Hechos 15
1 Ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé tajin kakiya kꞌutuꞌn pa ri tinimit Antioquía rech Siria are xoꞌpan nikꞌaj achyabꞌ aꞌj pa ri tinimit Judea, xkichapleꞌj ukꞌutik chikiwach ri kojonelabꞌ chi man kekolotaj taj we man kokisax ri ketal kibꞌ jetaq ri kubꞌij ri utaqanik ri Moisés.
Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»
2 Ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé man utz taj xkita we riꞌ rumal riꞌ xkibꞌan tijoj chuqꞌabꞌ pa tzij kukꞌ ri winaq. Kꞌisbꞌal rech ri alaxik rech ri komontyox xuqujeꞌ ri kojonelabꞌ, xkichomaj xeꞌkitaq bꞌik ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé xuqujeꞌ e nikꞌaj kojonelabꞌ chik xebꞌe chutzijoxik rij we jastaq riꞌ kukꞌ ri e taqoꞌn xuqujeꞌ kukꞌ ri kꞌamal taq bꞌe.
Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
3 Ri kojonelabꞌ rech ri komontyox xeꞌkitaq bꞌik ri taqoꞌn pa Jerusalén, pa ri kikꞌowik xeꞌkisolij kanoq ri kojonelabꞌ ri e kꞌo pa ri tinimit Fenicia, xuqujeꞌ pa ri tinimit Samaria, xkitzijoj chike chi tajin kekojon ri winaq ri man aꞌj Israel taj, ri kojonelabꞌ chilaꞌ sibꞌalaj xekiꞌkotik are xkita we riꞌ.
Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
4 Are xoꞌpan ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé pa ri tinimit Jerusalén, utz kikꞌulaxik xbꞌanik kumal ri kojonelabꞌ, ri taqoꞌn xuqujeꞌ ri kꞌamal taq bꞌe. Xkitzijoj kꞌu chike ronojel ri ubꞌanom ri Dios kukꞌ.
När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
5 E kꞌo kꞌu nikꞌaj achyabꞌ fariseos ri e kojoninaq chik che ri Cristo, xetakꞌiꞌ aqꞌanoq, xkibꞌij: Ri achyabꞌ ri man aꞌj Israel taj tzi rajawaxik wi kokisax ketal are kekojonik, xuqujeꞌ kakinimaj ri taqanik rech ri Moisés.
Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
6 Xkimulij kꞌu kibꞌ ri taqoꞌn xuqujeꞌ ri kꞌamal taq bꞌe chuchomaxik rij we jastaq riꞌ.
Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
7 Are xtzijotaj rukꞌ chuqꞌabꞌ we jastaq riꞌ, ri Pedro xtakꞌiꞌk, xubꞌij: Alaxik, iwetaꞌm chi ri Dios najtir uloq xinuchaꞌ chiꞌxoꞌl chutzijoxik ri utz laj tzij chike ri winaq ri man aꞌj Israel taj rech jeriꞌ kakitatabꞌej xuqujeꞌ kekojon che we tzij riꞌ.
Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
8 Ri Dios ri retaꞌm ri animaꞌaj xukꞌutu chi xuꞌkꞌamawaꞌj ri winaq ri man aꞌj Israel taj, are xuya ri Uxlabꞌixel chike jetaq ri xubꞌan chuyaꞌik chaqe uj.
Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
9 Ri Dios xuchꞌajchꞌobꞌej ri kanimaꞌ rumal ri kikojobꞌal, ri Dios man xaq xwi ta xujuchaꞌ uj xane xuchaꞌ xuqujeꞌ areꞌ.
Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
10 ¿Jas kꞌu che kijunamaj iwibꞌ rukꞌ ri Dios, kiya eqaꞌn chikij nikꞌaj chik ri man xekwin ta ri qatat qanan, xuqujeꞌ man xujkwin ta uj che rukꞌaꞌxik?
Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
11 Ri uj qonojel kaqakojo chi kujkoltajik xa rumal riꞌ toqꞌobꞌ ri man taqal ta chaqe are waꞌ ri xuya chaqe ri Ajawxel Jesús.
Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
12 Qonojel kꞌu ri winaq man xechꞌaw ta chik are xkitatabꞌej ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé xkitzijoj ri mayijabꞌal taq kꞌulmatajik ri xubꞌan ri Dios kukꞌ are xoꞌpan kukꞌ ri winaq ri man aꞌj Israel taj.
Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
13 Are xetoꞌtaj chutzijoxik ri xkꞌulmatajik, xtakꞌiꞌ ri Jacobo kꞌa te riꞌ xubꞌij: Chitampe na, qachalal.
När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
14 Ri Pedro xutzijoj chiꞌwe ri xubꞌan ri Dios are xuꞌsolij nabꞌe mul ri winaq ri man aꞌj Israel taj rech jeriꞌ xukꞌamawaꞌj che uꞌwinaq.
Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15 Are waꞌ ri tzijotal loq kumal ri e qꞌalajisal taq tzij rech ri Dios ojer ri tzꞌibꞌatalik, ri kubꞌij:
Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16 Are kikꞌow we jastaq riꞌ kintzalij kꞌu na loq, kinyak na ri rachoch ri David ri xtukinik, kinsukꞌumaj na ri tukininaq, kinbꞌan na kꞌakꞌ
'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17 rech konojel ri achyabꞌ rech ronojel ri uwachulew xuqujeꞌ ri winaq ri man aꞌj Israel taj kaketaꞌmaj na nuwach xuqujeꞌ kuꞌx na e wech.
för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
såsom han ock har vetat det förut av evighet.' (aiōn g165)
19 Rumal laꞌ kinbꞌij in chi man kuya taj keꞌqaqꞌatej ri winaq ri man aꞌj Israel kekojon che ri Dios.
Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
20 Xwi qatzꞌibꞌaj chike chi man kakitij ta jastaq ri e tzujtal chikiwach ri e bꞌanom taq dios, kiqꞌila kibꞌ che mak kukꞌ taq ixoqibꞌ xuqujeꞌ achyabꞌ xuqujeꞌ man kuya taj kakitij aꞌwaj e jitzꞌam rachiꞌl kikꞌ.
utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
21 Are kꞌu ri utaqanik ri Moisés tzijotal wi loq najtir pa ronojel qꞌij rech uxlanem pa ri Sinagoga kech ri aꞌj Israel.
Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
22 Ri e taqoꞌn xuqujeꞌ ri kꞌamal taq bꞌe rech ri komontyox xeꞌkichaꞌ taqoꞌn, kꞌa te riꞌ xeꞌkitaq bꞌik kukꞌ ri Pablo xuqujeꞌ ri Bernabé pa ri tinimit Antioquía rech Siria, chubꞌixik chike ri kojonelabꞌ jas jeꞌ ri xkichomaj. Ri e taqoꞌn are ri Judas (ri kabꞌix Barsabás che) rachiꞌl ri Silas, e kebꞌ kꞌamal taq bꞌe rech ri komontyox.
Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
23 Ri wuj ri xkikꞌam bꞌik kubꞌij: Uj, ri uj taqoꞌn xuqujeꞌ ri uj kꞌamal taq bꞌe rech ri komontyox, uj iwachalal uj kꞌo pa ri tinimit Jerusalén. Uj kujtzꞌibꞌan we wuj riꞌ chike ri e kojonelabꞌ ri e kꞌo pa ri tinimit Antioquía, Siria, xuqujeꞌ Cilicia. Jun rutzil iwach.
Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
24 Xqato chi e kꞌo nikꞌaj achyabꞌ keꞌl waral are kakaj kixkisubꞌu rukꞌ taq ri kikꞌutuꞌn, man xa ta kꞌu e qataqom bꞌik.
Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
25 Rumal riꞌ pa junamam xqachomaj keꞌqataq bꞌik e kꞌamal taq bꞌe kukꞌ ri e loqꞌalaj taq qachalal Bernabé rachiꞌl ri Pablo.
så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
26 Ri e qachalal riꞌ kiyoꞌm ri kikꞌaslemal chupatanixik ri Ajawxel Jesucristo.
vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
27 Xeꞌqataq bꞌik ri Judas xuqujeꞌ ri Silas chuqꞌalajisaxik ri xqachomaj, rumal rech ri kꞌotbꞌal chiꞌ xibꞌan loq.
Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
28 Ri Tyoxalaj Uxlabꞌixel xuqujeꞌ ri uj man kaqaj taj kaqaya eqaꞌn chiꞌwij xaq xwi kaqaj kibꞌan we xqatzꞌibꞌaj bꞌik chiꞌwe:
Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
29 Man kitij ta jastaq ri e tzujtal chikiwach ri e bꞌanom taq dios, man kuya taj kitij aꞌwaj e jitzꞌatalik, man kuya taj kitij kikꞌ xuqujeꞌ chiqꞌila iwibꞌ che mak kukꞌ taq ixoqibꞌ xuqujeꞌ achyabꞌ. Tajin kibꞌan ri utzilal, we kibꞌan we xqatzꞌibꞌaj chiꞌwe riꞌ. Kiwil iwibꞌ.
att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»
30 Aninaq xebꞌe ri taqoꞌn pa ri tinimit Antioquía, chilaꞌ xeꞌkimulij wi ri kojonelabꞌ, xkijach chike ri wuj ri xya bꞌik chike.
De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
31 Xekiꞌkot ri e kojonelabꞌ are xsikꞌix ri wuj ri xtaq bꞌik chike.
Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
32 Ri Judas xuqujeꞌ ri Silas e qꞌalajisal taq rech ri utzij ri Dios, naj xetzijon kukꞌ ri kojonelabꞌ xeꞌkitaqchiꞌj kejeqiꞌk pa ri kikojobꞌal.
Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
33 Xekꞌojiꞌ kꞌu na jun janipa qꞌij chilaꞌ, kꞌa te riꞌ xetaq bꞌik kumal ri kojonelabꞌ rukꞌ tewechibꞌal xuqujeꞌ jaꞌmaril pa ri komontyox ri kꞌo pa ri tinimit Jerusalén.
Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
34 /Ri Silas kꞌut xraj xkanaj kan chilaꞌ./
35 Ri Pablo rachiꞌl ri Bernabé xekanaj kan pa ri tinimit Antioquía. Xkitzijoj xuqujeꞌ xkikꞌut ri utzij ri Dios. E kꞌi winaq xuqujeꞌ je xkibꞌano.
Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.
36 Are xikꞌow jun janipa qꞌij, ri Pablo xubꞌij che ri Bernabé: Jeꞌqasolij ri e tinimit ri xqatzijoj wi ri utzij ri Ajawxel, rech kaqilo jas kibꞌanik ri e kꞌakꞌ taq kojonelabꞌ.
Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»
37 Are kꞌu ri Bernabé xraj xukꞌam bꞌik ri Juan Marcos kukꞌ.
Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.
38 Ri Pablo man xraj ta wi, rumal chi ri Juan Marcos xutas kan ribꞌ chike pa ri tinimit Panfilia, man xchakun ta chi kukꞌ.
Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.
39 Man xukꞌulaj ta kꞌu ribꞌ ri kichomanik rumal riꞌ xkijach kibꞌ. Ri Bernabé xukꞌam bꞌik ri Juan Marcos, xeꞌ pa Chipre.
Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
40 Ri Pablo kꞌut, are xuchaꞌ bꞌik ri Silas che rachiꞌl. Ri e kojonelabꞌ aꞌj chilaꞌ xeꞌkijach bꞌik pa uqꞌabꞌ ri Ajawxel rech kel ukꞌuꞌx chike.
Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
41 Xikꞌow pa ronojel Siria xuqujeꞌ Cilicia, xuꞌtaqchiꞌj kan konojel ri kojonelabꞌ rech kejeqiꞌk pa ri kikojobꞌal.
och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna. V. 34 se Nya testamentets text i Ordförkl.
