Mani'zanti Mofo Nanekee 8

1 Knare antahintahi'zamo'ene antahi amahu antahi'zamo'a mago a'kna hu'neankino agerura eri antesga huno kezana netie.

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 Agra kamofo tavaonte me'nea agonare, ka hatana hu'nefi oti'neno,

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 rankumapi ufre'nea kante ene kampi otineno ranke huno kezana netie.

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 Ana miko vahe'motmagu kezankea nehue. Vahe'motagu kezankea nehue.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 Antahi'zantmi omane vahe'motma eta knare'ma huno refakomahu antahi'zana emeriho. Neginagi antahi'zane vahe'motma, eta antahi amahu antahi'zana emeriho.

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Kama antahiho kema nehuana, na'ankure mareri agatere'nea zanku nehue, maka nanekema hanua kemo'a, fatgo huno tamage kege tamasamigahue.

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 Nagra tamage kege nehu'na, havi kegagama nagipinti'ma hu'zankura nagonete.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Maka nanekenimo'a tamage huno fatgo higeno, krunagene kazaki kema hu'zana omane'neanki,

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 ana maka kemo'a antahi'zane vahetera fatgo hu'ne. Ana antahi'zama erinaku'ma hakaza vahetera, fatgo hu'ne.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Nagrama hiho hu'nama rempima huneramua kemo'a, silva agateregeno, antahi'zama eri'zamo'a, goli'a agatere'neanki eriho.

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 Na'ankure knare antahi'zamo'a mareri agatere'nea havea agatereno, kavesi kavesima nehunka razane hunka nehanazana agatere'ne.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Nagra knare antahi'zamo'na knare huno refakohu avu'ava'zane nemanue, Nagripi antahi'zana me'neanki'na miko zana nagrake refko hu'na negoe.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 Ra Anumzamofonku'ma koro'ma hunte'zana kefo avu'ava'ma huzankura kagotegahie. Agra'a agima erisga nehuno, avufga ra nehuno, havi avu'ava nehuno, akrahe akrehe ageru'ma aru'zana navesra hunentoe.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Knare antahi'zama ami'zane, refakoma hu'zana nagripi me'ne. Nagra antahi ama'ma hu'zane hanavenena nagri zane.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Nagra mani'noge'za kini vahe'mo'za kegava nehazageno, ugota kva vahe'mo'za fatgo hu'nea kasegea retro nehaze.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Kva vahe'mo'za nagra zamaza nehuge'za, vahera zamavare fatgo hu'za nevazageno, trakere kva vahe'mo'za fatgo hu'za refkoa nehaze.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Iza'o nagri'ma avesi nentemofona, nagra avesi nentoe. Hagi nagriku'ma hakre'nimo'a, nagrira nagefore hugahie.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Nagripi fenozane, ra agima eri'zana me'ne. Hanavetino za'zate'ma meno vu fenozane, fatgo avu'ava zana nagripi me'ne.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Nagrama nezamua zamo'a, golia agatenereno knare silvama mizama nesazazana agatere'ne.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Nagra fatgo avu'ava zamofo kante nevu'na, fatgo huno refakoma hu'zamofo kantamimpi nevue.

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 Iza'zo nagri'ma zamavesi nantesaza naga'mo'za, fenona erisanti neharesage'na, nagra feno nozamifina zago'amo'ma mareri zantamina antevi tezamantegahue.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 Ra Anumzamo'a pusazana nagri nazeri fore huteno, mika'zana henka tro hu'ne.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Korapara ama mopama tro osu'neno ese zana nagri huhamprinante'ne.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 Nagra fore hutogeno henka hagerina tro higeno, kampui tintamimo'a hanatino vu'ne.

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 Ranra agonane, onensa agona forera huno menima antenerera omanenege'na, nagra pusante fore hu'noe.

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 Miko mopane, hofa kokama ama mopafi me'neane, kugusopa nazana henka tro hu'ne.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Nagra korapa mani'nogeno monarera mika'zana tro hunenteno, hagerina tro huntegeno, tavumo'ma ometre emetre'ma hutera evu'ne.

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 Nagra ko mani'nogeno anagamua hampona tro hunenteno, tinkampu'ima hanatino tiru'ma umarenia keria tro hu'ne.

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 Nagra korapa mani'nogeno hagerinkura, e'i avamente tirura marenka emetro huno kase hunenteno, tiru'ma maresia mopa trohu'ne.

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 Nagra maka'zama tro'ma hu'nea Ne'mofo tavaonte mani'ne'na, aza nehugeno muse nehige'na maka kna nagranena rama'a muse nehue.

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 Maka kokama tro'ma hu'nea zanku'ene vahe'ma anampima mani'nea zankura, nagra tusi'a muse nehue.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 E'ina hu'negu mofavre'nimoka ke'ni'a antahinamio, na'ankure nagri navu'nava zama avaririsaza vahe'mo'za muse hugahaze.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Kavumro'ma antesua kea nentahinka, ama antahi'zana e'nerinka kavesra huontenka amage anto.

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 Ke'ni'ama nentahi'za, kumanimofo atirami kante'ma knane knanema naveganente'za, kahani'are'ma navegama nentaza vahe'mo'za, tusi muse hugahaze.

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Na'ankure nagriku'ma hakremo'a, nomaniza hakeno erifore nehigeno, Ra Anumzamo'a avesinente.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Hianagi ha'marenanteno kumi'ma nehimo'a, agra'a hazenke enerie. Iza'o avesrama hunantemo'a, fri'zamofo avesinente.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.