Mani'zanti Mofo Nanekee 7
1 Mofavre'nimoke, Keni'a nentahinka, kasegeni'a eri kagu'afi antegeno raza segantena kva huo.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Kasegeni'ama amage antesanana kagra kasefa hunka nemaninka, rempima hugamisua zana kavurgama kegava nehanankna hunka kegava huo.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Kazeri kagesa hanigu rini kazampi antaniankna hunka kantu kagu'afi tumoka'are krento.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Knare antahintahigura nensaro'e nehunka, antahi amahu antahintahigura nenafu'e hunka huo.
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Ve'ama mani'nesia a'mo'ma kazeri savri'ma hu'zama nehinkeno'a, ana kemo'a kaza nehina rugazigati a'mo'ma kazeri savri hunaku'ma masavenkema nehanigeno'a, anankemo'a kagu'vazigahie.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Mago zupa mani'ne'na noniamofona zaho eri kampinti negogeno,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 mago'a nehazave enevazafina kogeno amuno zamifina, mago nehaza ne'kanora, knare antahi'zama'a omane'nea ne' ke'noe.
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Agra monko'amofo nontava'onte vu'nea nonkaranka nevuno, ana a'mofo nonte vu'nea kampi ufreno vu'ne.
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 Hanima huku'ma nehigeno hanimo'ma rentrako huzahifi anara hu'ne.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Ana a'mo'ma kukenama hu'neana monko a'nemo'za nehazankna kukena hu'neno, ana ne'ma masavenkema asamino azeri savri'ma hanigura e'ne.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Ana a'mo'a kehagra hagra nehuno, nontera manirava oheno kankekanke nehige'za, rama vahe'mo'za ke'za antahi'za hu'naza are.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Ana a'mo'a hakarea zupa kampine, maketi kumapine, maka kaziga mani'neno vene'nema evazageno'a rezamaheno zamavazuma hanigu negea akino,
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 ana nehaza nera azeri anukiazamo antako hunenteno, avufga azeri oti'are avunutira negeno anage hu'ne,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Nagra menina narimpa fruma eri kresramana vugeno, huvempama hunte'noa kemo'a raga re'ne.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Hu'negu kagriku hakare'na kagenaku oregati hago eme kage'na eri forehue.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Isipi vahe'mokizmi pse'ane tavravereti mase tafera hunte'noe.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Hago knare manama vuzantamina miama, aloima, sinamoninu mase tafepina rutri hu'na ahemna vunte'noe.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Hagi egeta umaseneta, zokagora nereta musena nehanukeno ko'aturanteno.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Nenave'a nontera omani'neanki, hago afete ka vu'ne.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Zgomo'a ku'afina avite'negeno vu'neankino kora omegosianki ama ikamofona amu'nontega esia kante vu'ne.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Ana a'mo'a masavenkema asamino avresia nanekea, rama'a naneke asami'ne.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Ana ne'mo'a ame huno ve bulimakao afu aheku avazu hu'za nevazankna huno ana a'mofona avaririno vu'ne.
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Kevemo'ma tumo'ruragino ahesnia zankura agesa ana ne'mo'a nontahino, agra namamo hareno krifu anagintepi ufreankna nehuno, ahe frisia zankura nontahie.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Hanki mofavre'nimote, tamagesa anteso'e hutma nanekeni'a antahiho,
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Atrenkeno tamagu'amo'a ana a'mofo kerera amagera ontege, kavareno agri kantera ovino.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Na'ankure ana a'mo'a rama'a vene'ne zamazeri haviza nehuno, zamahe fri'ne.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
