Zeremaia 44

1 Hagi Isipi mopafima me'nea kumatamina, Migdolima, Tapanesima, Memfisine, Patrosi kazigama hu'za nemani'naza Juda vahe'ma zamasamisia nanekea Ra Anumzamo'a amanage huno Jeremaiana asami'ne.

Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:

2 Hagi Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Jerusalemi kumate'ene, Juda mopafima me'nea kuma taminte'ma knazama atrogeno'ma eme zamazeri havizama hu'neana, ko keta antahita hu'naze. Hagi antahiho, menima kesazana ana kuma tamimo'a havizantfa hazageno, anampina magore hu'za vahera omani'naze.

"Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;

3 Na'ankure zamagra kefo avu'ava'ma hazazamo Nagrira nazeri narimpa nehe'za, zamagrane, tamagrane, tamafahe'zanena keta antahita osu'naza anumzaraminte mnanentake zana ofa kremna vunte vavama huta vu'nazagu anara hu'noe.

detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.

4 Hagi Nagra knane knane eri'za vaheni'a kasampa vahera huzmantoge'za tamagritega e'za, amanage hu'naze. Nagri'ma nave'nosia hi'mnage avu'ava zana osiho hu'za eme tamasami'naze.

Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'

5 Hianagi zamagra ana nanekerera zamagesa ante'za nontahi'za, kefo avu'ava zama nehu'za havi anumzantaminte'ma ofama nehaza zanena atre'za zamefira huomi'naze.

Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.

6 E'ina'ma hazageno'a Nagrira tusi narimpa ahege'na Juda mopafima me'nea ranra kumataminte'ene Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinena narimpa ahe'zana eri kaha hutre'na ana kumatamina eri haviza hutrogeno ka'ma koka meno eno ama knarera menina ehanati'ne.

Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda och förödda, såsom de nu äro.

7 Hagi menina Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nahigeta tamagra'a tamavatera hazenkea huta knazana avreta ne-eta venene naga'ene a'nanene naga'ene mofavre naga'ene, ne'onse mofavre naga'enena fanane hanageno Juda vahera omani'sazegura anara nehaze?

Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen kvarleva av eder kommer att återstå;

8 Hagi nahigeta tamagra Isipi mopafima emanineta tamazanteti'ma avako'ma huta tro'ma haza zamo'ene, ru anumzantaminte'ma ofama hazazamo'a Nagrira nazeri narimpa ahe'naze? Ana hu'nagu tamagra'a tamazeri havizantfa hanage'za, ru moparega vahe'mo'za neramage'za kizazokago ke huneramante'za, ha' vahezamima sifnagema huzmante'nakura, Juda vahe'mo'zama havizama hu'nazaza huta haviza hiho hu'za huzamantegahaze.

I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.

9 Hagi tamagehe'zane, Juda kini vahe'ene a'ne zamimo'zane, tamagrane a'ne tamimo'zanema, Juda mopafine Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpima hu'naza havi avu'ava zankura ko tamage kani'nefi?

Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i Juda land och på Jerusalems gator?

10 Hagi meninena tamagra tamavufga anteramita Nagri agorga nomanita, tamagri'ene tamafahe'inema zami'noa kasegene tra keni'anena amagera onte'naze.

Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder och edra fäder.

11 E'ina hu'negu Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nagra navugosa rukrahe hu'na hara huneramantena knazana tami'na Juda vahera maka tamazeri haviza huvagaregahue.

Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.

12 Hagi Juda vahe'ma osi'ama mani'naza naga'ma, Isipi mopafi vanunema hu'za hanavemati'za e'naza vahera zamazeri tregahue. Ana hanuge'za mago'a bainati kazinteti zamahe nefrisage'za, mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Hagi zamagine vaheteti vuno zamagima omane vahete'ma vanige'za ana maka vahera bainati kazinteti zamahe nefrisage'za mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Ana hu'za ana maka Isipi mopafi fri hana hanage'za, vahe'mo'zama nezamage'za zamanogu nehu'za, kiza zokago ke hunezamante'za, vahe'ma sifnama huzmante'nakura Juda vahe'mo'zama hu'nazaza huta haviza hiho hu'za hugahaze.

Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek.

13 Hagi Isipi mopafima umani'naza vahera, Jerusalemi kumapima mani'naza vahe'ma hu'noaza hu'na bainati kazinteti'ene, zamagatonto zanteti'ene, krireti'ene hu'na zamazeri haviza hugahue.

Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.

14 Ana hanuge'za osi'a Juda vahe'ma Isipi mopafima emani'naza vahepintira magomo'e huno ana knazana agatereno vuno, ete umanisunema hu'zama zamavesi zamavesi'ma nehaza Juda moparera uomanigahaze. Hianagi anampintira osi'a naga'mozage ete vugahaze.

Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få som bliva räddade."

15 Hagi anante maka vene'nemo'zane, a'nezmimo'zama ru anumzante'ma mananentake zama kre mnama vu ofama nehage'zama antahi'naza vene'neramine, Isipi mopafima Patrosi kumate'ma nemaniza Juda vahe'mo'zanena eme atru hute'za Jeremaiana amanage hu'za kenona hunte'naze.

Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:

16 Kagra Ra Anumzamofo agifi eme neramasamuema hunka nehana nanekea tagra ontahigahune.

"I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke hörsamma dig,

17 Hianagi tagra tamagerfa huta mikazama hugahunema huta huvempama hu'nona nanekere otineta, monafi kuini a'mofonte mananentake zantamima kre mnavu ofa nehuta, waini tinema tagitreta ofa hugahune. Tagehe'za e'inahu avu'ava hu'nazankita tagrane, kini vahetimo'zane, kva vahetimo'zanena Judama me'nea kumatamimpine, Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinena ofa hu'none. Ana hu'nonanagi ana knafina ne'zankura atupara osuta knare huta nemanita, hazenkea e'ori'none.

utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.

18 Hianagi tagrama monafi kuini ate'ma mananentake zama kre manama ovuta, waini tima tagi tre ofama osu'nana, tagra maka zankura atupa nehunkeno, mago'a bainati kazinteti tahe nefrizageta, mago'a ne'zanku huta fri'none.

Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.

19 Hagi anankema haza agofetura a'nemo'za hu'za, tagrama monafi kuini a'te'ma mananentake zantamima kre manavu ofama nehuta, waini tima tagi tre ofama nehuta, agri avugosama me'nea kekiramima tro huta waini tinema tagita ofama hu'nonana, tagra'a antahi zantetira osu'nonanki nerave'za hu izo hazageta anara hu'none.

Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer åt henne?"

20 Hagi anante Jeremaia'a ana maka veamokizmi nanekerera amanage huno ke nona huzmante'ne.

Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:

21 Tamagrama antahi'zana tamagrane tamagehe'zane, kini vahetamimo'zane, kva vahe'tamimo'zane, maka vahe'motanema Juda mopafima me'nea kumatamimpine Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinema, mana nentake zantamima kre mnavu ofama hu'naza avu'ava zankura, tamagrama antahi'zana Ra Anumzamofo antahi'zampina omanegeno hago agekanine huta nehazafi?

"Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i landet.

22 Hagi tamagrama hu'naza havi avu'ava zane, kasrino hi'mnage'ma hu'nea avu'ava zanema hu'naza zankura Ra Anumzamo'a avua anteno kegara osuno tusi avesra huramante'ne. E'ina hu'negu mopatamimo'a sifnafi megeno, mago zana omaneno ka'ma koka fore higeno, anampina magore huno vahera omanitfa higeno, meno eno ama knarera ehanati'ne.

Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu se.

23 Na'ankure tamagra mananentake zantamima kre mnavu ofaramima nehuta, Ra Anumzamofo avufi kumi nehuta, Ra Anumzamofo nanekea amagera nonteta, agri kasegene tra kenena rutagre'naze. Ana nehuta Agri eri'zama keama'ma osaza zanku huno knazana atregeno eme tamazeri haviza higeno, eno ama knarera ehanati'ne.

Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se".

24 Hagi anante Jeremaia'a maka vahe'ene a'nene naga'enena amanage huno zamasami'ne. Maka Isipi mopafima mani'naza Juda vahe'mota Ra Anumzamo'ma hia nanenkea antahiho.

Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: "Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i Egyptens land,

25 Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Tamagrane a'nene naga'tamimo'zanena huta, tagra'a tagipinti'ma huvempama hu'nona nanekere amage antegahune nehuta amanage hu'naze. Tagra monafi kuini a'tega mananentake zama kre mnavu ofaramina hunenteta, waini tima tagitre ofanena huntegahune hu'naze. E'ina hu'nazagu tamagra menina vuta nazano huvempama hu'naza zana amage anteta anazana hiho.

Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra löften;

26 Hianagi Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahe'mota Ra Anumzamo'a amanage hianki antahiho, Nagra Ra Anumzamo'na hankavenentake nagifi huvempa huankino, Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahe'mota Nagri nagifina magore huta huvempa huta, Ra Anumzana kasefa huno mani'nea Anumzamofo agifi huvempa nehune huta osutfa hugahaze.

men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN lever.'

27 Hagi antahiho! Nagra navua ante'na zamagegahuanagi, knare zama esanigu anara osugahuanki, knazama esanigu navua ante'na kegahue. Hagi Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahera, bainati kazinteti zamahe nefrisage'za, mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Ana hume nevu'za ana maka ome fri vagare'za omanitfa hugahaze.

Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land, skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått en ände.

28 Hagi ana hina osi'a naga'ma bainati kazinteti'ma zamahe ofrisaza vahe'mo'za Isipi mopa atre'za ete vu'za, Juda mopafi umanigahaze. Hagi osi'a vahe'ma Juda mopama atre'za Isipi mopafima umani'naza vahe'mo'za zamagri nanekemo tamagea me'nefi, Nagri nanekemo tamagea me'nefi zamagra'a ke'za antahi'za hugahaze.

Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som bliver beståndande, mitt eller deras.

29 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Tamagrama ama ana mopafima mani'nesage'nama tamazeri havizama hanua zamofo avame'zana meni tamaveri hugahue. E'ina'ma hanugeta tamagrama keta antahitama hanazana, Nagrama tamazeri haviza hugahuema hu'na hu'noa nanekemo'a, tamagerfa huno efore hugahie.

Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till olycka:

30 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Antahiho! Juda kini ne' Zedekaiama avre'na, Babiloni kini ne' Nebukatnesama ha'ma hunenteno ahe frinaku'ma nehia ne'mofo azampima avrente'noaza hu'na, Isipi kini ne' Hofrana avre'na, agri ha' vahe'mo'zama ahenaku'ma nehaza vahe zamazampi avrentegahue.

Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv."