< Jasi Vahere 11 >
1 Hagi Jepta'a Giliati kumatera tusi'a hankavenentake ha' ne' mani'ne. Hianagi agra monko a'mofo mofavregino Giliati nemofo'e.
Jephthé, le Galaadite, était un vaillant héros. Il était fils d’une femme prostituée; et c’est Galaad qui avait engendré Jephthé.
2 Hagi Gilieti nenaro'a rama'a ne' mofavrerami ante'ne. Hagi ana mofavreramimo'za rama nehu'za, Jeptankura amanage hu'naze, ru a'mofo mofavre mani'nanankinka nerafa zana erisanti oharegosane, nehu'za mopazmifintira ahegasopetre'naze.
La femme de Galaad lui enfanta des fils, qui, devenus grands, chassèrent Jephthé, et lui dirent: Tu n’hériteras pas dans la maison de notre père, car tu es fils d’une autre femme.
3 E'inama hazageno'a Jepta'a afu'aganahe'ina nezamatreno, freno Tobu kumate umani'ne. Ana kumate'ma unemanigeno'a hazenkema eri hakarema nehaza vahe'mo'za agrane eme tragote'za vano hu'naze.
Et Jephthé s’enfuit loin de ses frères, et il habita dans le pays de Tob. Des gens de rien se rassemblèrent auprès de Jephthé, et ils faisaient avec lui des excursions.
4 Hagi mago'a kna evutegeno Amoni vahe'mo'za Israeli vahera agafa hu'za hara huzmante'naze.
Quelque temps après, les fils d’Ammon firent la guerre à Israël.
5 Hagi Amoni vahe'mo'zama Israeli vahe'ma ha'ma eme huzamantageno'a Giliati kumate ranra vahe'mo'za Jepta ome avrenaku Tobu kumate vu'za amanage ome hu'naze,
Et comme les fils d’Ammon faisaient la guerre à Israël, les anciens de Galaad allèrent chercher Jephthé au pays de Tob.
6 kvati emani'negeta Amoni vahera hara huzamantamneno.
Ils dirent à Jephthé: Viens, tu seras notre chef, et nous combattrons les fils d’Ammon.
7 Hianagi ana ranra vahetmina Jepta'a amanage huno zamasami'ne, Tamagra nagrikura tamavresra higeta nenfa nompintira naheta navazuhu atre'naze. Hagi knazampima nemanita nahigeta nagrikura menina haketa neaze?
Jephthé répondit aux anciens de Galaad: N’avez-vous pas eu de la haine pour moi, et ne m’avez-vous pas chassé de la maison de mon père? Pourquoi venez-vous à moi maintenant que vous êtes dans la détresse?
8 Anagema hige'za amanage hu'za kenona hunte'naze, Ama'na agafare tagra one. Menina tagri'ene vunka Amoni vahera hara ome huzamantenka Giliati kumate kva manigahane.
Les anciens de Galaad dirent à Jephthé: Nous revenons à toi maintenant, afin que tu marches avec nous, que tu combattes les fils d’Ammon, et que tu sois notre chef, celui de tous les habitants de Galaad.
9 Hagi Jepta'a amanage huno ana ranra vahera kenona huzamante'ne, Menima kumaniregama navreta vanage'na Amoni vahe'ma ha'ma ome huzamante'nugeno, Ra Anumzamo'ma nazama hinke'na, ana vahe'ma zamahe vagamarenu'na, tamagerfa hu'na nagra kvatimia manigahuo?
Jephthé répondit aux anciens de Galaad: Si vous me ramenez pour combattre les fils d’Ammon, et que l’Éternel les livre devant moi, je serai votre chef.
10 Hige'za ana ranra vahe'mo'za amanage hu'za kenona hu'naze, ama'na kema rutrage zankura tagri'ene kagri'enena tamage huno amu'notifina Ra Anumzamo mani'neno keno antahino hurantesie.
Les anciens de Galaad dirent à Jephthé: Que l’Éternel nous entende, et qu’il juge, si nous ne faisons pas ce que tu dis.
11 Hagi anante Jepta'a ana ranra vahe'ene vige'za Giliati vahe'mo'za kva azeri oti'naze. Anama hazageno'a Jepta'a ko'ma hu'nea nanekea Mispa kumate Ra Anumzamofo avuga ete mago'ene zamasami'ne.
Et Jephthé partit avec les anciens de Galaad. Le peuple le mit à sa tête et l’établit comme chef, et Jephthé répéta devant l’Éternel, à Mitspa, toutes les paroles qu’il avait prononcées.
12 Hagi anante Jepta'a Amoni kini ne'mofontega amanage huno antahige kea atrentege'za, ke eri'za vu vahe'mo'za amanage hu'za ome asami'naze, Nagafare nagri mopafi vahera hara eme renezmantane?
Jephthé envoya des messagers au roi des fils d’Ammon, pour lui dire: Qu’y a-t-il entre moi et toi, que tu viennes contre moi pour faire la guerre à mon pays?
13 Hagi Jeptama atregenoma viankerera Amoni kini ne'mo'a amanage hu'ne, Israeli vahe'mo'zama Isipiti'ma ne-eza Arnonitima vuno Jaboki vuteno Jodanima uhanati'nea mopatia eme hanare'naze. E'ina hu'negu fruhuta ete ana mopatia tamiho.
Le roi des fils d’Ammon répondit aux messagers de Jephthé: C’est qu’Israël, quand il est monté d’Égypte, s’est emparé de mon pays, depuis l’Arnon jusqu’au Jabbok et au Jourdain. Rends-le maintenant de bon gré.
14 Anagema higeno'a Jepta'a Amoni kini netega ete mago'ane kea atregeno kema erino vu' ne'mo'a ome asamino,
Jephthé envoya de nouveau des messagers au roi des fils d’Ammon,
15 Jepta'a amanage hu'ne, Israeli vahe'mo'a Moapu vahe mopane, Amoni vahe mopa kumazafa osene.
pour lui dire: Ainsi parle Jephthé: Israël ne s’est point emparé du pays de Moab, ni du pays des fils d’Ammon.
16 Hianagi Isipiti'ma mareri'za ne-eza hagage mopafi vu'za korankre hagerinte vute'za, Kadesi kumatera ehanati'naze.
Car lorsqu’Israël est monté d’Égypte, il a marché dans le désert jusqu’à la mer Rouge, et il est arrivé à Kadès.
17 Hagi anante Israeli vahe'mo'za Idomu kini netega amanage hu'za kea atrazageno vu'ne. Tatregeta mopaka'afi rugitagita vamaneno. Hianagi Idomu kini ne'mo'a kea ontahine. Hagi Moapu kini ne'mofona anahukna naneke atrentazageno vu'ne. Hianagi ana kini ne'mo'a kea ontahi'ne. Ana'ma hige'za Israeli vahe'mo'za anante Kadesia emani'naze.
Alors Israël envoya des messagers au roi d’Édom, pour lui dire: Laisse-moi passer par ton pays. Mais le roi d’Édom n’y consentit pas. Il en envoya aussi au roi de Moab, qui refusa. Et Israël resta à Kadès.
18 Hagi anantetira Israeli vahe'mo'za hagage mopafi ufre'za nevu'za Idomu mopane, Moapu mopanena rugagiza Moapu mopamofona zage hanati kaziga, Arnoni timofona kantu kaziga seli nona omeki'za mani'naze. Hianagi Moapu vahe mopafina uofre'naze. Na'ankure Arnoni tinte Moapu mopamofo atupamo'a eme atre'ne.
Puis il marcha par le désert, tourna le pays d’Édom et le pays de Moab, et vint à l’orient du pays de Moab; ils campèrent au-delà de l’Arnon, sans entrer sur le territoire de Moab, car l’Arnon est la frontière de Moab.
19 Hagi Amori kini ne' Sihoni'a, Hesboni kumateti neki'za, agritega amanage hu'za Israeli vahe'mo'za kea atrazageno vu'ne. Muse hugantonanki tatregeta mopaka'afina rugitagita mopatirega vamneno hu'za hu'naze.
Israël envoya des messagers à Sihon, roi des Amoréens, roi de Hesbon, et Israël lui dit: Laisse-nous passer par ton pays jusqu’au lieu où nous allons.
20 Hianagi Sihoni'a Israeli vahera antahinozamino zamatrege'za mopa'afina eovu'naze. Hianagi maka sondia vahe'a zamazeri atru huno Jahas kumate seli nona kino mani'neno, Israeli vahera hara huzamante'ne.
Mais Sihon n’eut pas assez confiance en Israël pour le laisser passer sur son territoire; il rassembla tout son peuple, campa à Jahats, et combattit Israël.
21 Hianagi Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a Sihonine maka vahe'anena Israeli vahe zamazampi zmavrentegeno, ana mopafima mani'naza Amori vahera hara huzamagatere'za maka mopazamia eri'naze.
L’Éternel, le Dieu d’Israël, livra Sihon et tout son peuple entre les mains d’Israël, qui les battit. Israël s’empara de tout le pays des Amoréens établis dans cette contrée.
22 Ana'ma hute'za Amoni vahe'mokizmi mopama eri'nazana, Arnoni tinteti'ma vuno noti kaziga Jaboku tinte uhanatiteno, ka'ma kokampinti vuno Jodani tinte'ma vu'nea mopa eri'naze.
Ils s’emparèrent de tout le territoire des Amoréens, depuis l’Arnon jusqu’au Jabbok, et depuis le désert jusqu’au Jourdain.
23 Hagi Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a Israeli vahe zamavuga Amori vahera zamahenati netreno mopazami hanareno Israeli vahe'mokizmi erizami'ne. Hagi kagra ama ana mopa eri'za nehano?
Et maintenant que l’Éternel, le Dieu d’Israël, a chassé les Amoréens devant son peuple d’Israël, est-ce toi qui aurais la possession de leur pays?
24 Hagi tamagri havi anumza Kemosi'ma tamisia zantamina tamagra eriho. Hagi Ra Anumzana tagri Anumzamo'ma zamahe kasopenetreno erirami'nesia zana erigahune.
Ce que ton dieu Kemosch te donne à posséder, ne le posséderais-tu pas? Et tout ce que l’Éternel, notre Dieu, a mis en notre possession devant nous, nous ne le posséderions pas!
25 Hagi kagra Sipori nemofo, Moapu kini ne' Baraki kna hunano? Hagi agra hafra huoranteno, hara huorantenefi?
Vaux-tu donc mieux que Balak, fils de Tsippor, roi de Moab? A-t-il contesté avec Israël, ou lui a-t-il fait la guerre!
26 Hagi Hesboni kuma'ene ana tava'onte'ma megagi'nea ne'one kumatamine, Aroel kuma'ene, ana tava'onte'ma megagi'nea neonse kumatamine, Arnoni tinte'ma meno vu'nea kumatamimpinema Israeli vahe'mo'zama 300'a kafufima mani'nazana, nahigenka kora ana knafina ama ana mopa e'ori'nanane?
Voilà trois cents ans qu’Israël habite à Hesbon et dans les villes de son ressort, à Aroër et dans les villes de son ressort, et dans toutes les villes qui sont sur les bords de l’Arnon: pourquoi ne les lui avez-vous pas enlevées pendant ce temps-là?
27 E'ina hu'negu nagra mago havizana huogante'noe. Hianagi kagra haviza hunka hara eme hunenantane. Kagra tamage nehampi, nagra nehufi Ra Anumzamoke refko'a hurantegahie.
Je ne t’ai point offensé, et tu agis mal avec moi en me faisant la guerre. Que l’Éternel, le juge, soit aujourd’hui juge entre les enfants d’Israël et les fils d’Ammon!
28 Hianagi Amoni kini ne'mo'a Jepta'ma huzmantege'zama vaza vahe'mokizmi nanekea ontahi'ne.
Le roi des fils d’Ammon n’écouta point les paroles que Jephthé lui fit dire.
29 Ana'ma higeno'a Ra Anumzamofo Avamu'mo'a Jeptante egeno Jepta'a sondia vahe'a nezmavreno Giliati mopafine Manase mopafine Giliati kaziga Mispa kumate uhanatiteno, Mispatira Amoni kumate vuno Amoni vahera hara huzmante'naku vu'ne.
L’esprit de l’Éternel fut sur Jephthé. Il traversa Galaad et Manassé; il passa à Mitspé de Galaad; et de Mitspé de Galaad, il marcha contre les fils d’Ammon.
30 Hagi Jepta'a Ra Anumzamofona amanage huno huvempa hunte'ne, Amoni vahe'ma kagrama nazampima zamavarente'nanke'na zamahe hnama hute'na,
Jephthé fit un vœu à l’Éternel, et dit: Si tu livres entre mes mains les fils d’Ammon,
31 hazenkema e'ori'na narimpa frunema ete kumate'ma vanugeno'ma nonifinti'ma mago zagamo'ma ese'ma atiramino'ma eme tutagihama hunante'nia zaga, e'i Ra Anumzamoka suza megahianki'na, ahe'na kre fanane hu ofa kagritega hugahue.
quiconque sortira des portes de ma maison au-devant de moi, à mon heureux retour de chez les fils d’Ammon, sera consacré à l’Éternel, et je l’offrirai en holocauste.
32 Anagema huteno'a Jepta'a sondia vahe'a nezmavreno tina takaheno Amoni vahe'ene hara ome higeno, Ra Anumzamo'a aza higeno Amoni vahera hara huzamagatere'ne.
Jephthé marcha contre les fils d’Ammon, et l’Éternel les livra entre ses mains.
33 Hagi 20'a kuma'ma ha'ma hunte'neana, Aroeri kumateti agafa huno vuno Miniti kumate vuteno, Abel-keramimi kumate'ma mani'zama vu'naza Amori vahera rama'a nezamaheno kuma'ziminena erihaviza hu'ne.
Il leur fit éprouver une très grande défaite, depuis Aroër jusque vers Minnith, espace qui renfermait vingt villes, et jusqu’à Abel-Keramim. Et les fils d’Ammon furent humiliés devant les enfants d’Israël.
34 Hagi Jepta'ma kuma'are'ma Mispama egeno'a, mofa'amo'a tamborini neheno zagamera huno avoa reno amarara hu'ne. E'ina mofara magoke ante'nea mofakino, rua mago nero mofaro onte'ne.
Jephthé retourna dans sa maison à Mitspa. Et voici, sa fille sortit au-devant de lui avec des tambourins et des danses. C’était son unique enfant; il n’avait point de fils et point d’autre fille.
35 Hagi Jepta'ma mofa'ama negeno'a kukena'a tagato nehuno, tusi krafa huno amanage hu'ne, Mofanimoka tusi'a hazenke erinaminkeno tumonimo'a atane. Na'ankure Ra Anumzamofonte'ma huvempama hu'noa kea eriotregosue.
Dès qu’il la vit, il déchira ses vêtements, et dit: Ah! Ma fille! Tu me jettes dans l’abattement, tu es au nombre de ceux qui me troublent! J’ai fait un vœu à l’Éternel, et je ne puis le révoquer.
36 Anagema higeno'a Jepta mofamo'a amanage hu'ne, Nenfaga, Ra Anumzamofoma kagi'ma reakama hunka asami'nana kante antenka nagritera anazana huo. Na'ankure Ra Anumzamo'a kaza higenka ha' vaheka'a Amoni vahera zamahe vagare'nane.
Elle lui dit: Mon père, si tu as fait un vœu à l’Éternel, traite-moi selon ce qui est sorti de ta bouche, maintenant que l’Éternel t’a vengé de tes ennemis, des fils d’Ammon.
37 Hianagi ese'zana natrege'na tare ikampina agonarega mofane zagane vano nehu'na, vema e'ori'na frisua zankura nasunkura nehu'na zavira ata'neno.
Et elle dit à son père: Que ceci me soit accordé: laisse-moi libre pendant deux mois! Je m’en irai, je descendrai dans les montagnes, et je pleurerai ma virginité avec mes compagnes.
38 Anagema mofa'amo'ma higeno'a Jepta'a vuo huno huntegeno, mofane zagane agonarega marerino vema e'ori'neno frisia zankura tare ikampi asunkura huno zavira ate'ne.
Il répondit: Va! Et il la laissa libre pour deux mois. Elle s’en alla avec ses compagnes, et elle pleura sa virginité sur les montagnes.
39 Hagi tare ikama evigeno'a ana mofamo'a nefante egeno nefa'a Ra Anumzamofoma huvempa hunte'neaza hu'ne. Ana mofamo'a vea e'ori'neno fri'neankino anazamo'a, Israeli vahepina mago zamavu'zamava me'neanki'za,
Au bout des deux mois, elle revint vers son père, et il accomplit sur elle le vœu qu’il avait fait. Elle n’avait point connu d’homme. Dès lors s’établit en Israël la coutume
40 kafune kafunena ana knama ege'za Israeli mofa'nemo'za agonarega mareri'za 4'a zagegnafi Giliati ne' Jepta mofakura zavira ometetere nehaze.
que tous les ans les filles d’Israël s’en vont célébrer la fille de Jephthé, le Galaadite, quatre jours par année.