Lementesen-Zavi Krafa 5

1 Ra Anumzamoka menima tagrite'ma fore'ma nehia knazamo'ma tazeri havizama nehigetama tusi'a tagazema e'nerunana neragenka antahiramio.

Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

2 Onke'nona vahe'mo'za e'za tagri mopa eme enerizage'za, ru moparegati vahe'mo'za e'za tagri nontamina emeri nafa'a hu'za mani'naze.

Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

3 Tafahe'za omani megusa mofavregna huta tagra nemanunke'za, trerahe'za kento a'nanegna hu'za mani'naze.

Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

4 Tima nenompi, tevema enerunana zagoretike'za mizaseta eri'none.

Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

5 Ha' vahetimo'za rama'a zampi tazeri haviza huvava nehazageta mani fru huta omani'none.

Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

6 Tagri'ma ne'zama tamisnageta nesunku huta Isipi vahe'ene, Asiria vahe'mokizmi zmagorga mani'none.

Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

7 Tagri tagehe'za kumi hute'za ko fri'za menina omani'naze. Ana hu'nazageta menina zamagri kumi'mofo knazama'a e'nerune.

Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

8 Tagrira kazokzo eri'za vahe'mo'za kegava hurantazageta mani'nonkeno, mago vahe'mo'e huno ana vahe'mokizmi hankavefintira tagura vazino taza osu'ne.

Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

9 Hagi nezanku'ma vuta eta huta hakeku'ma hunana, ka'ma kokampina ha' vahe'mo'za bainati kazinteti tahe frinaku kafonte'za mani'naze.

Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

10 Tusi taga'matea zamo higeno, tavufgamo'a sikonima negraza avenimo'ma teve ha'ma hiaza huno tusi amuho hu'ne.

Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

11 Saioni kumapi a'nanea zamagra zamazeri haviza nehu'za, Juda mopafima me'nea ranra kumatamimpima nemaniza vene omase mofa'nea ha' vahe'mo'za eme zamazeri haviza hu'naze.

De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

12 Kva vahetia zamazeri'za zamazante nofi anakite'za, zafare hanti'naze. Ana nehu'za ranra vahetia so'e avu'ava zana hunozmante'za, zamazeri zamagaze hu'naze.

Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

13 Hagi nehazave nagara huzmantazage'za witima refuzafunepaza have rezahe nehazage'za, mofavre nagatia tusinasi teverami hare'za kofizmantazage'za, knazamigu nehu'za eri'naze.

Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

14 Ranra vahetamimo'za kuma kafante'ma nemaniza zana atre'za nevazage'za, nahezave naga'mo'za zavena ahe'za zagamera osu'naze.

De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

15 Muse zagame'ma nehuta avoma nehagona zana atreta, zavi zagame nehuta tasuzampi mani'none.

Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

16 Rantagima e'neruna zamo'ma, tasenire'ma kini fetorikna'ma hu'nea zamo'a mopafi evuramigeta, tasuzampi mani'none. Anama hu'neana tagrama hu'nona kumi'mo higeno anara hu'ne!

Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

17 Anazama fore'ma nehigeno'a, tarimpamo'a havizantfa nehigeno, zavi'ma atonazamo higeno tavumipamo'a evuno hanintiri higeta, tavua keso'e osu'none.

Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

18 Saioni ran kumapina vahera omanino atreno vuno eno higeno, ka'ma koka fore higeno anampina afi kraramimozage mani'neza vano hu'naze.

För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

19 Hianagi Ra Anumzamoka kagrake kinia mani'nenka, henkama fore hu anante nante'ma hu'za vanaza vahetera manivava hunka vugahane.

Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

20 Ra Anumzamoka na'a hu'negenka za'zatera kamefira huneraminka antahi noramine?

Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

21 Ra Anumzamoka menina ete tazeri knare hananketa knare huta nemanisunkenka, knatia eri kasefa hananketa, ko'ma knare hutama mani'nonaza huta manisnune.

Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

22 Hifi tagrira tusi karimpa herantenka kamefi huneraminka, kavesra hurante vaganerampi?

Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.