나를 위하여 너희 재물로 예물을 달라더냐?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 내가 언제 말하기를 대적의 손에서 나를 구원하라 하더냐? 포악한 자의 손에서 나를 구속하라 하더냐?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 내게 가르쳐서 나의 허물된 것을 깨닫게 하라 내가 잠잠하리라
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 옳은 말은 어찌 그리 유력한지, 그렇지만 너희의 책망은 무엇을 책망함이뇨
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 너희가 말을 책망하려느냐? 소망이 끊어진 자의 말은 바람 같으니라
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 너희는 고아를 제비 뽑으며 너희 벗을 매매할 자로구나
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 이제 너희가 나를 향하여 보기를 원하노라 내가 너희를 대면하여 결코 거짓말하지 아니하리라
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 너희는 돌이켜 불의한 것이 없게 하기를 원하노라 너희는 돌이키라 내 일이 의로우니라
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 내 혀에 어찌 불의한 것이 있으랴 내 미각이 어찌 궤휼을 분변치 못하랴
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
