Mani'zanti Mofo Nanekee 7
1 Mofavre'nimoke, Keni'a nentahinka, kasegeni'a eri kagu'afi antegeno raza segantena kva huo.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Kasegeni'ama amage antesanana kagra kasefa hunka nemaninka, rempima hugamisua zana kavurgama kegava nehanankna hunka kegava huo.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Kazeri kagesa hanigu rini kazampi antaniankna hunka kantu kagu'afi tumoka'are krento.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Knare antahintahigura nensaro'e nehunka, antahi amahu antahintahigura nenafu'e hunka huo.
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 Ve'ama mani'nesia a'mo'ma kazeri savri'ma hu'zama nehinkeno'a, ana kemo'a kaza nehina rugazigati a'mo'ma kazeri savri hunaku'ma masavenkema nehanigeno'a, anankemo'a kagu'vazigahie.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Mago zupa mani'ne'na noniamofona zaho eri kampinti negogeno,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 mago'a nehazave enevazafina kogeno amuno zamifina, mago nehaza ne'kanora, knare antahi'zama'a omane'nea ne' ke'noe.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Agra monko'amofo nontava'onte vu'nea nonkaranka nevuno, ana a'mofo nonte vu'nea kampi ufreno vu'ne.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 Hanima huku'ma nehigeno hanimo'ma rentrako huzahifi anara hu'ne.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Ana a'mo'ma kukenama hu'neana monko a'nemo'za nehazankna kukena hu'neno, ana ne'ma masavenkema asamino azeri savri'ma hanigura e'ne.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Ana a'mo'a kehagra hagra nehuno, nontera manirava oheno kankekanke nehige'za, rama vahe'mo'za ke'za antahi'za hu'naza are.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Ana a'mo'a hakarea zupa kampine, maketi kumapine, maka kaziga mani'neno vene'nema evazageno'a rezamaheno zamavazuma hanigu negea akino,
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 ana nehaza nera azeri anukiazamo antako hunenteno, avufga azeri oti'are avunutira negeno anage hu'ne,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Nagra menina narimpa fruma eri kresramana vugeno, huvempama hunte'noa kemo'a raga re'ne.
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Hu'negu kagriku hakare'na kagenaku oregati hago eme kage'na eri forehue.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Isipi vahe'mokizmi pse'ane tavravereti mase tafera hunte'noe.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Hago knare manama vuzantamina miama, aloima, sinamoninu mase tafepina rutri hu'na ahemna vunte'noe.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Hagi egeta umaseneta, zokagora nereta musena nehanukeno ko'aturanteno.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Nenave'a nontera omani'neanki, hago afete ka vu'ne.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Zgomo'a ku'afina avite'negeno vu'neankino kora omegosianki ama ikamofona amu'nontega esia kante vu'ne.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Ana a'mo'a masavenkema asamino avresia nanekea, rama'a naneke asami'ne.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Ana ne'mo'a ame huno ve bulimakao afu aheku avazu hu'za nevazankna huno ana a'mofona avaririno vu'ne.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Kevemo'ma tumo'ruragino ahesnia zankura agesa ana ne'mo'a nontahino, agra namamo hareno krifu anagintepi ufreankna nehuno, ahe frisia zankura nontahie.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Hanki mofavre'nimote, tamagesa anteso'e hutma nanekeni'a antahiho,
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Atrenkeno tamagu'amo'a ana a'mofo kerera amagera ontege, kavareno agri kantera ovino.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Na'ankure ana a'mo'a rama'a vene'ne zamazeri haviza nehuno, zamahe fri'ne.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
