4 Mose 14

1 Ana maka vahe kevu'moza ana nanekema antahite'za, Israeli vahe'mo'za ana kenagera tusi zavi ate'naze.

Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten.

2 Israeli vahe'mo'za Mosesene, Aronikiznia keha' reznante'za maka vahe'mo'za anage huznante'naze, Tagra Isipima mani'neta frunte'sina knare hisine! Nahanigeta ama ka'ma hagege mopafina frigahune!

Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!

3 Ra Anumzamo'a ama moparera kazinknonu tahe frihogu tavreno e'nefi? A'nene, mofavretinena tahe'za hanaresagi, eteta Isipima vanunkeno'a knare hugahie?

Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vi måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända tillbaka till Egypten.»

4 Zamagra zamagra ke ohumi ahumi hu'za anage hu'naze, tagra'a tavesite mago kva ne' azeri otisunkeno, ete tavreno Isipi mopare vanie!

Och de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten.»

5 Anante Mosese'ene Aronikea maka Israeli vahe'mokizmi zamufi zanavugosaregati mopafi mase'na'e.

Då föllo Mose och Aron ned på sina ansikten inför Israels barns hela församlade menighet.

6 Ana hakeno Nun nemofo Josua'ene, Jefune nemofo Kalepike, zanagra ana mopa vu'ne ome ke'na'a netre'moke, kukenaznia vararo varuru nehu'ne,

Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder

7 amanage hu'ne maka Israeli vahe kevua zamasmi'na'e, Ana mopama ome ke'nona mopamo'a knare zantfa hu'ne.

och sade till Israels barns hela menighet: »Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.

8 Ra Anumzamo'ma muse (plis) hurantesuno'a, henka tagrira ana mopare tavreno vuno, ami rine tumemofo rimo'ene avite'nea mopa ome tamigahie.

Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss -- ett land som flyter av mjölk och honung.

9 Ra Anumzamofo kea magore huta ru ha'ontagiho. Ana mopafima nemaniza vaheku'enena korera osiho, zamagra tagri nezasegahaze. Zamagri'ma refiteno kegava krizmante'nea zana eri atregahie. Hagi Ra Anumzamo'a tagrane mani'neanki zamagrikura korera osiho,

Allenast mån I icke sätta eder upp mot HERREN; och för folket i landet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit för oss. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN; frukten icke för dem.»

10 Hianagi ana maka vahe'mo'za have kano eri'za zanahe fri'za nehazageno, anante Ra Anumzamofo msazamo seli mono nonte eramino Israeli vahe zamavuga efore hige'za ke'naze.

Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.

11 Hagi Ra Anumzamo'a amanage huno Mosesena asmi'ne. Nama'a zupa ama vahe'mo'za Nagrira zamagena hunenami'za, zamesi nonantaze? Nenagage'na maka kaguvaza amu'no zamifi eri fore hu'noa zankura, Nagrikura zamentintia nosazo?

Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?

12 Nagra kri atrena zamahe fanane nehu'na, Mosesega naga ka'afinti kazeri ra ha'nena zamagatere'za hanave'nentake vahe fore hu'za, Israeli vahera zamagatere'za manigahaze.

Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

13 Hu'neanagi Mosese'a ana kemofo nona'a Ra Anumzamofona amanage huno asmi'ne, ana kea Isipi vahe'mo'za antahigahaze, na'ankure Kagra hanavefi ama vahera, Isipi vahe amu'no zamifinti zamarenka e'nane.

Mose sade till HERREN: »Egyptierna hava ju förnummit att du med din kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,

14 Isipi Kenani mopafima nemaniza vahera zamasamigahaze. Kagrama Ra Anumzamoka ama vahe amuno zamifima nemaninana, zamagra hago antahi'naze. Kagra Ra Anumzamoka zamufinti negagazagenka Kagra hamponu refite nezmantenka, Kagra Israeli vahe'mokizmi vugotezmantenka vimago hampompi nevunka, zagefina refite nezmantenka, hanimpina ana vimago hampompintira teve anefa hunka remsa huzmantenka nevane.

och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.

15 Menima Kagrama, magoke vahe aheaza hunkama ama vahe'zaga zamahe sanke'za, maka ama mopama megaginefinti Kagri kagenkema nentahi'za vahe'mo'za amanage hugahaze,

Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skulle hedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så:

16 Ra Anumzamo huhampri zamanteno huvempa huzmante'nea mopare zamavareno vugara osuno, ka'ma mopafi zamahe fanane hie hu'za hugahaze.

'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem i öknen.'

17 Hianagi menina, nagra nunamu hue, Kagrama hunana kere, Ra Anumzamoka atregeno hihamu hanavekamo'a eama hino.

Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och sagt:

18 Ra Anumzamofo rimpa ahe'zamo'a ame huno oranotigeno, rimpa fru huno avesinte zamo'a mareri avitegeno, kumi'ene kefozantine eri atre'nerante. Hianagi aza'o kasege'ama agatere'simofona, kumi'mofo nona'a nezmafanteti vuno, nemofonte vuteno henkama fore'ma hu anante anantema huno 3'o 4'a vahe'enema fore hu anante anante'ma hanaza vahete ana havizamo'a meno vugahie.

'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led.'

19 Kagra vagaore kavesizanka'agu nentahinka nunamu huanki kumi'zmi ama vahera atrezmanto. Ama vahe'ma Isipima mani'nagenka Kagrama kumizamima eri atrenka menima e'nana kna hunka eri atre zamanto.

Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd, såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit.»

20 Anage higeno Ra Anumzamo'a amanage huno Mosesena asmi'ne, Nagra kema nasmi'naza hu'na kumi'zmia eri atre zamantegahue.

Då sade HERREN: »Jag vill tillgiva dem efter din bön.

21 Hianagi tamage hu'na Nagra kasefa hu'na mani'noa Anumzamo'na huankino, Ra Anumzamo'na hihamune, msazamo e'nena maka mopafi vuno eno huno avitegahie.

Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full av HERRENS härlighet:

22 Tamage hu'za maka vahe'mo'za Nagri masane kaguvazana Isipine, ka'ma hagege mopafine eri fore huge'za nege'zagi, anazankura ontahi'za 10ni'a zupa Nagrira renahe'za nege'za, Nagri kemofona amagera onte'naze.

av alla de män som hava sett min härlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som dock nu tio gånger hava frestat mig och icke velat höra min röst,

23 Ana hu'nazagu tamage hu'za nezmafama huvempa hu'na Nagrani'a zami'noa mopa, namefiga'a ke nehazamo'za onke'tfa hugahaze.

av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt deras fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.

24 Hianagi Nagri eri'za ne' Kalepi'a kegahie. Na'ankure agripina ruzahu avamu me'negeno maka agu'areti huno Nagrira maka zampina namage ante'negu ana mopare Nagra avre'na vanugeno, ana mopa agehe'za eri nafa'a hugahaze.

Men eftersom i min tjänare Kaleb är en annan ande, så att han i allt har efterföljt mig, därför vill jag låta honom komma in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.

25 Menia Ameleki vahe'ene Kenani vahe'mo'za ana aguporamimpina mani'nazagu, okina rukre hunka ka'ma hagage mopafi ru kitaginka Koranke Hageri me'nerega vuo.

Men då nu amalekiterna och kananéerna bo i dalbygden, så vänden eder i morgon åt annat håll bryten upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till.»

26 Ra Anumzamo'a anage huno Mosesene, Aronikizni znasami'ne,

Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

27 Nama'a zupa ama'i kumike vea kevumo'za, Nagri'ma huhaviza hunenantaza vahe'mokizmi knazana erigahue? Israeli vahe'mo'za Nagri'ma hunenantaza kea nentahue.

»Huru länge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har hört huru Israels barn knorra mot mig.

28 Menina zamasmio, tamage hu'na kasefa hu'na mani'noa Ra Anumzamo'na nehue, nagesa kami'nogenka hankena antahuankina inankna zanku'ma hana zana amne hugahue.

Säg nu till dem: 'Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med eder såsom I själva haven sagt inför mig.

29 Kagrama hampri'nana vahe'ene, maka 20'a kafureti mareri anagate'nesia vahe'ene, Nagri'ma namefi'age hu'nesaza vahe'mo'za ka'ma hagege mopafi fregahaze.

Här i öknen skola edra döda kroppar bliva liggande; så skall det gå eder alla, så många I ären som haren blivit inmönstrade, alla som äro tjugu år gamla eller därutöver, eftersom I haven knorrat mot mig.

30 Tamage huvempa hurmante'na tamagri tamamigahuema hu'noa mopafina ovugahaze. Hianagi Jefune nemofo Kalepi'ene Nuni nemofo Josuake, zanagrake vugaha'e.

Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

31 Hianagi tamagrama huta, mofavreti zamahe fanane hugahaze huta koro'ma hu'naza mopare, ana mofavremokizmi Nagra zamavare'na vanuge'za, i'oma hu'naza mopa ome erigahaze.

Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag låta komma ditin, och de skola lära känna det land som I haven föraktat.

32 Hagi tamagra, ama ka'ma hagage mopafi frigahaze!

I själva däremot -- edra döda kroppar skola bliva liggande här i öknen.

33 Hagi tamagrama Nagri kemofo amage onte'naza nona'a, mofavretmimo'za ama ka'ma hagage mopafi 40'a kafufina knazana eri'za vano nehu'za, anama maka'mo'za ama ka'ma hagage kokampi frigahaze.

Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtio år, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, till dess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.

34 Zamagrama ana mopafi 40'a zagegnafi vano nehu'za oku'a afure'za kenazankna huta, kumi'tmimofo nona mago mago knamo'a mago mago kafu huvame hanigeta, 40'a kafufi knazana erita vano hugahaze. Nagrama hurmantesua navu'navara kegahaze.

Såsom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, så skolen I under fyrtio år -- ett år för var dag -- komma att bära på edra missgärningar; I skolen då förnimma vad det är att jag tager min hand ifrån eder.'

35 Nagra Ra Anumzamo'na kea nehue, kumike vahe'mo'za atru hu'za Nagri'ma hu haviza nehazana tamage hu'na kna zamigahue. Ama ka'ma hagage mopafi zamazeri haviza ha'nena fri hana hugahaze.

Jag, HERREN, talar; jag skall förvisso göra så med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; här i öknen skola de förgås, här skola de dö.»

36 Mosese'ma huzmantege'za oku'a vu'za mopa ome afure'za kete'za e'naza vahe'mo'za maka vahe kevu havige eme zamasmi'naze.

Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra mot honom, därigenom att de talade illa om landet,

37 Hagi mopa afureho huno huzmantege'za vute'za, ete eza havige eme hu'naza vahera, Ra Anumzamo'a kri atregeno zamahe fri'ne.

dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av döden genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.

38 Hianagi huzamantege'za vuza mopama ome afure'za ome kete'za e'naza nagapintira, Nun nemofo Josuane, Jefune nemofo Kalepikizni znatregeke zanagrake mani'na'e.

Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

39 Mosese'ma ana kema Israeli vahe'ma nezmasmige'za, vahe kevumo'za tusiza hu'za zavira nete'za zamasunku hu'naze.

Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folket mycket sorgset.

40 Hianagi ame' nanterampi oti'za mika'zazimia tro hu'za agonarega mareri'za nevu'za anage hu'naze, Tagra ama one, tamage kumi' hu'nonanagi, Ra Anumzamo'ma huhampri tante'nea moparega vugahune.

Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp mot den övre bergsbygden; och de sade: »Se, här äro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.»

41 Hagi Mosese'a amanage huno zamasmi'ne, Tamagri antahizamo'a eri'zana e'origahie. Tamagra Ra Anumzamofo ke ruha'nentagize.

Men Mose sade: »Varför viljen I så överträda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas väl.

42 Anantega Anumzamo'a tamagranena ovanigeno ha' vahetamimo'za tamahegahazanki tamagra mareorigahaze.

HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.

43 Tamagri ha' vahe'mo'za Ameleki vahe'ene Kenani vahe'mo'zatamavuga mani'nazeanki'za kazinknonteti tamahegahaze. Hagi Ra Anumzamofo ke'a tamefi hunte'naza nona'a, Ra Anumzamo'a tamagra'nena ovugahie.

Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolen falla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, och HERREN skall därför icke vara med eder.»

44 Hianagi mago'a Israeli vahe'mo'za Mosese kea eri amne nehu'za, agonarega mareri'za vu'naze. Ra Anumzamofo huhagerafi huvempage vogisimo'a anampi me'negeno, Mosese'enena kumara atreno ovu'ne.

Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; men HERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.

45 Hagi Ameleki vahe'ene Kenani vahe'ma ana agona mopafi nemaniza vahe'mo'za erami'za zamahe'za zamarotgo hazage'za fre'za Homa kumate ehanati'naze.

Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där i bergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevo dem ända till Horma.