Roma 4

1 Abrahamu'a tagrikna vahe mani'neno, neregeho mani'neaki, na'ane huta hugahune?

Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?

2 Hagi agri eri'zamo'ma hanigeno fatgo hu'noe huno Abrahamu'a avufga erinte marerigahie. Hu'neanagi Anumzamofo avurera knarera osugahie.

Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.

3 Na'ankure avontafemo'a anage huno hu'ne, Abrahamu'a Anumzamofonte amentinti higeno, Anumzamo'a fatgo nere huno Abrahamunkura hu'ne. (Jen-Agf 15:6)

Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.

4 Vahe'mo'za eri'zama enerizana muse'za zamisazegu e'norizanki, miza erinaku enerize

Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.

5 Hu'neanagi vahe'mo'za eri'za eri'zazantera Anumzamo'a fatgo vahere huno hunozamante, hu'neanagi Anumzamo'a kefozanti eritrene hu'za zamentintima hazageno, fatgo vahere huno hunezmante.

Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;

6 Deviti'a anahukna huno ama anazanku nanekema hu'neana, Anumzamo'ma kumi vahekuma fatgo vahere huno hu'nea asomu kema hu'nea nanekefina huno,

Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.

7 Anumzamo'ma magomofo hazenke zama'ane, kumi'ama atrentenesimo'a muse hino.

Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.

8 Kumi hu'nesia zanku'ma Ramo'ma kumi hu'ne huno osania zankura muse hino. (Sam-Zga 32:1-2)

Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.

9 Ama ana asomura Jiu vahe'mofo zanke me'nefi, oku zamavufaga tagaosu megi'a vahe'mokizmi zanene? Tagra Abrahamunkura, Anumzamo'a fatgo nere huno hu'ne huta nehune. Na'ankure agra amentinti hu'negeno'e.

Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.

10 Hu'neanagi inankna higeno anazana efore hu'ne? Agra oku avufga taga hutegeno fatgo nere huno hu'nefi, oku avufga taga osu'negeno'e? Ana hu'neankita hufra okigosune. Abrahamu'a oku avufga taga osu'negeno Anumzamo'a fatago nere huno hu'ne.

Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.

11 Oku avufgama taga hu'zana amentinti hu'zamofo avame'zankino, ko Abrahamu'a amentinti higeno Anumzamo'a fatgo nere huno hunte'ne. Oku avufgama taga osu'nere anagea hunte'ne. E'ina hu'negu oku zamavufaga taga osu vahe'mo'za zamentintima haza vahe'mokiziminena, Anumzamo'a fatgo hu'naze huno huzmantesigeno, Abrahamu'a nezmafaza hugahie.

Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;

12 Anazanke huno oku zamufga taga hu'nazamo'za Abrahamu'ma oku avufga taga osu'neno amentinti higeno, fatgo nere hu'neankna hu'za zamentinti hanaza vahe'mokizmia, Abrahamu'a nezmafa mani'ne.

Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.

13 Na'ankure Anumzamo'ma Abrahamune agehe'mokizmi huvempa ke huzmanteno, ana miko mopa zami'neana Anumzamofo kasege amage antezantera ozami'ne. Hianagi Anumzamo'enema amentintifi'ma fatgo huno mania zante ami'ne.

Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.

14 Hagi Anumzamo'ma huvempama huzmante'nemo'za kasege avarari zampinti huvempa huzmante'neazama erizasina zamentinti hu'zamo'a nena raga'a oregeno, huvempa hu'nea kemo'enena amne'za sesine.

Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.

15 Hu'negu kasege'mo'a arimpahe'za avreno ne-e. Hianagi kasegema omneresina kasegema rutagre'zana omanesine.

Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.

16 E'ina hu'negu Anumzamo'ma huvempa huzmante'neazana zamentinti haza vahe'mo'za enerize. E'i ana musezana Mosese kasege amage nentesio, nontesio Abrahamu'ma hu'neankna amentintima hanimo erigahie. Hu'negu Abrahamu'a ana miko zamentini vahe'mokizimi nezamafa'e.

Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;

17 E'i ana zanku avontafepina Anumzamo'a Abrahamuna asamino, Kagra rama'a vahe'mokizmi nezmafaza hugahane hu'ne. E'i anazama fore hu'neana, na'ankure Anumzamo'a fri'naza vahera zamasimu nezamino, hakarea'zana Agra erifore hu'ne huno Abrahamu'a amentinti hu'nea zante anara hune. (Jen-Agf 17:5)

Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.

18 Amentintima huzamofona amuha hu'zana omaneanagi, Abrahamu'a ana miko vahe'mokizmi nezmafana manigahue amentinti azeri hankavetinegeno, Anumzamo'a negeno fatgo nere hunte'ne. Kagehe'moza hakare hanageno hamprigara osugosie hu'ne. (Jen-Agf 15:5)

Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.

19 Abrahamu'a 100'a kafuzage maniteno keana avufgamo'a mofavre eri fore huga osigeno, Sara'enena tvavateno mofavre kasentega osu'neanagi, Abrahamu'a amentinti hu'neazana otre'ne.

Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;

20 Anumzamo'ma huvempa hunte'nea zankura Abrahamu'a tare rimpa osu'neanki, amentintimo'a mago'ane hankavenetigeno anazamo'a Anumzamofona ragia ami'ne.

Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;

21 Anumzamo'a huvempama hunante'neazana amane hunantegahie huno rimpa fru Abrahamu'a erine.

Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.

22 E'ina hu'negu Abrahamu'ma amentinti hu'nea zanku, Anumzamo'a fatgo nere huno hunte'ne.

Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.

23 Anumzamo'a Abrahamunku fatgo nere huno hunte'neana, agrake azahu'za erisia zanku huno kreonte'neanki,

Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;

24 tagriku enenku huno krente'naze. Jisasi'ma fri'nefinti azeri oti'nea Rantimofonte tamentintia hunentonkeno, Anumzamo'a tazeri agru hurante'ne.

Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;

25 Na'ankure tagri kumiku Jisasina atregeno efri'nemofo azeri oti'nea zamo, Anumzamofo avurera tagrira tazeri fatgo vahera se'ne.

Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.