< Jovu 20 >
1 Hagi anante Na'ama kumateti ne' Sofari'a amanage huno Jopuna kenona hunte'ne,
Alors Sophar de Naama prit la parole et dit:
2 Nanekema hana nanekemo'a, antahintahinifina knarera osutfa hige'na keka'arera ke nona'a hu'zahue.
C’est pourquoi mes pensées me suggèrent une réponse, et, à cause de mon agitation, j’ai hâte de la donner.
3 Kagrama nazeri havizahu nanekema hana nanekemo'a, tusiza huno nagaze eri namige'na, nagu'areti hu'na keka'arera kenona hugante'za hue.
J’ai entendu des reproches qui m’outragent; dans mon intelligence, mon esprit trouvera la réplique.
4 Hanki ese agafare'ma vahe'ma zamazeri fore hige'za ama mopafima mani'za e'za, amare'ma ehanati'naza vahete'ma fore hu'nea zana kagra ontahi'nano,
Sais-tu bien que, de tout temps, depuis que l’homme a été placé sur la terre,
5 kefo zamavu'zmava'ma nehaza vahe'mo'za zazatera musena nosage'za, Anumzamofo avu'ava'ma nosaza vahe'mo'za musena nehazanagi, zazatera menora novie.
le triomphe des méchants a été court, et la joie de l’impie d’un moment?
6 Zamavufga rama hu'zazmimo'ene hihamu zmimo'a amename monarega marenerigeno, zamasenimo'a hampo avako hu'ne.
Quand il porterait son orgueil jusqu’au ciel, et que sa tête toucherait aux nues,
7 Hianagi rifama retrageno'ma fananema hiaza hu'za fanane hugahaze. Hanki zamage'za antahi'zama hu'naza vahe'mo'za anage hugahaze, zamagra iga mani'naze? hu'za hugahaze.
comme son ordure, il périt pour toujours; ceux qui le voyaient disent: « Où est-il? »
8 Zamagra ava'nafi vahekna hu'za hare'za fanane hugahaze. Hagi vahe'mo'za avanagnaza ke'naza zamo fanane hiankna hu'za ana vahe'mo'za fanane hugahaze.
Il s’envole comme un songe, et on ne le trouve plus; il s’efface comme une vision de la nuit.
9 Hanki ko'ma zamage'naza vahe'mo'za ru'enena nozmagesageno, naga'zmimozanena ozmagegahaze.
L’œil qui le voyait ne le découvre plus; sa demeure ne l’apercevra plus.
10 Hanki ana vahe'mofo mofavrezmimo'za, zamunte omne vahe'ma zamazama hanagura memea hugahaze. Na'ankure zmafahe'zama zamunte omne vahe'mokizmi fenoma musufama eri'naza zantamina, zamagra'a zamazampinti ete zami'za vano hugahaze.
Ses enfants imploreront les pauvres, de ses propres mains il restituera ses rapines.
11 Hihamu'a me'nenigeno kasefa vahe manigahianagi, ana hihamu hankave'ane frino kugusopafi masegahie.
Ses os étaient pleins de ses iniquités cachées; elles dormiront avec lui dans la poussière.
12 Zamagra kefo avu'ava'ma nehaza zamo'a tusi haga zamavesige'za tima'a aru'za nene'za, zamagefunaretira hune hane nehaze.
Parce que le mal a été doux à sa bouche, qu’il l’a caché sous sa langue,
13 Ana kefo avu'ava zana notrazanki zamagipi haninkofite'za nemanize.
qu’il l’a savouré sans l’abandonner, et l’a retenu au milieu de son palais:
14 Hianagi ana ne'zamo'a aka ome hanigeno, zamarimpafina ha osifavemofo avu'ataga zankna ome hugahie.
sa nourriture tournera en poison dans ses entrailles, elle deviendra dans son sein le venin de l’aspic.
15 E'ina hinke'za fenoma asagahu nakri'naza zana Anumzamo'a atre'nigeno zamarimpafina omnegosianki, amu'ma atitreaza huno eri atregahie.
Il a englouti des richesses, il les vomira; Dieu les retirera de son ventre.
16 Hanki ana vahe'mo'za osifa'vemofo avuatga zama'a anivazu hu'za nenesageno, ha' osifavemo zamaprisige'za frigahaze.
Il a sucé le venin de l’aspic, la langue de la vipère le tuera.
17 Ana hanige'za ru'enena olivi masavena nege, bulimakamofo amirine, tume rima'anena nene'za musena osugahaze.
Il ne verra jamais couler les fleuves, les torrents de miel et de lait.
18 Hanki eri'zama maraguzati'za eri'za erifore'ma hu'naza zantamina zamunte omne vahe zaminageno maraguzati'za eri'zama eri'naza zamo'a amnezankna hugahie.
Il rendra ce qu’il a gagné et ne s’en gorgera pas, dans la mesure de ses profits, et il n’en jouira pas.
19 Na'ankure zamagra zamunte omne vahetmina, rezmatga hu'za zamagra onki'naza none fenozmine eri'naze.
Car il a opprimé et délaissé les pauvres, il a saccagé leur maison, et ne l’a point rétablie:
20 Zamagragukema antahi vahe'mo'za maka'zana ante'nazanagi, ru'enema maka'zama erisaza zankuke nehaze. Hanki rama'a zantmima antesaza zanku antahintahi hugahazanagi, ana zantamina ontegahaze.
son avidité n’a pu être rassasiée, il n’emportera pas ce qu’il a de plus cher.
21 Hagi ne'zama neneno'a magore huno negenora notreankino, fenozamimo'a zazatera omneno haviza hugahie.
Rien n’échappait à sa voracité; aussi son bonheur ne subsistera pas.
22 Hanki rama'a fenoza antegahazanagi, hazenkefi ufre'za knazampina maniza vugahaze.
Au sein de l’abondance, il tombe dans la disette; tous les coups du malheur viennent sur lui.
23 Hanki e'inahukna vahera Anumzamo'a arimpafina hazenkeza eri avitenenteno tusi arimpa ahenteno hazenkea amigahie.
Voici pour lui remplir le ventre: Dieu enverra sur lui le feu de sa colère, elle pleuvra sur lui jusqu’ en ses entrailles.
24 Hanki ainireti'ma tro'ma hu'nesaza ha'zanku koro hu'za fregahazanagi, bronsire kevenuti zamahegahaze.
S’il échappe aux armes de fer, l’arc d’airain le transperce.
25 Hanki ana kevenu'ma ahe taponesigeno amagenafinti'ma ruraponenkeno'a, keve agonare'ma koramo'ma hanigeno kesuno'a tusi agogogu hugahie.
Il arrache le trait, il sort de son corps, l’acier sort étincelant de son foie; les terreurs de la mort tombent sur lui.
26 Hanki maka zago fenozmia hanimpi fanene hanigeno, mago'ama mesia fenozmine seli nozmi'nena tusi'a tevemo hagana hagana huno te fanene hugahie.
Une nuit profonde engloutit ses trésors; un feu que l’homme n’a pas allumé le dévore, et consume tout ce qui restait dans sa tente.
27 Monamo'a kefozazmia eriama nehinkeno, mopamo'a maka zama hu'naza zana huama huzmantegahie.
Les cieux révéleront son iniquité, et la terre s’élèvera contre lui.
28 Hanki ana vahe'mokizmi none fenozazminena tihageno erino nevanigeno, Anumzamofo arimpahe zamo'a tihageankna huno zamavareno vugahie.
L’abondance de sa maison sera dispersée, elle disparaîtra au jour de la colère.
29 Anumzamo'a kefo avu'ava'ma nehaza vahera e'ina huno zamahe fanane hugahie. Hagi kefo avu'ava'ma nehaza vahetmimofo mizama Anumzamo'ma havi miza erigahazema huno'ma huhampri zmante'nea mizana e'ina hu'za erigahaze.
Telle est la part que Dieu réserve au méchant, et l’héritage que lui destine Dieu.