욥기 31
1 내가 내 눈과 언약을 세웠나니 어찌 처녀에게 주목하랴
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 그리하면 위에 계신 하나님의 내리시는 분깃이 무엇이겠으며 높은 곳에서 전능자의 주시는 산업이 무엇이겠느냐?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 불의자에게는 환난이 아니겠느냐? 행악자에게는 재앙이 아니겠느냐?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 그가 내 길을 감찰하지 아니하시느냐? 내 걸음을 다 세지 아니하시느냐?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 언제 나의 행위가 허탄하였으며 내 발이 궤휼에 빨랐던가
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 그리하였으면 내가 공평한 저울에 달려서 하나님이 나의 정직함을 아시게 되기를 원하노라
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 언제 내 걸음이 길에서 떠났던가, 내 마음이 내 눈을 따라갔던가, 내 손에 더러운 것이 묻었던가,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 그리하였으면 나의 심은 것을 타인이 먹으며 나의 소산이 뿌리까지 뽑히는 것이 마땅하니라
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 언제 내 마음이 여인에게 유혹되어 이웃의 문을 엿보아 기다렸던가
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 그리하였으면 내 처가 타인의 매를 돌리며 타인이 더불어 동침하는 것이 마땅하니라
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 이는 중죄라 재판장에게 벌받을 악이요
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 멸망하도록 사르는 불이라 나의 모든 소산을 뿌리까지 없이할 것이니라
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 남종이나 여종이 나로 더불어 쟁변할 때에 내가 언제 그의 사정을 멸시하였던가
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 그리하였으면 하나님이 일어나실 때에는 내가 어떻게 하겠느냐? 하나님이 국문하실 때에는 내가 무엇이라 대답하겠느냐?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 나를 태 속에 만드신 자가 그도 만들지 아니하셨느냐? 우리를 뱃속에 지으신 자가 하나가 아니시냐?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 내가 언제 가난한 자의 소원을 막았던가 과부의 눈으로 실망케 하였던가
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 나만 홀로 식물을 먹고 고아에게 먹이지 아니하였던가
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 실상은 내가 젊었을 때부터 고아를 기르기를 그의 아비처럼 하였으며 내가 모태에서 나온 후로 과부를 인도하였었노라
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 내가 언제 사람이 의복이 없이 죽게 된 것이나 빈궁한 자가 덮을 것이 없는 것을 보고도
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 나의 양털로 그 몸을 더웁게 입혀서 그로 나를 위하여 복을 빌게 하지 아니하였던가
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 나를 도와 주는 자가 성문에 있음을 보고 내가 손을 들어 고아를 쳤던가
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 그리하였으면 내 어깨가 어깨뼈에서 떨어지고 내 팔 뼈가 부러짐이 마땅하니라
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 나는 하나님의 재앙을 심히 두려워하고 그 위엄을 인하여 아무 것도 할 수 없느니라
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 내가 언제 금으로 내 소망을 삼고 정금더러 너는 내 의뢰하는 바라 하였던가
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 언제 재물의 풍부함과 손으로 얻은 것이 많음으로 기뻐하였던가
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 언제 태양의 빛남과 달의 명랑하게 운행되는 것을 보고
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 내 마음이 가만히 유혹되어 손에 입맞추었던가
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 이 역시 재판장에게 벌 받을 죄악이니 내가 그리하였으면 위에 계신 하나님을 배반한 것이니라
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 내가 언제 나를 미워하는 자의 멸망을 기뻐하였으며 그의 재앙 만남을 인하여 기운을 뽐내었던가
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 실상은 내가 그의 죽기를 구하는 말로 저주하여 내 입으로 범죄케 아니하였느니라
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 내 장막 사람의 말이 주인의 고기에 배부르지 않은 자가 어디 있느뇨 하지 아니하였었는가
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 나그네로 거리에서 자게 하지 아니하고 내가 행인에게 내 문을 열어 주었었노라
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 내가 언제 큰 무리를 두려워하며 족속의 멸시를 무서워함으로 잠잠하고 문에 나가지 아니하여 타인처럼 내 죄악을 품에 숨겨 허물을 가리었었던가
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 (33절과 같음)
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 누구든지 나의 변백을 들을지니라 나의 서명이 여기 있으니 전능자가 내게 대답하시기를 원하노라 내 대적의 기록한 소송장이 내게 있으면
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 내가 어깨에 메기도 하고 면류관처럼 머리에 쓰기도 하며
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 내 걸음의 수효를 그에게 고하고 왕족처럼 그를 가까이 하였으리라
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 언제 내 토지가 부르짖어 나를 책망하며 그 이랑이 일시에 울었던가
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 언제 내가 값을 내지 않고 그 소산물을 먹고 그 소유주로 생명을 잃게 하였던가
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 그리하였으면 말 대신에 찔레가 나고 보리 대신에 잡풀이 나는 것이 마땅하니라 하고 욥의 말이 그치니라
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
