Zeremaia 42

1 Hagi maka sondia vahete kva vahe'ene Karea nemofo Johanani'ene Hosaia nemofo Jezania'ene zamagi omane vaheteti vuno zamagima me'nea vahete'ma vige'za, ana maka vahe'mo'za erava'o hute'za,

Då trädde fram alle höfvitsmännerna, Johanan, Kareahs son, Jesanja, Hosaja son, samt med allo folkena, både små och stora;

2 kasnampa ne' Jeremaiana amanage hu'za asami'naze. Muse hugantonanki Ra Anumzana kagri Anumzantega nunamuna hugeno, ama osi'a vahe'ma mani'nona vahera asunku huranteno taza hino. Na'ankure kora rama'a vahe mani'nonanagi menina osi'a vahe mani'nonkenka neragane.

Och sade till Propheten Jeremia: Käre, låt våra bön något gälla för dig, och bed för oss Herran din Gud, om alla dessa igenlefda; ty, dess värr! vi äre få igenblefne af mångom, såsom du sjelfver oss ser med din ögon;

3 Hagi Ra Anumzana kagri Anumzantega nunamuna hunka antahigegeno, nazanoma hanuna zane, inantego vanuna kanena taveri hino.

Att Herren din Gud ville kungöra oss, hvart vi draga, och hvad vi göra skole.

4 Hagi anante kasnampa ne' Jeremaia'a amanage huno zamasami'ne. Tamagrama nehaza nanekea hago antahuanki'na, nazankuro tamagrama haza zana Ra Anumzana tamagri Anumzamofona nunamu hu'na antahigesugeno, na'ane nanekema nasaminia zana magore hu'na erifra okigahuanki ana maka tamasami vagaregahue.

Och Propheten Jeremia sade till dem: Nu väl, jag vill höra eder; och si, jag vill bedja Herran edar Gud, såsom I sagt hafven; och allt det Herren eder svarar, det vill jag kungöra eder, och vill intet dölja undan för eder.

5 Hagi anante zamagra amanage hu'za Jeremaiana kenona hunte'naze. Ra Anumzana kagri Anumzamo'ma kasamisia nanekema tagrama antahita amage'ma ontesunkeno'a, tamage huno magozana eri frara okino keagafina huama hurantegahie.

Och de sade till Jeremia: Herren vare ett visst och sant vittne emellan oss, om vi icke göre allt det Herren din Gud genom dig oss befallandes varder;

6 Hagi Ra Anumzana tagri Anumzamofoma omego huta hugantonkenkama nevana Anumzamo'ma musema hanuna nanekeo musema osanuna nanekema hanigeta, tagra amne antahita amage antegahune. Ra Anumzana tagri Anumzamofo kema antahita amage'ma antesunana maka zamo'a knare hurantegahie.

Vare sig godt eller ondt, så vilje vi lyda Herrans vår Guds röst, den vi sände dig till; på det oss må väl gå, då vi Herrans vår Guds röst lyde.

7 Hagi 10ni'a zage knama evutegeno'a, Ra Anumzamo'a Jeremaiana nanekea asami'ne.

Efter tio dagar skedde Herrans ord till Jeremia.

8 Ana'ma hutegeno'a Karea nemofo Johananine maka sondia vahete kva vahe'ma agranema mani'naza vahe'ene, zamagi omane vaheteti vuno zamagima me'nea vahete vigeno, ana maka Jeremaia'a kehige'za eme tru hu'naze.

Då kallade han Johanan, Kareahs son, och alla höfvitsmännerna, som när honom voro, och allt folket, både små och stora;

9 Ana hutageno Jeremaia'a ana vahera amanage huno zamasamine, Ra Anumzana Israeli vahe Anumzantega ome nunamuna hugeno, asunku hurante'noma huta hunantage'nama nunamuma ome hugeno'a amanage huno hu'ne.

Och sade till dem: Detta säger Herren, Israels Gud, till hvilken I mig sändt hafven, att jag skulle bära edor bön fram för honom:

10 Tamagra ama Juda mopafima manisage'na, Nagra tamazeri hankavenetina tamazeri havizana osugahue. Ana nehu'na ama mopafina tamagrira avimzama hankreankna nehu'na, ete tamazeri vati otregahue. Na'ankure knazama tami'noa zankura tusiza hu'na nasunkura nehue.

Om I blifven i dessa lande, så vill jag uppbygga och icke omkullslå eder; Jag skall plantera och icke upprycka eder; ty det onda, som jag eder gjort hafver, det ångrar mig allaredo.

11 Hagi tamagra Babiloni kini ne'mofonku'ma koro'ma nehaza zana mago'anena korora osiho. Na'ankure Nagra tamagrane manine'na agri azampintira tamagu'vazi'na tamavregahue huno, Ra Anumzamo'a huama hu'ne.

I skolen väl säkre vara för Konungenom i Babel, den I rädens före, säger Herren; I skolen intet frukta honom; ty jag vill vara när eder, att jag skall hjelpa och frälsa eder ifrå hans hand.

12 Hagi Nagra tamagrikura nasunku huneramante'sugeno, agranena asunku huneramanteno tamatrenigeta ama mopatamifina manigahaze. Na'ankure Nagra tamagrane manine'na agri azampintira tamagu vazina tamavregahue huno, Ra Anumzamo'a huama hu'ne.

Jag skall bevisa eder barmhertighet, och förbarma mig öfver eder, och föra eder uti edart land igen.

13 Hianagi tamagrama huta ama mopafina omanigahunema huta Ra Anumzana tamagri Anumzamofo ke runetagreta,

Men om I sägen: Vi vilje icke blifva i desso landena; på det I ju icke skolen lyda Herrans edars Guds röst;

14 tagra Isipi mopare vuta umanineta ha'ma hu'zana nonketa, ufema resaza agerura nontahita, ne'zanku'enena atupara osugahune huta hugahaze.

Utan sägen: Nej, vi vilje draga in uti Egypti land, på det vi intet örlig se måge, eller höra basuners ljud, och ingen hunger för bröds brists skull lida, der vilje vi blifva;

15 Hagi e'inahu nanekema hanuta Juda vahe'ma osi'ama mani'naza nagamota Ra Anumzamofo nanekea antahiho, Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamo'a huno, Isipi mopare'ma vu'zanku'ma hankave antahintahima hanazana,

Nu, så hörer Herrans ord, I qvarblefne af Juda; detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Om I ställen edor ansigte till att draga in uti Egypten, så att I viljen der blifva;

16 tamagra Isipi mopafi umani'nesage'za, tamagrama koro'ma hune zamantaza ha' vahe'mo'za bainati kazinteti tamahe frigahaze. Ana nehanigeno agatonto zanku'ma koro'ma huta nevaza zamo tamavaririno Isipi moparera vanigeta anantega ufrigahaze.

Så skall svärdet, der I frukten eder före, drabba på eder uti Egypti land; och hungren, den I rädens före, skall allestädes följa eder uti Egypten, och skolen der dö.

17 Hagi Isipi mopare'ma umani zanku'ma hankave antahintahima hu'naza vene'ne nagara, anantega umani'nesage'za bainati kazinteti tamahe nefrisageno, ne'zanku huta nefrisageno, krimo'ene tamahe frigahie. Ana hina knazama atre'nugeno eme zamazeri haviza hania knazamo maka tamahe fanane hina, mago'mo'e huno kasefara huno omanigahie.

Ty vare sig ho de kunna, som sitt ansigte dit ställa, att de vilja draga in uti Egypten, der till att blifva, de skola dö genom svärd, hunger och pestilentie; och ingen skall qvar blifva, eller undslippa det onda, som jag skall öfver dem komma låta.

18 E'ina hu'negu Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo'a huno, Nagri'ma narimpa ahege'na knazama atrogeno Jerusalemi kumapima nemaniza vahete'ma e'neaza hu'na, Isipi mopare'ma vanage'na narimpa ahe'zana atre'nugeno tamagritera egahie. Ana hanuge'za vahe'mo'za neramage'za, tusi koro nehu'za vahe'ma kazusima huzamante'nakura ama vahe'mo'zama havizama hazaza huta haviza hiho hu'za hugahaze. Ana hanigeta mago'ene eta ama kumara eme onkegahaze.

Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Likasom min vrede och grymhet är gången öfver Jerusalems inbyggare, så skall hon ock gå öfver eder, om I dragen in uti Egypten; på det I skolen varda till bannor, till under, till svärjande, och till skam, och aldrig mer få se detta rummet.

19 Hagi Juda vahe'ma ofri osi'ama mani'naza vahe'motagu'ma Ra Anumzamo'ma huno Isipi mopare'ma oviho huno'ma koro kema huramante'nea nanekegura menina tamagra antahi ankereho.

Herrans ord gäller eder till, I qvarblefne af Juda, att I icke dragen in uti Egypten; derföre veter, att jag i dag betygar eder;

20 Ra Anumzana tamagri Anumzamofontega hunanteta, tagri Anumzantega vunka tazama hanigura nunamuna hugeno, nazano tagri Ra Anumzamo'ma hihoma huno hurantesania nanekea eme huama hugeta nentahita, nazano hihoma huno hania zana amage anteta hugahune huta hu'naza zana, havige nehuta amagera onte'naze.

Eljest sen I edra själar illa före; ty I sänden mig till Herran edar Gud, och saden: Bed Herran vår Gud för oss; och allt det Herren vår Gud sägandes varder, det kungör oss, så vilje vi göra derefter.

21 Hagi ana nanekea huama hu'na tamasami'noe. Hianagi Ra Anumzamo'ma tamagri Anumzamo'ma hia nanekea antahita amagera nonteta, maka zanku'ma hige'nama eme tamasamua zanena amagera onte'naze.

Det hafver jag nu i dag låtit eder få veta; men I hafven intet velat höra Herrans edars Guds röst, eller allt det han mig till eder befallt hafver.

22 E'ina hu'negu menima antahi ankereho, inantego vunakure hutama nehaza moparega umani'nesageno anantega, ha' vahe'mo'za bainati kazinteti mago'a vahera tamahe nefrisageno, mago'a vahera ne'zanku huta nefrisageno, mago'a vahera krimo tamahe frigahie.

Så skolen I nu veta, att I genom svärd, hunger och pestilentie, dö måsten, uti det rum, dit I akten att draga, att I der bo skolen.