Zeremaia 40

1 Hagi Jeremaiane, maka Jerusalemi kumapi vahe'ene Juda mopafi vahe'enena Babiloni vahe'mo'za zamazeri'za seni nofiteti kina rezmantete'za zamavare'za Babiloni kina ome huzmante'naku vu'za, Rama kumate'ma uhanatizageno'a Babiloni sondia vahete ugota kva ne' Nebusaradani'a Jeremaiama kinama rente'naza seni nofira katufente'ne. Ana hutegeno henka Ra Anumzamo'a Jeremaiana nanekea asami'ne.

Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, då NebuzarAdan, höfvitsmannen, gaf honom lös i Rama; ty han var ock bunden med kedjor ibland alla dem som i Jerusalem och Juda fångne voro, att man dem till Babel bortföra skulle.

2 Hagi Babiloni sondia vahete ugota kva ne'mo'a Jeremaiana ke higeno egeno amanage huno asami'ne. Ra Anumzana kagri Anumzamo'a huama huno, ama kumatera ama hazenke zana fore hugahie huno hu'ne.

Då nu höfvitsmannen hade låtit hemta Jeremia till sig, sade han till honom: Herren din Gud hafver talat denna olyckona öfver detta rummet;

3 Ana hu'neankino Ra Anumzamo'a kema hu'nea kante amage anteno ana maka zana huvagare'ne. Na'ankure Ra Anumzamofo avurera tamagra kumi nehutma Agri nanekea antahita amagera onte'naze. Ana hu'nazagu huno ama ana knazantamimo'a tamagritera fore nehie.

Och Herren hafver också låtit kommat, och gjort som han det sagt hafver; ty I hafven syndat emot Herran, och icke lydt hans röst, derföre är eder sådant vederfaret.

4 Hu'negu menina ko! Kazante'ma kinama regante'naza seni nofira ama katufe atroe. Hagi kagrama antahisankeno knare'ma haniana, amne nagranena Babiloni vananke'na knare hu'ne ome kegava hugantegahue. Hagi nagrane vu'zamo'ma antahisankeno knare'ma osaniana, nagranena omo. Hianagi inantego kagrama antahisankeno knare'ma haniregama vunaku'ma hanunka, maka mopamo'a kagri kavuga me'neankinka amne vugahane.

Nu si, jag hafver i dag gjort dig lös utu kedjorna, der dina händer med bundna voro; lyster dig draga med mig till Babel, så kom, jag vill veta ditt bästa; lyster dig ock icke draga med mig till Babel, så låt det blifva; Si, der hafver du hela landet för dig; hvar dig tycker godt vara och dig behagar, dit gack.

5 Hagi kagra maninaku'ma hanunka ete vunka, Babiloni kini ne'mo'ma huhampari antegeno'ma Juda mopafima me'nea kumatamima kegavama hu'nea ne', Safani negeho ne' Ahikamu nemofo Gedalia'ma mani'nere vunka, vahe amunompi agrane umanio. Ana'ma osunaku'ma hanunka inantego vunaku'ma hanantega amne vugahane. Anage nehuno sondia vahete kva ne' Nebusaradani'a Jeremaiana ne'zane musezanena nemino atregeno vu'ne.

Ty fram länger varder ingen omvändning mer; derföre må du vända om igen till Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, den Konungen i Babel öfver Juda städer satt hafver, och blifva när honom ibland folket, eller gå bort, dit dig bäst täckes. Och höfvitsmannen gaf honom täring och skänker, och lät honom gå.

6 Hagi ana'ma hutegeno'a Jeremaia'a ete Mizpa kumate vuno Ahikamu nemofo Gedali'ene mago'a vahe'ma Juda mopafima zamatrage'zama mani'naza vahe'ene umani'ne.

Alltså kom Jeremia till Gedalia, Ahikams son, i Mizpa, och blef när honom ibland folket, som ännu i landena qvart blifvet var.

7 Hagi mago'a Juda sondia vahete kva vahe'ene mago'a sondia vahe'ma ka'ma kokampima umani'naza vahe'mo'zama antahizama, Babiloni kini ne'mo'ma Ahikamu nemofo Gedaliama huhampri antegeno ana maka mopane, zamunte omane vene a'ene mofavre naga'ma zamavare'za Babilonima ovu'za zamatrage'zama mani'naza vahete'ma kegava hia nanekea antahi'naze.

Då nu de höfvitsmän, som i markene lågo, samt med deras folk, fingo veta, att Konungen i Babel hade satt Gedalia, Ahikams son, öfver landet, och både öfver män och qvinnor, barn och de ringesta i landena, som till Babel icke förde voro,

8 Ana hute'za zamagra Gedalia kenaku Mizpa kumate vu'naze. Hagi anampima vu'nazana Natania nemofo Ismaeliki, Karea nemofo Johananiki, Tanhumeti nemofo Seraiaki, Netofa nagapinti ne' Efai ne' mofavre nagaki, Ma'aka nagapinti ne' Jezani'ene agri nagapinti vene'nemozane maka vu'naze.

Kommo de till Gedalia i Mizpa, nämliga: Ismael, Nethanja son, Johanan och Jonathan, Kareahs söner, och Seraja, Thanhumeths son, och Ephai söner af Nethophat, och Jesania, Mahachati son, samt med deras män.

9 Hagi anante Safani negeho ne' Ahikamu nemofo Gedalia'a ana kva vahe'ene, zamagranema vu'naza vahera amanage huno huvempa huno zamasami'ne. Tamagra ama mopafi manineta, Babiloni kini ne' Nebukatnesa eri'za vahe'ma mani'neta agri agoraga mani zankura korora osiho. Na'ankure e'i ana'ma hanazana knare huta manigahaze.

Och Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, gjorde dem och deras män en ed, och sade: Frukter eder intet att vara de Chaldeer underdånige; blifver i landena, och varer Konungenom i Babel underdånige, så varder eder väl gåendes.

10 Hagi menina antahiho, tamagri tamagi eri'na nagra Mizpa kumate manine'na, Babiloni vahe'ma tagri'ma eme tagenaku'ma eterema hanaza zupa, nagra zamagrane keaga hugahue. Hianagi tamagra waini ragane, zafa rgaramine, olivi masavenena kavoramimpi eri atru nehuta, tamagrama erita mani'naza kuma tamimpina maniho.

Si, jag bor här i Mizpa, på det jag skall tjena de Chaldeer, som till oss komma; derföre församler in vin, och fikon, och oljo, och låter det uti edor fat, och bor uti edra städer, som I fått hafven.

11 Hagi Juda vahe'mo'zama vu'za e'zama hu'za Moapu mopafine, Amoni vahepine, Idomu mopafine, mago'a mopareganema umani emanima hu'naza vahe'mo'za zamagranema antahizama, Babiloni kini ne'mo'a osi'a vahe'ma zamatrege'za Juda mopafina mani'nageno, Safani negeho Ahikamu nemofo Gedaliama kva azeri otigeno kvama huzmantea nanekema nentahi'za,

Och alle de Judar, som i Moabs land voro, och Ammons barnas, och i Edom, och i all land, då de hörde att Konungen i Babel hade låtit somliga qvara blifva i Juda, och satt Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, öfver dem,

12 Juda vahe'ma zamahe panani'ma hazage'za fre'za maka kazigama umani emanima hu'naregatira Juda mopafi ete e'za, Mizpa kumate'ma Gedalia'ma mani'nere e'naze. Ana hute'za wainine mago'a zafa rgaramina tagiza eri atru hu'naze.

Kommo de alle igen ifrån all rum, dit de hade fördrefne varit, in uti Juda land, till Gedalia i Mizpa, och församlade in ganska mycket vin och fikon.

13 Hagi Karea nemofo Johanani'ene ana maka sondia vahete kva vahe'ma, vahe omani kokampima umani naregatira, Gedalia'ma Mizpa kumate'ma mani'nere e'naze.

Men Johanan, Kareahs son, samt med alla höfvitsmännerna, som i markene legat hade, kommo till Gedalia i Mizpa;

14 Hagi zamagra anante Gedaliana amanage hu'za asami'naze, kagrira eme kahe frisie huno Amoni kini ne' Balisi'a huntegeno Natania nemofo Ismaeli'ma ne-e hu'za nehaza nanekea antahi'nampi ontahinano? Hianagi Ahikamu nemofo Gedalia'a ana kezamirera antahi amuhara osu'ne.

Och sade till honom: Vetst du ock, att Baalis, Ammons barnas Konung, hafver sändt hit Ismael, Nethanja son, att han skall slå dig ihjäl. Så ville Gedalia, Ahikans son, icke tro dem.

15 Hagi anante Karea nemofo Johanani'a Mizpa kumate Gedaliana oku'a amanage huno ome asami'ne, kagra hu izo huge'na vu'na vahe'mo'za ontahi'sazama'a, Netania nemofo Ismaelina ome ahe fri'neno. Na'a agafare kagrira kahe frisige'za, amama eme atruma hu'za kagri kagiafima mani'naza Juda vahe'mo'za panani hu'za fresageno, osi'ama mani'naza Juda vahera frigahaze?

Då sade Johanan, Kareahs son, till Gedalia hemliga i Mizpa: Käre, jag vill gå bort, och slå Ismael, Nethanja son, ihjäl, så att ingen skall få vetat; hvi skall han slå dig, att alle de Judar, som till dig församlade äro, skola förströdde varda, och de som ännu af Juda qvare blefne äro, förgås?

16 Hianagi Ahikamu nemofo Gedalia'a Karea nemofo Johananina amanage huno kenona hunte'ne. Kagra e'inahu avu'ava zana osuo, na'ankure kagrama Ismaelinku'ma nehana nanekea havige nehane.

Men Gedalia, Ahikams son, sade till Johanan, Kareahs son: Det skall du icke göra; det är intet sant, som du om Ismael säger.