Zeremaia 44

1 Hagi Isipi mopafima me'nea kumatamina, Migdolima, Tapanesima, Memfisine, Patrosi kazigama hu'za nemani'naza Juda vahe'ma zamasamisia nanekea Ra Anumzamo'a amanage huno Jeremaiana asami'ne.

Detta är det ord, som till Jeremia, skedde, till alla Judar som uti Egypti land bodde; nämliga i Migdol, i Thahpanhes, i Noph, och de som I det landet Pathros bodde, och sade:

2 Hagi Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Jerusalemi kumate'ene, Juda mopafima me'nea kuma taminte'ma knazama atrogeno'ma eme zamazeri havizama hu'neana, ko keta antahita hu'naze. Hagi antahiho, menima kesazana ana kuma tamimo'a havizantfa hazageno, anampina magore hu'za vahera omani'naze.

Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I hafven sett allt det onda, som jag hafver komma låtit öfver Jerusalem, och öfver alla Juda städer, och si, i denna dag äro de öde, och der bor ingen uti;

3 Na'ankure zamagra kefo avu'ava'ma hazazamo Nagrira nazeri narimpa nehe'za, zamagrane, tamagrane, tamafahe'zanena keta antahita osu'naza anumzaraminte mnanentake zana ofa kremna vunte vavama huta vu'nazagu anara hu'noe.

Och det för deras ondskos skull, som de bedrefvo, på det de skulle förtörna mig, och gingo bort, och rökte, och tjente androm gudom, hvilka hvarken de, eller I, eller edre fäder, känden.

4 Hagi Nagra knane knane eri'za vaheni'a kasampa vahera huzmantoge'za tamagritega e'za, amanage hu'naze. Nagri'ma nave'nosia hi'mnage avu'ava zana osiho hu'za eme tamasami'naze.

Och jag sände tidigt till eder alla mina tjenare Propheterna, och lät säga eder: Görer dock icke sådana styggelse, de jag hatar.

5 Hianagi zamagra ana nanekerera zamagesa ante'za nontahi'za, kefo avu'ava zama nehu'za havi anumzantaminte'ma ofama nehaza zanena atre'za zamefira huomi'naze.

Men de lydde intet, och böjde ej heller sin öron ifrå sine ondsko, att de måtte omvändt sig, och androm gudom icke rökt.

6 E'ina'ma hazageno'a Nagrira tusi narimpa ahege'na Juda mopafima me'nea ranra kumataminte'ene Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinena narimpa ahe'zana eri kaha hutre'na ana kumatamina eri haviza hutrogeno ka'ma koka meno eno ama knarera menina ehanati'ne.

Derföre upptändes ock min vrede och grymhet, och brann öfver Juda städer, och öfver gatorna i Jerusalem, så att de äro förstörde och öde vordne, såsom det i denna dag finnes.

7 Hagi menina Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nahigeta tamagra'a tamavatera hazenkea huta knazana avreta ne-eta venene naga'ene a'nanene naga'ene mofavre naga'ene, ne'onse mofavre naga'enena fanane hanageno Juda vahera omani'sazegura anara nehaze?

Nu, så säger Herren Gud Zebaoth, Israels Gud: Hvi gören I dock detta stora onda emot edart eget lif? på det ibland eder skall utrotad varda både man och qvinna, både barn och spenabarn af Juda, och intet af eder qvart blifva;

8 Hagi nahigeta tamagra Isipi mopafima emanineta tamazanteti'ma avako'ma huta tro'ma haza zamo'ene, ru anumzantaminte'ma ofama hazazamo'a Nagrira nazeri narimpa ahe'naze? Ana hu'nagu tamagra'a tamazeri havizantfa hanage'za, ru moparega vahe'mo'za neramage'za kizazokago ke huneramante'za, ha' vahezamima sifnagema huzmante'nakura, Juda vahe'mo'zama havizama hu'nazaza huta haviza hiho hu'za huzamantegahaze.

Att I så förtörnen mig genom edra händers verk, och röken androm gudom uti Egypti land, dit I dragne ären, till att bo der; på det I skolen utrotade varda, och komma till bannor och försmädelse ibland alla Hedningar på jordene.

9 Hagi tamagehe'zane, Juda kini vahe'ene a'ne zamimo'zane, tamagrane a'ne tamimo'zanema, Juda mopafine Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpima hu'naza havi avu'ava zankura ko tamage kani'nefi?

Hafven I förgätit edra fäders olycko, Juda Konungars olycko, deras hustrurs olycko, dertill edra egna olycko, och edra hustrurs olycko, som vederfaren är uti Juda land, och på gatomen i Jerusalem?

10 Hagi meninena tamagra tamavufga anteramita Nagri agorga nomanita, tamagri'ene tamafahe'inema zami'noa kasegene tra keni'anena amagera onte'naze.

Likväl äro de ännu intill denna dag intet ödmjukade, och rädas heller intet; och vandra icke uti min lag och rätter, som jag eder och edra fäder föresatt hafver.

11 E'ina hu'negu Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nagra navugosa rukrahe hu'na hara huneramantena knazana tami'na Juda vahera maka tamazeri haviza huvagaregahue.

Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Si, jag skall sätta mitt ansigte emot eder till en olycko, och hela Juda skall utrotad varda.

12 Hagi Juda vahe'ma osi'ama mani'naza naga'ma, Isipi mopafi vanunema hu'za hanavemati'za e'naza vahera zamazeri tregahue. Ana hanuge'za mago'a bainati kazinteti zamahe nefrisage'za, mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Hagi zamagine vaheteti vuno zamagima omane vahete'ma vanige'za ana maka vahera bainati kazinteti zamahe nefrisage'za mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Ana hu'za ana maka Isipi mopafi fri hana hanage'za, vahe'mo'zama nezamage'za zamanogu nehu'za, kiza zokago ke hunezamante'za, vahe'ma sifnama huzmante'nakura Juda vahe'mo'zama hu'nazaza huta haviza hiho hu'za hugahaze.

Och jag skall taga de öfverblefna af Juda, som sitt ansigte ställt hafva till att draga in uti Egypti land, och bo der; en ände skall varda med dem allom uti Egypti land; genom svärd skola de falla, och genom hunger skola de förgås, både små och store; de skola dö genom svärd och hunger, och skola varda till ett svärjande, vidunder, bannor och försmädelse.

13 Hagi Isipi mopafima umani'naza vahera, Jerusalemi kumapima mani'naza vahe'ma hu'noaza hu'na bainati kazinteti'ene, zamagatonto zanteti'ene, krireti'ene hu'na zamazeri haviza hugahue.

Jag skall också hemsöka Egypti lands inbyggare med svärd, hunger och pestilentie, lika som jag i Jerusalem gjort hafver;

14 Ana hanuge'za osi'a Juda vahe'ma Isipi mopafima emani'naza vahepintira magomo'e huno ana knazana agatereno vuno, ete umanisunema hu'zama zamavesi zamavesi'ma nehaza Juda moparera uomanigahaze. Hianagi anampintira osi'a naga'mozage ete vugahaze.

Så att ingen af Juda återlefvor skall undkomma eller igenblifva, hvilka dock fördenskull hit i Egypti land dragne äro, till att bo här, att de åter måtte komma uti Juda land igen, dit de gerna igenkomma ville, och bo der; men de skola intet komma dit igen, undantagnom dem allena, som hädan fly.

15 Hagi anante maka vene'nemo'zane, a'nezmimo'zama ru anumzante'ma mananentake zama kre mnama vu ofama nehage'zama antahi'naza vene'neramine, Isipi mopafima Patrosi kumate'ma nemaniza Juda vahe'mo'zanena eme atru hute'za Jeremaiana amanage hu'za kenona hunte'naze.

Då svarade alle män, som väl visste att deras hustrur rökte androm gudom, och alla qvinnor, som der i en stor hop stodo, samt med allo folkena, som uti Egypti land och i Pathros bodde, och sade till Jeremia:

16 Kagra Ra Anumzamofo agifi eme neramasamuema hunka nehana nanekea tagra ontahigahune.

Efter det ord, som du oss säger i Herrans Namn, vilje vi intet höra dig;

17 Hianagi tagra tamagerfa huta mikazama hugahunema huta huvempama hu'nona nanekere otineta, monafi kuini a'mofonte mananentake zantamima kre mnavu ofa nehuta, waini tinema tagitreta ofa hugahune. Tagehe'za e'inahu avu'ava hu'nazankita tagrane, kini vahetimo'zane, kva vahetimo'zanena Judama me'nea kumatamimpine, Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinena ofa hu'none. Ana hu'nonanagi ana knafina ne'zankura atupara osuta knare huta nemanita, hazenkea e'ori'none.

Utan vi vilje göra efter allt det ord, som utaf vårom mun går, och vilje röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, såsom vi och våre fäder, våre Konungar och Förstar, gjort hafva i Juda städer, och uppå gatomen i Jerusalem; då hade vi ock bröd nog, och oss gick väl, och sågom ingen olycko.

18 Hianagi tagrama monafi kuini ate'ma mananentake zama kre manama ovuta, waini tima tagi tre ofama osu'nana, tagra maka zankura atupa nehunkeno, mago'a bainati kazinteti tahe nefrizageta, mago'a ne'zanku huta fri'none.

Men sedan vi återvände att röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, hafve vi alla vedermödo lidit, och äre genom svärd och hunger förgångne.

19 Hagi anankema haza agofetura a'nemo'za hu'za, tagrama monafi kuini a'te'ma mananentake zantamima kre manavu ofama nehuta, waini tima tagi tre ofama nehuta, agri avugosama me'nea kekiramima tro huta waini tinema tagita ofama hu'nonana, tagra'a antahi zantetira osu'nonanki nerave'za hu izo hazageta anara hu'none.

Och om vi än röke himmelens Drottning, och drickoffer offre, det göre vi ju icke utan våra mäns vilja, att vi bake henne kakor, och drickoffer offre till hennes tjenst?

20 Hagi anante Jeremaia'a ana maka veamokizmi nanekerera amanage huno ke nona huzmante'ne.

Då sade Jeremia till allt folket, både män, qvinnor och allt folket, som honom så svarat hade:

21 Tamagrama antahi'zana tamagrane tamagehe'zane, kini vahetamimo'zane, kva vahe'tamimo'zane, maka vahe'motanema Juda mopafima me'nea kumatamimpine Jerusalemi kumapima me'nea ne'onse kantamimpinema, mana nentake zantamima kre mnavu ofama hu'naza avu'ava zankura, tamagrama antahi'zana Ra Anumzamofo antahi'zampina omanegeno hago agekanine huta nehazafi?

Ja, jag menar ock, att Herren hafver tänkt uppå det rökande, som I uti Juda städer och på Jerusalems gator bedrifvit hafven, samt med edra fäder, Konungar, Förstar, och allt folket i landena, och hafver lagt det uppå hjertat;

22 Hagi tamagrama hu'naza havi avu'ava zane, kasrino hi'mnage'ma hu'nea avu'ava zanema hu'naza zankura Ra Anumzamo'a avua anteno kegara osuno tusi avesra huramante'ne. E'ina hu'negu mopatamimo'a sifnafi megeno, mago zana omaneno ka'ma koka fore higeno, anampina magore huno vahera omanitfa higeno, meno eno ama knarera ehanati'ne.

Så att Herren icke mer lida kunde edart onda väsende och styggelse, som I gjorden; derföre ock edart land är vordet till öde, vidunder, och till bannor, så att der ingen inne bor, såsom det i denna dag tillgår.

23 Na'ankure tamagra mananentake zantamima kre mnavu ofaramima nehuta, Ra Anumzamofo avufi kumi nehuta, Ra Anumzamofo nanekea amagera nonteta, agri kasegene tra kenena rutagre'naze. Ana nehuta Agri eri'zama keama'ma osaza zanku huno knazana atregeno eme tamazeri haviza higeno, eno ama knarera ehanati'ne.

Derföre att I rökten, och emot Herran syndaden, och icke lydden Herrans röst, och vandraden i hans lag, rätter och vittnesbörder; fördenskull är eder ock sådana olycka vederfaren, såsom det i denna dag befinnes.

24 Hagi anante Jeremaia'a maka vahe'ene a'nene naga'enena amanage huno zamasami'ne. Maka Isipi mopafima mani'naza Juda vahe'mota Ra Anumzamo'ma hia nanenkea antahiho.

Och Jeremia sade till allt folket, och till alla qvinnorna: Hörer Herrans ord, alle I af Juda, som uti Egypti land ären.

25 Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Tamagrane a'nene naga'tamimo'zanena huta, tagra'a tagipinti'ma huvempama hu'nona nanekere amage antegahune nehuta amanage hu'naze. Tagra monafi kuini a'tega mananentake zama kre mnavu ofaramina hunenteta, waini tima tagitre ofanena huntegahune hu'naze. E'ina hu'nazagu tamagra menina vuta nazano huvempama hu'naza zana amage anteta anazana hiho.

Detta, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I och edra qvinnor hafva med edrom mun talat, och med edra händer fullkomnat det I saden: Vi vilje hålla vår löfte, som vi himmelens Drottning lofvat hafve, att vi henne röke, och drickoffer offre; nu väl, I hafven hållit edart löfte, och fullföljt det med gerningarna.

26 Hianagi Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahe'mota Ra Anumzamo'a amanage hianki antahiho, Nagra Ra Anumzamo'na hankavenentake nagifi huvempa huankino, Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahe'mota Nagri nagifina magore huta huvempa huta, Ra Anumzana kasefa huno mani'nea Anumzamofo agifi huvempa nehune huta osutfa hugahaze.

Så hörer nu Herrans ord, I alle af Juda, I som bon uti Egypti land; si, jag svär vid mitt stora Namn, säger Herren, att mitt Namn icke mer skall, genom någors mans munn af Juda, uti hela Egypti land nämndt varda, den der säger: Så visst som Herren Herren lefver.

27 Hagi antahiho! Nagra navua ante'na zamagegahuanagi, knare zama esanigu anara osugahuanki, knazama esanigu navua ante'na kegahue. Hagi Juda vahe'ma Isipi mopafima nemaniza vahera, bainati kazinteti zamahe nefrisage'za, mago'a ne'zanku hu'za frigahaze. Ana hume nevu'za ana maka ome fri vagare'za omanitfa hugahaze.

Si, jag vill vaka öfver dem till ondt, och intet godt, så att ho som af Juda uti Egypti land är, han skall genom svärd och hunger förgås, tilldess att det hafver en ända med dem.

28 Hagi ana hina osi'a naga'ma bainati kazinteti'ma zamahe ofrisaza vahe'mo'za Isipi mopa atre'za ete vu'za, Juda mopafi umanigahaze. Hagi osi'a vahe'ma Juda mopama atre'za Isipi mopafima umani'naza vahe'mo'za zamagri nanekemo tamagea me'nefi, Nagri nanekemo tamagea me'nefi zamagra'a ke'za antahi'za hugahaze.

Men de som svärdet undkomma, de skola likväl komma utur Egypti land in uti Juda. land igen, med en liten hop; och alltså skola då alle de öfverblefne af Juda, som in uti Egypti land dragne voro, till att bo der, förnimma, hvilkens ord sant vordet är, mitt eller deras.

29 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Tamagrama ama ana mopafima mani'nesage'nama tamazeri havizama hanua zamofo avame'zana meni tamaveri hugahue. E'ina'ma hanugeta tamagrama keta antahitama hanazana, Nagrama tamazeri haviza hugahuema hu'na hu'noa nanekemo'a, tamagerfa huno efore hugahie.

Och detta skall vara till ett tecken, säger Herren, att jag eder i desso rummena hemsöka vill, på det I skolen veta, att min ord skola sann varda öfver eder till olycko.

30 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Antahiho! Juda kini ne' Zedekaiama avre'na, Babiloni kini ne' Nebukatnesama ha'ma hunenteno ahe frinaku'ma nehia ne'mofo azampima avrente'noaza hu'na, Isipi kini ne' Hofrana avre'na, agri ha' vahe'mo'zama ahenaku'ma nehaza vahe zamazampi avrentegahue.

Så säger Herren: Si, jag skall öfvergifva Pharao Hophra, Konungen i Egypten, uti hans fiendars händer, och deras som efter hans lif stå, likasom jag Zedekia, Juda Konung, öfvergifvit hafver uti NebucadNezars, Konungens i Babel, hans fiendas, hand, och den efter hans lif stod.