욥기 14
1 여인에게서 난 사람은 사는 날이 적고 괴로움이 가득하며
Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
2 그 발생함이 꽃과 같아서 쇠하여지고 그림자 같이 신속하여서 머물지 아니하거늘
Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
3 이와 같은 자를 주께서 눈을 들어 살피시나이까? 나를 주의 앞으로 이끌어서 심문하시나이까?
Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
4 누가 깨끗한 것을 더러운 것 가운데서 낼 수 있으리이까? 하나도 없나이다
Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
5 그 날을 정하셨고 그 달 수도 주께 있으므로 그 제한을 정하여 넘어가지 못하게 하셨사온즉
Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
6 그에게서 눈을 돌이켜 그로 쉬게 하사 품군 같이 그 날을 마치게 하옵소서
Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
7 나무는 소망이 있나니 찍힐지라도 다시 움이 나서 연한 가지가 끊이지 아니하며
Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
8 그 뿌리가 땅에서 늙고 줄기가 흙에서 죽을지라도
Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
9 물 기운에 움이 돋고 가지가 발하여 새로 심은 것과 같거니와
Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
10 사람은 죽으면 소멸되나니 그 기운이 끊어진즉 그가 어디 있느뇨
Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
11 물이 바다에서 줄어지고 하수가 잦아서 마름 같이
Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
12 사람이 누우면 다시 일어나지 못하고 하늘이 없어지기까지 눈을 뜨지 못하며 잠을 깨지 못하느니라
Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
14 사람이 죽으면 어찌 다시 살리이까? 나는 나의 싸우는 모든 날 동안을 참고 놓이기를 기다렸겠나이다
Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
15 주께서는 나를 부르셨겠고 나는 대답하였겠나이다 주께서는 주의 손으로 지으신 것을 아껴 보셨겠나이다
Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
16 그러하온데 이제 주께서 나의 걸음을 세시오니 나의 죄를 살피지 아니하시나이까?
Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
17 내 허물을 주머니에 봉하시고 내 죄악을 싸매시나이다
Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
18 무너지는 산은 정녕 흩어지고 바위는 그 자리에서 옮겨가고
Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
19 물은 돌을 닳게 하고 넘치는 물은 땅의 티끌을 씻어 버리나이다 이와 같이 주께서는 사람의 소망을 끊으시나이다
Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
20 주께서 사람을 영영히 이기셔서 떠나게 하시며 그의 얼굴 빛을 변하게 하시고 쫓아 보내시오니
Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
21 그 아들이 존귀하나 그가 알지 못하며 비천하나 그가 깨닫지 못하나이다
Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
22 오직 자기의 살이 아프고 자기의 마음이 슬플 뿐이니이다
Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
