< 욥기 15 >
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 지혜로운 자가 어찌 헛된 지식으로 대답하겠느냐? 어찌 동풍으로 그 품에 채우겠느냐?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 어찌 유조치 아니한 이야기, 무익한 말로 변론하겠느냐?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 참으로 네가 하나님 경외하는 일을 폐하여 하나님 앞에 묵도하기를 그치게 하는구나
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 네 죄악이 네 입을 가르치나니 네가 간사한 자의 혀를 택하였구나
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 너를 정죄한 것은 내가 아니요 네 입이라 네 입술이 너를 쳐서 증거하느니라
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 네가 제일 처음 난 사람이냐? 산들이 있기 전에 네가 출생하였느냐?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 하나님의 모의를 네가 들었느냐? 지혜를 홀로 가졌느냐?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 너의 아는 것이 무엇이기로 우리가 알지 못하겠느냐? 너의 깨달은 것이 무엇이기로 우리에게는 없겠느냐?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 우리 중에는 머리가 세기도 하고 연로하기도 하여 네 부친보다 나이 많은 자가 있느니라
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 하나님의 위로와 네게 온유하게 하시는 말씀을 네가 어찌 작다 하느냐?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 어찌하여 네가 마음에 끌리며 네 눈을 번쩍여
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 네 영으로 하나님을 반대하고 네 입으로 말들을 내느냐
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 사람이 무엇이관대 깨끗하겠느냐? 여인에게서 난 자가 무엇이관대 의롭겠느냐?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 하나님은 그 거룩한 자들을 믿지 아니 하시나니 하늘이라도 그의 보시기에 부정하거든
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 하물며 악을 짓기를 물 마심 같이 하는 가증하고 부패한 사람이겠느냐?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 내가 네게 보이리니 나를 들으라 내가 본 것을 설명하리라
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 이는 곧 지혜로운 자들이 그 열조에게서 받아 숨기지 아니하고 전하여 온 것이라
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 이 땅은 그들에게만 주셨으므로 외인은 그들 중에 왕래하지 못하였었느니라
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 그 말에 이르기를 악인은 그 일평생에 고통을 당하며 강포자의 햇수는 작정되었으므로
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 그 귀에는 놀라운 소리가 들리고 그 형통할 때에 멸망시키는 자가 그에게 임하리니
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 그가 어두운 데서 나오기를 바라지 못하고 칼날의 기다림이 되느니라
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 그는 유리하며 식물을 구하여 이르기를 어디 있느냐? 하며 흑암한 날이 가까운 줄을 스스로 아느니라
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 환난과 고통이 그를 두렵게 하며 싸움을 준비한 왕처럼 그를 쳐서 이기리니
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 이는 그 손을 들어 하나님을 대적하며 교만하여 전능자를 배반함이니라
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 그는 목을 굳게 하고 두터운 방패로 하나님을 치려고 달려가나니
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 그 얼굴에는 살이 찌고 허리에는 기름이 엉기었고
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 그는 황무한 성읍, 사람이 살지 아니하는 집, 돌 무더기가 될 곳에 거하였음이니라
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 그는 부요하지 못하고 재산이 항상 있지 못하며 그 산업이 땅에서 증식하지 못할 것이며
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 흑암한 데를 떠나지 못하리니 불꽃이 그 가지를 말릴 것이라 하나님의 입김에 그가 떠나리라
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 그는 스스로 속아 허망한 것을 믿지 말 것은 허망한 것이 그의 보응이 될 것임이라
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 그의 날이 이르기 전에 그 일이 이룰 것인즉 그 가지가 푸르지 못하리니
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 포도열매가 익기 전에 떨어짐 같고 감람 꽃이 곧 떨어짐 같으리라
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 사곡한 무리는 결실이 없고 뇌물을 받는 자의 장막은 불탈 것이라
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 그들은 악한 생각을 배고 불의를 낳으며 마음에 궤휼을 예비한다 하였느니라
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.