< Sams-Zgame 9 >
1 Ra Anumzamofona mika nagu'areti hu'na susu hunente'na agi'a erisga nehu'na, hentofa zama tro'ma hu'nea zamofo agenkea eri ama hugahue.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Marerirfa Anumzamoka, muse nehu'na zagame hu'na kagia erisga hugahue.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 Hagi ha' vahe'nimo'zama rukrahe'ma hanu'za, kagri kavuga traka hu'za frigahaze.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Na'ankure kagra kema refko hu trate mani'nenka fatgo hunka keaga refko nehunka, nagrira fatgo hunka refko hunenantane.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Krimpama ahenezmantenka ama mopafi vahera kea nezmasunka, kefo avu'ava'ma nehaza vahera zamahe frinkeno zamagimo'a fanene nehie.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Ha' vahera zamazeri haviza hunka nevunka, rankumazmia tra'zama tasgi hutreankna hunka vatitrankeno vahe'mo'za mago'enena zamagesa antahi nozmize.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 Hianagi Ra Anumzama kini tra'are'ma manivava huno nevia Anumzamo'a, fatgo huno keagama refko hanigura retro nehie.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 Fatgo avu'ava huno ama mopafi vahera refko hunezmanteno, fatgo huno vahetmina kegava huzmantegahie.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 Hagi Ra Anumzamo'a zamazeri havizama nehaza zamunte omne vahe'mokizmi fraki havegazmi mani'neanki'za hazenke knafina anampinka ome frakiza manigahaze.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 Kagri kagima antahi'naza vahe'mo'za kagrite zamentinti nehazanki, kagrama zamaza huogu'ma kantahima negaza vahera, Ra Anumzamoka kamefira hunozamine.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Ra Anumzamo'a Saioni kumatera (Jerusalemi) kini tra'are manisga huno mani'neanki, zagame hunka agi'a erisga nehunka, maka zama hu'nea zamofo agenkea maka ama mopafi vahetmina zamasamio.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Na'ankure vahe'ma zamahe frizare'ma, nona huno nezamahea Anumzamo'a knafima maniza vahera antahi nezmiankino, hazenke'ma zamiza vahe'mo'zama krafagema hanazana, ana krafage zamia antahi amnea osugahie.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Ra Anumzamoka kasunku hunanto, zamavaresrama hunenantaza vahe'mo'za nazeri haviza nehazagenka, kasunku hunantenka, fri kahanteti'ma navresgama hu'nana Anumza mani'nane.
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 Saioni (Jerusalemi) mofa'nemofo kuma kafantera zagamera hu'na nagu'ma vazi'nana zankura musena hugahue.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Ama mopafi vahe'mo'za zamagrama kafinte'naza kerifi neramisageno, zamagrama eri aka'ma hunte'naza kukompi ufregahaze.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Ra Anumzamo'a fatgoma huno keagama refkoma huno, agra'a avu'avara eriama nehigeno, kefo avu'ava'ma nehaza vahe'mo'za zamagrama haza kefo zamavu'zmavazamo rukrahe huno zamazeri havizana nehie.
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
17 Hagi ama mopafima kefo avu'ava'ma nehaza vahe'mo'za, ete rukrahe hu'za fri vahe kumapi vanageno, Anumzamofoma zamagema akaninentaza vahe'mo'zanena ana zanke hugahaze. (Sheol )
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol )
18 Hianagi keonke zanku'ma upa'ma nehaza vahera, Ra Anumzamo'a agera akaniozmante'na, zamunte omne vahe'mo'zama amuhama nehaza zamo'a, fananea osugahie.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Ra Anumzamoka otio! Atregeno vahe'mo'a hara azerino agate'orena, atregeno ama mopafi vahe'mo'za keagare kavuga eotiho.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Ra Anumzamoka zamazeri koro huo! Zamatrege'za ama mopafi vahe'mo'za amne vahetafa mani'none hu'za antahiho.
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)