Sams-Zgame 107

1 Ra Anumzamofona susu huntesnune. Na'ankure agra knare avu'ava hu'neranteankino, avesimaranteno knare'ma hunerantea avu'avazamo'a mevava huno vugahie.

Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:

2 Ra Anumzamo'ma ha' vahe zamazampinti'ma tamagu'vazino tamavre'nenia vahe'mota, ranke huta Ra Anumzamo ha' vahe'mofo zamazampinti tagu'vazino tavre'ne huta huama huta vahera zamasamiho.

Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;

3 Na'ankure zage hanati kazigane, zage fre kazigane, noti kazigane, sauti kaziganema ru vahe moparegama umani emanima huta kinama huta mani'nazaregatira, agra ete zamavare atru hu'ne.

Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;

4 Mago'amo'za vahe omani ka'ma kokampi vano vano nehu'za, manisnaza rankumaku hake'nazanagi onke'naze.

De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;

5 Ne'zankura zamaganetege'za tinku'enena hagage nehu'za fri'za hu'naze.

Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.

6 Ana kna zampima manine'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana kna zampintira zamagu'vazino ete zamavare'ne.

Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;

7 Agra knare huno zamavare fatgo huno umanisaza rankumate zamavareno vu'ne.

Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.

8 Zamatrenke'za Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agura susu hunente'za, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena humuse hunteho.

De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

9 Tinku'ma avesiaza huno maka zanku'ma ave'nesia vaheran eri knare hunente. Ne'zanku'ma hiaza huno maka zanku'ma aga'ma netea vahera, knare zantaminu agu'afina antevinete.

Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;

10 Mago'a nagara tusi haninkino antrako hu'nefi, seni nofiteti kina huzmantage'za zamatagu nehu'za mani'naze.

De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.

11 Na'ankure Ra Anumzamofo nanekea ha'arente'za zamefi hunemiza Marerisa Anumzamo'ma hihoma huno huzmantea nanekea amagera onte'nazagu anara hu'naze.

Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;

12 E'ina agafare Anumzamo'a zamazeri anteramisige'za akohe'za manisazegu, zamatrege'za tusi maraguzati'za knanentake eri'zana eri'naze. Ana nehu'za traka hu'nazanagi, mago vahe'mo'e hunora zamaza osu'ne.

Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.

13 Ana knaza zamifima zamagrama mani'ne'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana knazampintira zamaza huno zamagu'vazi'ne.

Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;

14 Tusi hani zampinti'ene fri'zamofo turunapima mani'nazafintira Anumzamo'a zamavare atineramino, seni nofimo'ma kinama rezmante'nea zana katufezmante'ne.

Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.

15 Ana'ma hanige'za zamatrenke'za Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agura susu hunente'za, knare huno hentofa avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu hunteho.

De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

16 Bronsireti'ma tro hu'naza kahana rurapage huno rufuzafupenetreno, kafama erigi'za rentrako nehaza ainia rufutagi atre'ne.

Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.

17 Zamagrama agri ke'ama ontahi avu'ava'ma hazazamo'a, negi vahe'mofo avu'ava'za tro nehu'za, kumi'ma haza nona'a knafina ufre'za zamatazana eri'naze.

De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.

18 Ne'zama ne'zankura zamavesra nehu'za, fri'zamofo kahantera erava'o nehaze.

De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.

19 Ana knazamo'ma zamazeri haviza hige'zama manine'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana hazenkefintira zamagu'vazino zamavare atirami'ne.

Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.

20 Anumzamo'a naneke'a huntegeno eno zamazeri neganamreno, frinaku'ma nehazafintira eme zamagu'vazi'ne.

Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.

21 Ana hu'negu zamagra Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agu'ene, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu huntegahaze.

De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

22 Ana nehu'za muse ofa Anumzamofontega Kresramana nevu'za, knare avu'ava'ma hu'nea zankura zagame hu'za musenkase nehu'za huama hiho.

Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.

23 Mago'amo'za ventefi mani'za hagerimofo agofetu vu'za e'za hu'za ru moparega fenozana eri'za zagore ometre emetre nehaze.

De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;

24 Ana vahe'mo'za zamagranena Ra Anumzamo'ma hankave eri'zama eri'nea zana ke'za antahi'za nehu'za, knare zantfama hu'nea zantamima hagerimofo agu'afima tro'ma hunte'nea zanena ke'naze.

De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;

25 Anumzamo'a hankave zaho huntegeno eno hagerina eme vazi'zoregeno, hagerimo'a kranto kranto nehie.

När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.

26 Ana nehuno anama mani'naza ventea erisga huno ame'nagame monafi mareriteno, atregeno hagerimpina amefenkame uneramie. Ana'ma higeno'a ventefima vanoma nehaza vahe'mo'za koro hu'za tusi zamagogogu nehaze.

Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;

27 Ana nehu'za ventefima vanoma nehaza vahe'mo'za aka tima ne'nea vahe'mo'ma neginagi nehuno, traka huno umse emase hiaza nehu'za, ventema agu'vazi antahi'zazmimo'a vagare'ne.

Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.

28 Ana knazamo'ma zamazeri havizama nehige'za, Ra Anumzamofontega kezati'zageno, ana knaza ramimpintira zamagu'vazino zamavare'ne.

Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;

29 Anumzamo'a hagerimofona akohenka manio huno magoke zupa higeno, hagerimo'ma kranto kranto'ma nehia agasasamo'a urami avazage'ne.

Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.

30 Hagerimo'ma ome avamazagegeno'a ventefima vano nehaza vahe'mo'zama nege'za tusi muse nehazageno, vunaku'ma haza kumate'ma me'nea tinkenarega zamavare so'e huno zamagu'ma vazisaza kumatega vu'ne

Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.

31 E'ina hu'negu Ra Anumzamofona vagaore avesi zama'agura susu hunente'za, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu huntegahaze.

De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

32 Anumzamofo vahe'ma atruma hanafina Agri agi'a ahentesga nehu'za, kva vahe'ma atruma hanafinena husga huntegahaze.

Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;

33 Tirama ne-ea tintamina Anumzamo'a eriranegeno hagege mopa fore nehigeno, tima nehanatia kampuitamina eri ranegeno mopamo'a hagege hu'ne.

De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;

34 Ana nehuno masave nentake'ma hu'nea mopafina, higeno hagemo'a aviteno mopa eri haviza hu'ne. Na'ankure ana mopafima nemaniza vahe'mo'zama havi avu'avazama hu'naza zanku huno anara hu'ne.

Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.

35 Hianagi hagege kokampina Anumzamo'a higeno tirura mare'nevazigeno, ka'ma kokampina higeno tintamimo'a rama'a eforera huno ne-e.

Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;

36 Ana'ma huteno'a ne'zanku'ma zamaga'ma netea vahera zamavareno ana mopafina vige'za umanine'za, nona ki'za ranra kumatmina erifore hu'za mani'naze.

Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;

37 Ana mopafina hoza ome eri'za nente'za, waini hozanena antazageno raga rentege'za rama'a tagi'naze.

Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.

38 Anumzamo'a vahe'a asomu huzmantege'za rama'a mofavre kasezamante'za eri hakare nehazageno, bulimakao afu'mo'zanena rama'a forehu hakare hu'za vu'naze.

Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;

39 Hagi zamagra rama'a vahe'ma mani'nazaretira ome osi osi hume vu'za osi'a vahe mani'nazagu ha' vahe zamimo'za hara eme huzmagatere'za zamazeri zamagaze nehu'za, zamata nezami'za tusi knaza zamizage'za zamasunku zampi mani'naze.

De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.

40 Ra Anumzamofo vahe'ma ha'ma eme huzmantaza vahe'mokizmi kva vahetera, Anumzamo'a arimpa ahe'zana erikaha hutrege'za, ka'ma kokampina kanku hazagre'za vano vano nehaze.

Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.

41 Hianagi zamunte omane vahe'mo'zama knafima mani'nazageno'a, Anumzamo'a zamaza huno zamavare netreno, sipisipi afu'mo'zama nehazaza huno zamazeri hakare hige'za, rama'a mofavre zamante'za eri hakare nehaze.

Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.

42 Fatgo avu'ava'zama nehaza vahe'mo'za ana zama nege'za muse nehanage'za, kefo avu'avazama nehaza vahe'mo'za kea osu zamagira hamunki'za mani'naze.

Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.

43 Hagi iza'o knare antahi'zama me'nesia vahe'mo'a ama ana zankura agesa anteno nentahino, Ra Anumzamofo vagaore mevava avesi zama'a keno antahino hugahie.

Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.