ಕೀರ್ತನೆಗಳು 104
1 ೧ ನನ್ನ ಮನವೇ, ಯೆಹೋವನನ್ನು ಕೊಂಡಾಡು. ಯೆಹೋವನೇ, ನನ್ನ ದೇವರೇ, ನೀನು ಸರ್ವೋತ್ತಮನು; ಪ್ರಭಾವ ಮತ್ತು ಮಹತ್ವಗಳಿಂದ ಭೂಷಿತನಾಗಿರುವೆ.
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 ೩ ನೀರಿನ ಮೇಲೆ ತೊಳೆಗಳನ್ನು ನಿಲ್ಲಿಸಿ ಉಪ್ಪರಿಗೆಗಳನ್ನು ಕಟ್ಟಿಕೊಂಡು; ಮೋಡಗಳನ್ನು ವಾಹನವಾಗಿ ಮಾಡಿಕೊಂಡಿರುವೆ; ವಾಯುವಿನ ರೆಕ್ಕೆಗಳ ಮೇಲೆ ಸಂಚರಿಸುತ್ತೀ.
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 ೧೩ ನೀನು ನಿನ್ನ ಮೇಲಂತಸ್ತುಗಳಿಂದ ಪರ್ವತಗಳಿಗೆ ನೀರು ಕೊಡುತ್ತೀ; ನಿನ್ನ ಕಾರ್ಯಫಲದಿಂದ ಭೂಮಿಯು ತೃಪ್ತಿಹೊಂದುತ್ತದೆ.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 ೧೪ ಪಶುಗಳಿಗೋಸ್ಕರ ಹುಲ್ಲನ್ನು ಮೊಳಿಸುತ್ತೀ; ಮನುಷ್ಯರಿಗೋಸ್ಕರ ಪೈರುಗಳನ್ನು ಹುಟ್ಟಿಸುತ್ತೀ. ಅವರು ಭೂವ್ಯವಸಾಯಮಾಡಿ ಆಹಾರವನ್ನು,
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 ೧೫ ಹೃದಯಾನಂದಕರವಾದ ದ್ರಾಕ್ಷಾರಸವನ್ನು, ಮುಖಕ್ಕೆ ಕಾಂತಿಯನ್ನು ಉಂಟುಮಾಡುವ ಎಣ್ಣೆಯನ್ನು, ಪ್ರಾಣಾಧಾರವಾದ ರೊಟ್ಟಿಯನ್ನು ಸಂಪಾದಿಸಿಕೊಳ್ಳುತ್ತಾರೆ.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 ೨೪ ಯೆಹೋವನೇ, ನಿನ್ನ ಕೈಕೆಲಸಗಳು ಬಗೆ ಬಗೆಯಾಗಿವೆ. ಅವುಗಳನ್ನೆಲ್ಲಾ ಜ್ಞಾನದಿಂದಲೇ ಮಾಡಿರುವೆ; ಭೂಲೋಕವು ನಿನ್ನ ಆಸ್ತಿಯಿಂದ ತುಂಬಿರುತ್ತದೆ.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 ೨೯ ನೀನು ವಿಮುಖನಾಗಲು ತಲ್ಲಣಿಸುತ್ತವೆ; ಅವುಗಳ ಶ್ವಾಸವನ್ನು ತೆಗೆದುಬಿಡಲು ಅವು ಸತ್ತು ತಿರುಗಿ ಮಣ್ಣಿಗೆ ಸೇರುತ್ತವೆ.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 ೩೫ ಪಾಪಾತ್ಮರು ಭೂಲೋಕದಲ್ಲಿ ಮುಗಿದುಹೋಗಲಿ; ದುಷ್ಟರು ನಿರ್ಮೂಲವಾಗಲಿ. ನನ್ನ ಮನವೇ, ಯೆಹೋವನನ್ನು ಕೊಂಡಾಡು; ಯೆಹೋವನಿಗೆ ಸ್ತೋತ್ರ.
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
