< Mani'zanti Mofo Nanekee 3 >
1 Mofavrenimoke, nagrama rempima hugamua kea kage'okanio. Hianagi kasegeni'a kagu'tumote erintegeno meno.
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 Na'ankure kaza nehanigenka, karimpa frune zaza kafuzage knare hunka maninka vugahane.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 Atregeno vahe'ma knare kavukvama huntezamo'ene, tamage avu'avamo'a katreno ovino. Hagi knankempi nofi kintegeno me'ne'na kagu'tumote avonkrentegeno meno.
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 E'ina'ma hanankeno'a, Anumzamo'ene vahe'mo'zanena kavesinegante'za, husga hugantegahaze.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Anumzamofona mika kagu'areti hunka antahi'neminka, nagrani'a antahintahiretira makazana hugahue hunka osuo.
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 Hanki mikazama hanampina antahiminka agihanta nevazigeno, vanana kana azeri ante fatgo hugantegahie.
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Kagraka'a antahizankura knare hu'ne hunka eri antesga osunka, Anumzamofonku koro huntenka agorga'a nemaninka, havi avu'ava zana kamefi humio.
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 E'i ana'ma hanankeno'a, kavufa kazeri neganamreno, zaferina ka'a kazeri hanavetigahie.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Feno zanka'anu'ene hozakafima pusama nenama hania nezanteti'ene Ra Anumzamofona aminka, agia erintesga huo.
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 Ana hanankeno Anumzamo'a kaza nehina nezama ante nonka'amo'a aviteno herafi neramina, waini tintafemofona kasefa waini timo aviteno tagiramigahie.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 Mofavre'nimoka Ra Anumzamoma, kazeri fatgo hania kegura, kamefira huomige, kazeri fatgoma hunaku kazeri akorisiana karimpagna osuo.
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 Na'ankure mago ne'mo'ma mofavre'ama avesima nenteno azeri fatgo nehiankna huno, Ra Anumzamo'a avesimantea vahera azeri fatgo nehie.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Iza'o knare antahintahigu hakreno e'nerino, antahi ama'huzama erisimo'a, muse hugahie.
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 Na'ankure ana knare antahintahimofona mizama'amo'a, silvaretima e'neriza zagoa agateneregeno, goliretima e'neriza zagoa, mago'ane agatere'ne.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 Knare antahintahimo'a mizama'amo mreri'nea havea agatere'ne, mago'a zankuma nentahinka kavesi kavesima nehana zantamina ageterene.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Zaza knama maninka vuzamo'a, knare antahintahimofona tmaga azampi megeno, hoga kaziga azampina fenone, agi husaga hu'za me'ne.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 Knare antahintahimofo avu'ava'ma huzamo'a, krimpafru nehunka muse hugahane.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 Iza'o ana knare antahintahima azerimo'a, asimu eri zafagna hu'neankino, agri avesizama azeri hampo'na hanimo'a muse hugahie.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 Ra Anumzamo'a knare antahi'zama'areti, ama mopamofo tra'a erifore nehuno, antahi ama' hu antahi'zama'areti mona eri fore hu'ne.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 Agra'a antahizanteti higeno timo'a mopa agu'afintira katati huno marerigeno, hampomo'a atakora nerie.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 Mofavre'nimoke atregeno knare antahintahizane, havizane knare zanema antahinka refkohu kavukva'zana kagripintira fanane osina, kegava huo.
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 Hagi ana antahizamo'a kasimu kaminigenka za'za kna nemaninankeno, asunku'zamo'a knankempi kavasese huganteaza hugahie.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Ana nehunka kama vananana, kva hugantenkenka traka osunka, knare hunka vugahane.
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 Kavu'ma masesanana kore osunka, haganentake kavu masegahane.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Ame huno hazenkema esigenka kagra korera nosunka, kefo vahe'ma knazamo'ma azeri haviza hanigenka, korera osuo.
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 Na'ankure Ra Anumzamo kagrira kegava hugante'nesigeno, kagafina krifumo'a aze'origahie.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Kagrama azama huga kankamunte'ma mani'nesunka, atupa'ma hu'ne'naza vahera amane aza huo.
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Tva'onkare nemani'simofona amiga'ma hu'nesunka, oki ege'na kami'neno hunka osuo.
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Tva'onkare nemanisaza vahera hazenke zamikea retro osuo. Na'ankure kagrikura taza hugahie hu'za antahinegamize.
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Kegafa'a omaneno, mago kefozama huogante'nesnigenka, mago nera azerinka keaga huonto.
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Hazenkema hanaza vahe'mokizmi zamavu'zmavakura kegasane nosunka, zamagrama hanaza zamavu'zmavara osuo.
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 Na'ankure Ra Anumzamo'a akrehe krehe zamavu'zmava'ene vahekura avesra huno agote'nezmanteno, fatgo zamavu'zmava'ma nehaza vaheku avesi'nezmante.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Kefo zamavu'zmava'ma nehaza vahe'mokizmi naga'zmimofona, Ra Anumzamo'a kazusi hunezmante. Hianagi fatgo ne'mofo nagapina asomu hunezmante.
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 Vahe'mokizmima azanava kema huzmante vahe'mofona, Ra Anumzamo'a agri'enena azanava ke huntegahie. Hianagi anteramino manimofona, asunku hunente.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 Knare antahi'zane vahe'mo'a, ra agi erigahianagi, neginagi antahi'zane vahe'mo'za, zamagazegu hugahaze.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.