Soromoni' 5

1 Zahufa a'nimoka nagra hozani'afi ufre'na mnanentake'za merene, haganentake zanena eritru nehu'na, tumemofo anoma'ane tima'anena nenena musena hu'noe. Ami rine waini tinena ne'noe. Jerusalemi mofa'nemo'za hu'za, Ovesinte avesintema neha'a veatremota'a ne'zana neneta tina ne'o. Ante fenkamu atreta tanavesi'zana tima neaza hi'o.

"Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk." ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

2 Navura mase'noanagi antahintahimo'a eri'zana eri vava hu'ne. Agasasa arige'na antahugeno avesima nenantea ne'mo'a kafante eme vagre vagre nehuno anage hu'ne, kafana anaginanto marerisa zaganimoka, maho namanimoka kafuhe kafahe omanegenka hentofa zaga mani'nane. Ata komo'a nanuntera runtegeno atake nehigeno, nazokamo'a tinke huno pasupanegie.

Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: "Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar."

3 Hianagi nagra hago kukena hutrena mase'noanki, inankna hu'na otigahue? hu'noe. Ko naga sese hutena mase'noanki, ete otina vanugeno nagamo'a pehana hugahie.

"Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?"

4 Avesima nenantea ne'mo'a azana antegamateno kafana eri anagi'za hige'na kogeno, tumonimo'a fakro fakro hu'ne.

Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

5 Anama hige'na otina kafama nenagugeno'a, nazantegatira mnanentake'za meremo'a pakepake hu'ne. Mnanentake'za meremo'a nazankoregatira pakepake nehige'na, kafama agu'atima ahentrokoma hu'noa zota avazu hu'noe.

Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

6 Avesima nenantea nera kafana anaginte'noanagi, rukrahe huno ko atreno vu'ne. Atreno'ma vigeno'a nagu'amo'a kna huno evuramino musena osige'na, hake'noanagi kena eri fore osu'noe. Ke'zana ati'noanagi, ke'niarera voera osu'ne.

Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

7 Kuma'ma kegava nehaza vahe'mo'za, kuma kegava hu'za vano nehazaregati eme nage'za erifore nehu'za, nahe'za nakare kuni'a eri'naze. Ana vahetamina kuma kegina kegava nehaza vahetamine.

Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

8 Jerusalemi mofaneramimota, avesimanenantea ne'ma kesuta, avesima nentana mofamo'a kagrikura kri erino mani'ne huta asamigahune huta huvempa hunanteho.

"Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!"

9 Kagi kagonamo arava oheno hentofa mofamoka, ina kazigati avesima nentana ne'mo'a mago'a venenea zamagatere'ne? Ina kazigati aronekamo'a mago'a venenea agatere'negenka e'inahu kea hunka huvempa hiho hunka nehane?

"Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?"

10 Navesima nentoa ne'mo'a, hanavenentake nekino, avufamo'a tevenefa tagivazu hu'neankino, 10 tausenia vahepina agra zamagatere'ne.

"Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

11 Asenimo'a marerisa goligna nehigeno, azokamo'a egaraki egaraki huno kotkoti namagna huno haninke hu'ne.

Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

12 Hanki tare avurgamokea tinkenafi nemania maho namamofo avurgagna nehuke, marerisa konarari zama ami rimpi sese higeno rumarave hiankna hu'na'e.

Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

13 Ameragemo'a balsami zafamo'ma amosrema ahentegeno'ma mnama neviankna hu'ne. Hagi agi morenamo'a liliema nehaza trazamofo amosrefinti'ma meremo'ma viankna mna vu'ne.

Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

14 Azampasamo'a goli vimagokna higeno, berilie nehaza havenu konarari hunteankna hu'ne. Avufgamo'a elefanti aveteti'ma hiaza huno kanifuge higeno, safie nehaza havenu'ma konararima hunteankna hu'ne.

Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

15 Tare agararemokea efeke havereti vimago zafa tro hunteteno, rusima hunte'zana goliretike tro huteno anampinka resi hunteankna hu'na'e. Avu'ava'amo'a Lebanoni agonaramimpima knare'nare sida zafaramima meankna hu'ne.

Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

16 Agi'mo'a tusi haga nehie. Agra vahe'mo'za kesane huga ne' mani'ne. Jerusalemi mofa'nemota avesimanentoa ne'mo'a, e'inahu ne' mani'ne.

Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar."