< Nehemaia 1 >

1 Hanki Hakalia nemofo Nehemaia'a amanage huno naneke'a krente'ne, Pesia kini ne' Artserksisi'ma kinima manino egeno 20tima hia kafufina, Kislevie nehaza ikampina nagra Nehemaia'na hankavenentake vihu me'nea ran kumapi Susa mani'noe.
Dessa äro Nehemia, Hachalja sons, ord. Det begaf sig uti dem månadenom Chislev, i tjugonde årena, att jag var i Susan på slottet.
2 Hanki ana zupa mago nenafu ne' Hanani'a mago'a venene'zagane Judatira nagritega azage'na, amanage hu'na zamantahige'noe, Jiu vahe'ma Babiloni kinafinti'ma atre'za vu'naza nagara knare huza mani'zageno, Jerusalemi kuma'mo'enena knare huno me'neo hu'na zamantahigoge'za,
Då kom Hanani, en af mina bröder, med några män utaf Juda; och jag frågade dem, huru det gick med Judarna, som behållne och igenlefde voro af fängelset; och huru det tillgick i Jerusalem.
3 zamagra amanage hu'za nasami'naze, Babiloni kinafinti'ma atre'zama vu'naza naga'mo'za tusi'a knafi nemanize. Ana nehazage'za tva'ozamire'ma nemaniza vahe'mo'zanena huhaviza huzmantazage'za zmagazegu hu'naze. Jerusalemi rankumamofo have kegina ahe fragu vazinetre'za, kuma kegina kafaramina teve tagintazageno te fanane hu'ne.
Och de sade till mig: De igenlefde af fängelset äro der i landena uti stor vedermödo och försmädelse; murarna i Jerusalem äro nederbrutne, och dess portar uppbrände med eld.
4 Hagi anankema nentahi'na, mopare mani'na tusi zavi nete'na mago'a zage knafi ne'zana a'o hu'na mani'nena, monafi Anumzamofo avurera zavira netena nunamuna amanage hu'na hu'noe.
Då jag nu sådana ord hörde, satt jag och gret, och jämrade mig i några dagar, och fastade, och bad inför Gud af himmelen;
5 Ra Anumzana monafi Anumzamoka hankavenentake hu'nenka marerigaterenana Anumza mani'nane. Ana hu'nenka iza'o kagri'ma kavesi neganteno kagri kasegema amage'ma nentea vahera, vagaore kavesizanu navesi zamantegahue hunka huhagerafi huvempa keka'a amage antenka zamavesi nezamantana Anumza mani'nane.
Och sade: Ack! Herre Gud af himmelen, du store och förskräckelige Gud, som håller förbund och barmhertighet dem som dig älska och hålla din bud;
6 Muse hugantoanki kavua antenka nenagenka, eri'za vahekamo'nama kagri kavure'ma Israeli vahekagu'ma, feru'ene kenage'enema nunamuma nehuana kagesa antenka antahinamio. Ana nehu'na Israeli vahe'motama kagri kavure'ma hu'nona kumiku'ene, nagra kumiku'ene, nenafa naga'mozama hu'naza kumikura kagri kavure huama nehue.
Låt dock din öron höra härtill, och din ögon öppne vara, så att du hörer dins tjenares bön, som jag nu beder inför dig, både dag och natt, för dina tjenare Israels barn, och bekänner Israels barnas synd, som vi emot dig gjort hafve; och jag med mins faders hus hafvom också syndat.
7 Kagri kavurera kefo tavutva nehuta, havizantfa hu'none. Ana nehuta amage'ma anteho hunkama eri'za vaheka'a Mosesema ami'nana kasegene tra kekanena amagera onte'none.
Vi äre vordne förderfvade, att vi icke hafve hållit din bud, befallningar och rätter, som du dinom tjenare Mose budit hafver.
8 Hianagi muse hugantoanki eri'za vaheka'a Mosesema amanahu ke'ma hunte'nana kegu kagesa antahio. Tamagra Israeli vahe'motama Nagrite'ma mani fatgoma osutma tamefi'ma hunamisage'na, tamagrira tamazeri panani hanugetma kokankoka vahe moparega vuta eta huta umani emani hugahaze.
Men tänk dock uppå det ord, som du dinom tjenare Mose böd, och sade: Om I förtagen eder, så vill jag förströ eder ibland folk;
9 Hianagi tamagrama Nagrite'ma eta kasegeni'ama amage'ma antesage'na, mopama omete emete hutegama kinama ome hu'nesaregatira tamavre'na Nagri nagima hentesga hugahazema hunama huhampri ante'noa kumate tamavre'na egahue hunka'ma hu'nana kegura kagesa antahio.
Men om I omvänden eder till mig, och hållen min bud, och gören dem; och om I än bortdrefne voren allt intill himmelens ända, så vill jag dock dädan församla eder, och skall låta eder komma till det rum, som jag utvalt hafver, till att mitt Namn der bo skall.
10 Hanki tagra Israeli vahera Kagri vahe mani'neta Kagri eri'za vahe mani'none. Kagra tusi'a hankaveka'areti'ene, hankavenentake kzanteti taguvazinka kinafinti tavre'nana vahe mani'none.
De äro dock dine tjenare, och ditt folk, som du förlossat hafver, igenom dina stora kraft och mägtiga hand.
11 Ra Anumzamoka muse hugantoanki eri'za vahekamo'nama nunamuma huana kagesa antenka antahi nenaminka, mago'a eri'za vaheka'ama Kagri kagima ahentesgama nehaza eri'za vahe'kamozanema nehaza nunamune nentahinka, muse hugantoankinka menina eri'za vahekamo'na, waini tima tro'ma hu'nama nemua kini ne'mofona arimpa azeri otisankeno asunkura hunanteno, inazanku'ma hanua zana amne tro hanigeno knare'zantfa hino.
Ack! Herre, låt din öron höra till din tjenares bön, och till dina tjenares bön, som begära frukta ditt Namn; och låt lyckosamliga tillgå i dag med dinom tjenare, och gif honom barmhertighet för denna mannenom. Ty jag var Konungens skänk.

< Nehemaia 1 >