Zosua 24

1 Hanki Josua'a ana maka Israeli vahera nagate nofite huno Sekemu kumate zamavaretru hu'ne. Anante ranra vahe'ma, ugagota kva vahe'ma, keaga refkohu kva vahe'ma, avoma kreno eri antefatgoma hu eri'za vahera kehige'za vu'za Anumzamofo avure ome atru hu'naze.

Och Josua församlade alla Israels slägter till Sichem, och kallade fram de äldsta i Israel, höfvitsmän, domare och ämbetsmän. Då de voro framträdde för Gud,

2 Anante Josua'a ana maka veara amanage huno zamasami'ne, Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamo amanage huno hu'ne, Korapara neramageho'za Yufretisi timofo kantu kaziga mani'ne'za havi anumzantaminte monora hunteme azageno eno, neramageho Abrahamune Nahori kizani neznafa Tera knafina ehanati'ne.

Sade han till hela folket: Så säger Herren, Israels Gud: Edra fäder bodde i förtiden på hinsidon älfven, Tharah, Abrahams och Nahors fader, och tjente andra gudar.

3 Hianagi neramafa ne' Abrahamuna Yufretisi timofo kantu kaziga me'nea moparegati avrete'na vugota hunte'na maka Kenani mopafina vano nehu'na, agehe'mokizmia zamazeri rama'a nehu'na, zage mofavrea Aisakina ami'noe.

Då tog jag edar fader Abraham på hinsidon älfven, och lät honom vandra i hela Canaans land, och förökade honom hans säd, och gaf honom Isaac.

4 Ana hute'na Aisakina tare ne' mofavrea Jekopune, Isone ami'noe. Hanki Seiria agona mopa Isona ami'noanagi, Jekopu'ene mofavre naga'amo'za Isipi moparega urami'naze.

Och Isaac gaf jag Jacob och Esau; och gaf Esau det berget Seir till besitta; men Jacob och hans barn drogo neder uti Egypten.

5 Hanki anantera Mosesene Aroninena huzanantogeke Isipi vake'na, tusia knazanteti Isipi vahera zamazeri haviza nehu'na, tamagrira anampinti Nagra'a tamavre'na atiramino'e.

Då sände jag Mose och Aaron, och plågade Egypten, såsom jag ibland dem gjort hafver.

6 Hanki Nagra tamafahe'ina Isipiti zamavare'na atirami'na hagerinkenare oge'za, Isipi vahe'mo'za karisine hosi afu agumpi mani'ne'za zamarotgo hu'za korankre hagerinte e'naze.

Sedan förde jag eder och edra fäder utur Egypten, och när I kommen till hafvet, och de Egyptier jagade efter edra fäder med vagnar och resenärar intill röda hafvet;

7 Hianagi Ra Anumzamo'narega zamaza hanugu zavi krafage nehazage'na, zamagri'ene Isipi vahe amu'nozamifina haninku hugeno haninkino refko huzmante'ne. Hageri huntogeno Isipi sondia vahera maka zamaherefite'ne. Hanki ana'ma Isipi vahete'ma huazana tamagra tamavufinti ke'naze. Hanki tamagra za'zate ka'ma kokampina manita vano hu'naze.

Så ropade de till Herran, och han satte ett mörker emellan eder och de Egyptier, och förde hafvet öfver dem, och öfvertäckte dem; och edor ögon sågo hvad jag i Egypten gjorde; och I bodden i öknene i en lång tid.

8 Hanki Nagra zamavare'na Jodani timofo kantu zage hanati kaziga, Amori vahe mopare vuge'za, hara huramante'nazanagi Nagra tamazampi zamavarentogeta hara huzamagtere'naze. Hanki negazage'na zamazeri haviza hugeta, mopazamia eri'naze.

Och jag förde eder uti de Amoreers land, som bodde på hinsidon Jordan; och då de stridde emot eder, gaf jag dem i edra händer, så att I besågen deras land, och förgjorden dem för eder.

9 Hagi henka Moapu kini ne' Zipori nemofo Baraki'ma Israeli vahe'ma ha'ma huzmanteku'ma nehuno'a, Beori nemofo Balamuna Israeli vahe kazusi ke huzmantenogu kea atrente'ne.

Då reste sig upp Balak, Zipors son, de Moabiters Konung, och stridde emot Israel, och han sände bort, och lät kalla Bileam, Beors son, att han skulle förbanna eder.

10 Hianagi Nagra Ra Anumzamo'na Balamu'ma hiankea antahiomi'na, nagra hugeno asomu ke huramante'ne. Hige'na Nagra Balaki azampintira tamagu'vazi'noe.

Men jag ville intet höra honom, och han välsignade eder; och jag frälste eder utu hans händer.

11 Hanki tamagra Jodani tima takahetama Jerikoma azage'za, Jeriko kumate vahe'mo'za hara hurmante'naze. Ana zanke hu'za Amori vahe'ma, Perisi vahe'ma, Kenani vahe'ma, Hiti vahe'ma, Girgasi vahe'ma, Hivi vahe'ma, Jebusi vahe'mo'zanena hara hurmante'nazanagi, Nagra tamaza hu'na tamazampi zamavarentogeta hara huzmagatere'naze.

Och då I gingen öfver Jordan, och kommen till Jericho, stridde Jericho inbyggare emot eder, de Amoreer, Phereseer, Cananeer, Hetheer, Girgaseer, Heveer och Jebuseer; men jag gaf dem i edra händer;

12 Hagi Nagra'a tamagritera vugote'na nevu'na ha' vahe'tmia zamatazamina, zamazeri koro hu'noe. Ana'ma huazamo higeke tare Amori kini netremokea korora fre'na'e. Tamagra'a bainati kazinteti'ene ati keve tamiretira hara huznanteta zanavre otre'naze.

Och sände getingar framför eder, de drefvo dem ut för eder, de två Amoreers Konungar; icke genom ditt svärd eller genom din båga;

13 Hanki tamagra'a eri'zana e'ori'naza mopane, tamagra'a onki'naza ranra kumatamugeta nemanita, tamagra'a tamazampinti onkri'naza waini hozafinti'ene olivi hozafintira tagitma ne'naze.

Och gaf eder ett land, der I intet på arbetat haden, och städer, som I intet uppbyggt haden; att I skullen bo deruti, och skullen äta af vingårdar, och oljoberg, som I intet planterat haden.

14 E'ina hu'negu menina Ra Anumzamofona koro huntetma tamagu'areti tamage hutma monora hunenteta eri'zana erinteho. Hagi timofo kantu kaziga Isipima tamagehe'zama mani'ne'za mono'ma hunte'naza havi anumzantamintera monora huonteta, Ra Anumzamofonke monora hunteho.

Så frukter nu Herran, och tjener honom troliga och rättsinneliga; och låter fara de gudar, som edra fäder tjent hafva på hinsidon älfven, och i Egypten; och tjener Herranom.

15 Hagi Ra Anumzamofo mono'ma hunenteta eri'zama erinte'zanku'ma tamavesrama hanigeta menina iza monora huntegahazafi huama hiho. Tamafahe'zama Yufretisi timofo kantu kaziga Mesapotomia mopare mono hunte'naza havi anumzante monora huntegahazafi, Amori vahe'ma mopazamifima emani'naza vahe'mokizmi havi anumzantaminte monora huntegahazo? Hianagi nagrane a'mofavre ni'anena, Ra Anumzamofo tagra monora hunenteta eri'zana erintegahune.

Tycker eder icke godt vara, att I tjenen Herranom, så utväljer eder i dag hvem I tjena viljen; antingen den Gud, som edre fäder tjent hafva på hinsidon älfvena, eller de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon; men jag och mitt hus vilje tjena Herranom.

16 Anante ana maka vea kevumo'za kenona'a amanage hu'naze, tagra tamagerafa huta Ra Anumzana atreta mago'a havi anumzantera monora huozmantegahune.

Då svarade folket, och sade: Bort det, att vi skulle öfvergifva Herran, och tjena andra gudar;

17 Na'ankure Agra Ra Anumzana tagri Anumzamo Agra'a, tafahe'ine tagri'enena Isipi vahe kazokzo eri'zama erinezmantompintira tavreno etirami'ne. Ana huteno tavufinti negonkeno, ana maka kaguvazana eri fore nehuno, kama e'nompina hakare'a kuma vahe mani'nazanagi Anumzamo'a kva hurantegeta amu'nozmifina e'none.

Ty Herren vår Gud hafver fört oss och våra fäder utur Egypti land, utu träldomens hus; och hafver för vår ögon gjort så stor tecken, och bevarat oss på hela vägenom, som vi dragit hafve; och ibland alla de folk, genom hvilka vi gångne äre.

18 Hanki ko'ma ama mopafima mani'naza vahe'ene, Amori vahe'enena negonkeno Ra Anumzamo'a zamahenati atre'ne. E'ina hu'negu tagranena Ra Anumzamofo monora hunenteta eri'zama'a erintegahune. Na'ankure Agrake tagri Anumzana mani'ne.

Och Herren hafver utdrifvit för oss all de Amoreers folk, som bodde i landena; derföre vilje vi ock tjena Herranom; ty han är vår Gud.

19 Hanki Josua'a amanage huno zamasami'ne, Tamagra Ra Anumzamofona monora hunenteta eri'zana eriontegahaze. Na'ankure Agra ruotage hu'neno, kanivere Anumza mani'neankino, tamagri kumi'ene, hazenkema hu'naza kumira apase oramantegahie.

Josua sade till folket: I kunnen icke tjena Herranom; ty han är en helig Gud, och en nitälskande Gud, den eder icke förlåter edor öfverträdelse och synder.

20 Hanki tamagrama Ra Anumzamofo tamefi hunemita, ru vahe'mofo havi anumzantaminte mono'ma huntesnazana, Agra knare huno kegava huramanteno e'neanagi, rukrahe huno rimpa aheneramanteno knazanteti tamagrira tamahe fanane hugahie.

När I nu öfvergifven Herran, och tjenen en främmande gud, så skall han vända sig, och göra eder ondt; och förgöra eder, sedan han eder godt gjort hafver.

21 Hianagi vea kevumo'za Josuana amanage hu'za asmi'naze, i'o tagra Ra Anumzana Agrike monora huntegahune.

Men folket sade till Josua: Icke så, utan vi vilje tjena Herranom.

22 Anante Josua'a anage huno vea kevua zamasami'ne, tamagra'a huama nehutma, huvempa hutma Ra Anumzana Agrike monora hunenteta eri'zama'a erintegahune nehazo? Hige'za, izo tagra'a tagipinti huama huta nehune.

Då sade Josua till folket: I ären vittne öfver eder, att I hafven eder utvalt Herran, att I skolen tjena honom. Och de sade: Ja.

23 Hanki Josua'a mago'ane zamasamino, ru vahe'mokizmi havi anumzantamima tamagranema me'neana eri netreta, Rana Israeli vahe'mota Ra Anumzante tamagu'a rukrahe huta amage anteho.

Så lägger nu ifrån eder de främmande gudar, som ibland eder äro, och böjer edor hjerta till Herran Israels Gud.

24 Hanki vea kevumo'za Josuana asami'za, Ra Anumzana tagri Anumzamofo monora hunenteta, eri'zama'a erinenteta, Agri kemofo amage'a antegahune.

Och folket sade till Josua: Vi vilje tjena Herranom vårom Gud, och lyda hans röst.

25 Hanki ana zupa Josua'a Sekemu kumate vea nagara Anumzanema huhagerafi huvempa kea nezamasamino, kasegene tra kenena amage antehogu zamasami'ne.

Så gjorde Josua på den samma dagen ett förbund med folket, och satte dem lag och rätt före i Sichem.

26 Hanki ana nanekeramina Ra Anumzamofo kasegema me'nea avontafepi Josua'a krente'ne. Ana huteno, anante Josua'a mago ra have erino Ra Anumzamofo seli mono noma me'nea tavaonte oki zafa agafare retrure'ne.

Och Josua skref allt detta i Guds lagbok, och tog en stor sten, och reste honom der upp under ena ek, som var vid Herrans helgedom;

27 Anama huteno Josua'a maka vea kevumofona amanage huno zamasami'ne, keho, maka zupa ama havema negeta tagrama huvempama hu'nona kegu tagesa antahigahune. Ra Anumzamo'ma tasamia nanekea ama havema negesuta, ama ana havemo mago avame'za me'nenketa Anumzamofo nanekea ruotagregahune.

Och sade till allt folket: Si, denne stenen skall vara vittne emellan oss; ty han hafver hört allt Herrans tal, som han med oss talat hafver; och skall vara ett vittne öfver eder, att I edar Gud icke försaka skolen.

28 Anagema huteno Josua'a ana maka veara huzamantege'za erisantimahare'za nemaniza kumatega vu'za e'za hu'naze.

Alltså lät Josua folket gå, hvar och en i sin arfvedel.

29 Hanki anazama huvagareteno zaza kna omani'neno Ra Anumzamofo eri'za ne' Nuni nemofo Josuana, kafu'amo'a 110ni hutegeno fri'ne.

Och det begaf sig, när detta skedt var, att Josua, Nuns son, Herrans tjenare, blef död, då han hundrade och tio år gammal var.

30 Hige'za Gasi agonamofo noti kaziga Efraemi naga'mokizmi agona mopamofo asoparega, Timnat Sera rankumate agra'ama erisantimahare'nea mopafi asente'naze.

Och de begrofvo honom i hans arfvedels gränso i ThimnathSerah, som ligger på Ephraims berg, på norra sidone vid det berget Gaas.

31 Hanki Israeli vahe'mo'za Josua'ma kasefa huno mani'nea knafine, agranema ranra vahe'mo'zama Ra Anumzamo'ma mikazama hiazama ke'naza vahe'mokizmi knafina Israeli vahe'mo'za Ra Anumzamofona monora hunte'za eri'zana erinte'naze.

Och Israel tjente Herranom så länge Josua lefde, och de äldste, hvilke i långan tid lefde efter Josua, och visste alla Herrans gerningar, som han med Israel gjort hade.

32 Hanki Israeli vahe'mo'zama Josefe zaferinama Isipiti'ma eri'zama e'nazana Sekemu asente'naze. Anama asente'naza mopa Hamori vahe'mokizmi nezamafa Sekemuna 100'a silva zago nemino Jekopu'a mizase'nea mopafi asente'naze. Hanki Israeli vahe'mo'zama Josefe zaferinama asentete'za, ana mopa Josefe naga'mokizmi su'zane hu'za refko huzmi'naze.

Och Josephs ben, som Israels barn hade fört utur Egypten, begrofvo de i Sichem, i det åkrastycket, som Jacob köpte af Hemors barnom, Sichems faders, för hundrade penningar; och vardt Josephs barnas arfvedel.

33 Hanki Aroni nemofo Eleaza'ma frige'za Gibea kumate asente'naze. Ana Gibea rankumara Efraemi naga'mokizmi agona moparega Eleazari nemofo Finiasi ami'naza rankumate asente'naze.

Blef ock Eleazar, Aarons son, död, och de begrofvo honom i Gibeath Pinehas hans sons, det honom på Ephraims berg gifvet var.