Sams-Zgame 88

1 Ra Anumzana naza nehunka nagu'ma nevazina Anumzanimoka, masare'ene haninena Kagri kavuga nunamuna nehue.

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

2 Nunamuma nehua nunamu keni'a nentahinka, naza huogu'ma krafagema nehuana antahinaminka naza huo.

Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

3 Na'ankure nomanizanifina hazenke zamo'a avineteno, navareno fri vahe kuma tava'onte nevie. (Sheol h7585)

Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

4 Fri'zage'zama matipima ome asenezmantaza vahekna hu'noe. Nagra hanaveni'a omane vahe kna hu'noe.

Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

5 Zamagra fri vahe amu'nompi natrazage'na, fri' vahe'ma matipima asentegeno'ma maseankna hu'na mase'noe. Ana hugenka Kagra kazana antenka kegava huonante natranke'na haviza hu'noe.

Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

6 Kagra amefenkame tami'nea kerimofona aro'are, hanintirima hu'nefi natre'nane.

Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

7 Krimpama ahezamo'a narentrako huno urami'ne. Hagerimo'ma hiaza hunka rugnafu knafu hunka naherava he'nane.

Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

8 Roneni'aramina nagritetira renatitranke'za vu'za e'za nehu'za zamago atenante'naze. Nagra frekani'a omanege'na krifu ahente'na manue.

Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

9 Knazama eri'na zavi'ma atoazamo'a, navunumo'a navua resuhie. Mago mago knafina Ra Anumzamokama nazama hanankura kantahinegoe. Kasunku'ma hunantenka nazama hanankura kagritega nazana erisga nehue.

Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

10 Kagra kagu'vazana hunka fri'nea vahera aza nehampi? Fri'naza vahe'mo'za fri'nazafintira oti'za zagamera hu'za kagia ahentesga hugahazafi?

Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

11 Frizage'zama matipima asezmante'naza vahe'mo'za vagaore kavesizanka'agura huamara hugahazafi? Huge keka'ama avaririnka hugahuema hu'nana zama nehana kavukva zankura keonke zamo'ma havizama hu'nefina huama hugahazafi?

Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

12 Kaguvazama zama hu'nana zantamina hanimpina ke'za antahi'za hugahazafi? Hifi frizage'za vahe'mo'zama zamage'ma akanizmantaza vahe'mo'za fatgo kavukva zankura keaga huge antahigamige hugahazafi?

Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

13 Hianagi Ra Anumzamoka naza huogu kagritega krafagea nehue. Maka nanterana kagritega nunamuna nehue.

Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

14 Ra Anumzamoka nahigenka nenatrenka, kavugosa rukrahera hunka kamefira hunenamine?

Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

15 Osi'ma mani'noregati'ma knazama eri'na e'noa zamo'a, kri eri'na fri'za hue. Kagra nazeri koro'ma hu' zanke hanke'na, rama'a knazampi mani'na oe.

Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

16 Krimpa ahe'zamo'a ti hageankna huno narefi netegeno, nazeri namanoma vazina zamo'a nazeri haviza nehie.

Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

17 Nanteranteti'ma agafama huteno tima hageno refite'nanteankna huno korozamo'a narefite'ne.

De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

18 Ronenine navesimanentoa vahetaminena nagripintira zamavare hana hu'nane. Ana hankeno hanimo'a, nagri arone ase'ne.

Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.