Zeremaia 42

1 Hagi maka sondia vahete kva vahe'ene Karea nemofo Johanani'ene Hosaia nemofo Jezania'ene zamagi omane vaheteti vuno zamagima me'nea vahete'ma vige'za, ana maka vahe'mo'za erava'o hute'za,

Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och stora,

2 kasnampa ne' Jeremaiana amanage hu'za asami'naze. Muse hugantonanki Ra Anumzana kagri Anumzantega nunamuna hugeno, ama osi'a vahe'ma mani'nona vahera asunku huranteno taza hino. Na'ankure kora rama'a vahe mani'nonanagi menina osi'a vahe mani'nonkenka neragane.

och sade till profeten Jeremia: »Värdes upptaga vår bön: bed för oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi äro blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna ögon att det är så med oss.

3 Hagi Ra Anumzana kagri Anumzantega nunamuna hunka antahigegeno, nazanoma hanuna zane, inantego vanuna kanena taveri hino.

Må så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå, och vad vi hava att göra.»

4 Hagi anante kasnampa ne' Jeremaia'a amanage huno zamasami'ne. Tamagrama nehaza nanekea hago antahuanki'na, nazankuro tamagrama haza zana Ra Anumzana tamagri Anumzamofona nunamu hu'na antahigesugeno, na'ane nanekema nasaminia zana magore hu'na erifra okigahuanki ana maka tamasami vagaregahue.

Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet skall jag undanhålla för eder.»

5 Hagi anante zamagra amanage hu'za Jeremaiana kenona hunte'naze. Ra Anumzana kagri Anumzamo'ma kasamisia nanekema tagrama antahita amage'ma ontesunkeno'a, tamage huno magozana eri frara okino keagafina huama hurantegahie.

Då sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfärdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.

6 Hagi Ra Anumzana tagri Anumzamofoma omego huta hugantonkenkama nevana Anumzamo'ma musema hanuna nanekeo musema osanuna nanekema hanigeta, tagra amne antahita amage antegahune. Ra Anumzana tagri Anumzamofo kema antahita amage'ma antesunana maka zamo'a knare hurantegahie.

Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds, röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl, när vi höra HERRENS, vår Guds, röst.»

7 Hagi 10ni'a zage knama evutegeno'a, Ra Anumzamo'a Jeremaiana nanekea asami'ne.

Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.

8 Ana'ma hutegeno'a Karea nemofo Johananine maka sondia vahete kva vahe'ma agranema mani'naza vahe'ene, zamagi omane vaheteti vuno zamagima me'nea vahete vigeno, ana maka Jeremaia'a kehige'za eme tru hu'naze.

Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och stora,

9 Ana hutageno Jeremaia'a ana vahera amanage huno zamasamine, Ra Anumzana Israeli vahe Anumzantega ome nunamuna hugeno, asunku hurante'noma huta hunantage'nama nunamuma ome hugeno'a amanage huno hu'ne.

och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:

10 Tamagra ama Juda mopafima manisage'na, Nagra tamazeri hankavenetina tamazeri havizana osugahue. Ana nehu'na ama mopafina tamagrira avimzama hankreankna nehu'na, ete tamazeri vati otregahue. Na'ankure knazama tami'noa zankura tusiza hu'na nasunkura nehue.

Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.

11 Hagi tamagra Babiloni kini ne'mofonku'ma koro'ma nehaza zana mago'anena korora osiho. Na'ankure Nagra tamagrane manine'na agri azampintira tamagu'vazi'na tamavregahue huno, Ra Anumzamo'a huama hu'ne.

Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för, frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder och vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.

12 Hagi Nagra tamagrikura nasunku huneramante'sugeno, agranena asunku huneramanteno tamatrenigeta ama mopatamifina manigahaze. Na'ankure Nagra tamagrane manine'na agri azampintira tamagu vazina tamavregahue huno, Ra Anumzamo'a huama hu'ne.

Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert land.

13 Hianagi tamagrama huta ama mopafina omanigahunema huta Ra Anumzana tamagri Anumzamofo ke runetagreta,

Men om I sägen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltså icke hören HERRENS, eder Guds, röst,

14 tagra Isipi mopare vuta umanineta ha'ma hu'zana nonketa, ufema resaza agerura nontahita, ne'zanku'enena atupara osugahune huta hugahaze.

utan tänken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd, där vilja vi bo» --

15 Hagi e'inahu nanekema hanuta Juda vahe'ma osi'ama mani'naza nagamota Ra Anumzamofo nanekea antahiho, Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamo'a huno, Isipi mopare'ma vu'zanku'ma hankave antahintahima hanazana,

välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,

16 tamagra Isipi mopafi umani'nesage'za, tamagrama koro'ma hune zamantaza ha' vahe'mo'za bainati kazinteti tamahe frigahaze. Ana nehanigeno agatonto zanku'ma koro'ma huta nevaza zamo tamavaririno Isipi moparera vanigeta anantega ufrigahaze.

så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.

17 Hagi Isipi mopare'ma umani zanku'ma hankave antahintahima hu'naza vene'ne nagara, anantega umani'nesage'za bainati kazinteti tamahe nefrisageno, ne'zanku huta nefrisageno, krimo'ene tamahe frigahie. Ana hina knazama atre'nugeno eme zamazeri haviza hania knazamo maka tamahe fanane hina, mago'mo'e huno kasefara huno omanigahie.

Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som jag skall låta komma över dem.

18 E'ina hu'negu Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nagri'ma narimpa ahege'na knazama atrogeno Jerusalemi kumapima nemaniza vahete'ma e'neaza hu'na, Isipi mopare'ma vanage'na narimpa ahe'zana atre'nugeno tamagritera egahie. Ana hanuge'za vahe'mo'za neramage'za, tusi koro nehu'za vahe'ma kazusima huzamante'nakura ama vahe'mo'zama havizama hazaza huta haviza hiho hu'za hugahaze. Ana hanigeta mago'ene eta ama kumara eme onkegahaze.

Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall ock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek, och I skolen aldrig mer få se denna ort.

19 Hagi Juda vahe'ma ofri osi'ama mani'naza vahe'motagu'ma Ra Anumzamo'ma huno Isipi mopare'ma oviho huno'ma koro kema huramante'nea nanekegura menina tamagra antahi ankereho.

Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.

20 Ra Anumzana tamagri Anumzamofontega hunanteta, tagri Anumzantega vunka tazama hanigura nunamuna hugeno, nazano tagri Ra Anumzamo'ma hihoma huno hurantesania nanekea eme huama hugeta nentahita, nazano hihoma huno hania zana amage anteta hugahune huta hu'naza zana, havige nehuta amagera onte'naze.

Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder Gud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi göra det.»

21 Hagi ana nanekea huama hu'na tamasami'noe. Hianagi Ra Anumzamo'ma tamagri Anumzamo'ma hia nanekea antahita amagera nonteta, maka zanku'ma hige'nama eme tamasamua zanena amagera onte'naze.

Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt mig till eder.

22 E'ina hu'negu menima antahi ankereho, inantego vunakure hutama nehaza moparega umani'nesageno anantega, ha' vahe'mo'za bainati kazinteti mago'a vahera tamahe nefrisageno, mago'a vahera ne'zanku huta nefrisageno, mago'a vahera krimo tamahe frigahie.

Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.