Zeremaia 3

1 Hagi mago ne'mo'ma nenaroma a'ma atrenigeno ana a'mo'ma vuno ru vema ome eritenigeno, neve'a ete vuno ana ara ome avregahifi? E'inama hanuno'a Israeli mopa eri himna vugahie. Hianagi tamagra monko a'mo ve erige atrege huno vano hiaza huteta, menina Nagrite neazo huno Ra Anumzamo'a hu'ne.

Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger Herren.

2 Hagi tamavua kesga huta mago zama omane agonaramimpima kesazana, ana maka agonafina havi anumzante mono hunenteta monko avu'avaza hu'naze. Tamagra monko a'mo vene'nema esagu kante mani'neno avunteno keaza nehuta, nonkuma'a omne Arapu vahe'mo'zama ka'ma kokampi vano vano hiaza huta savri avu'avazane kefo avu'avazama huta vanoma nehaza zamo mopa eri haviza nehie.

Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.

3 E'i ana agafare Nagra ata kora atrogeno mopafina runontege'na, ko'enena atrogeno mopafina runonte. Ana nehuanagi tamagra monko avu'avaza hu'nea a'mo agaze eri amne hiaza huta tamagazegura nosaze.

Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;

4 Hianagi tamagra Nagrikura huta, osi'ma mani nontegati'ma eno amare'ma e'neana, kagra nerafaga mani'nenka, tagrira tavesirantenka e'nane huta nagrikura nehaze.

Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;

5 Anage nehuta tagrira za'zatera arimpa aherante vava huno nevuno tazeri haviza osugahie huta Nagrikura nehaze. Hianagi tamagra'a tamavesi avaririta kea ontahi havi avu'ava zana huvava huta nevaze.

Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.

6 Hagi Josaia'ma kinima manino Juda vahe'ma kegavama hu'nea knafina, Ra Anumzamo'a amanage huno nasami'ne. Nagri'ma natre'naza Israeli vahe'mo'zama hu'naza avu'ava zana kenampi? Nevente'ma mani fatgo osu a'mo'ma hiaza hu'za maka agonaramimpine, ranra zafaramimofo agafafinena vu'za monko a'nemo'za nehazaza hu'za havi anumzantera monora ome hunte'za vano hu'naze.

Och Herren sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.

7 Hagi ana'ma hazage'na Nagrama nagesa antahuana, ana a'mo'a ana'ma huno vano hutesuno'a, nagrite ete egahie hu'na nagesa antahi'noe. Hianagi anara osigeno keontahi nenunkna 'a Juda'a anama hia avu'ava zana avufinti ke'ne.

Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.

8 Hagi nagri'ma natre'za vu'naza Israeli vahe'mo'za havi anumzante vu'za mono hunente'za monko avu'ava zama nehaza zama nege'na, a'ma netre'za krenezamiza avo krenezami'na huzmante'noe. Ana'ma hua zana keontahi nenunkna Juda'a ko ke'neanagi korora huno ana monko avu'ava'ma nehiazana otre'ne.

Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.

9 Na'ankure Israeli vahe'mo'za monko avu'ava zana amane zane hu'za zamagesa nentahi'za zafare'ene havereti'enema tro'ma hu'naza havi anumzante mono'ma hunente'za, monko zama haza zamo mopa eri haviza hu'ne.

Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.

10 Hagi Israeli nenunkna Juda'a Nagrira natreno vuno havi avu'ava zana ome hu'neanagi, nagritera rukrahera huno eno agu'areti huno asunkura osu'ne. Hianagi agra Nagrira eme renavataga huno, amega'ati agu'a rukrahe hu'ne. Nagra Ra Anumzamo'na amana nanekea nehue.

Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger Herren.

11 Hagi anante Ra Anumzamo'a mago'ane amanage huno nasami'ne, Israeli vahe'mo'za nagrira natre'za vazage'za, Juda vahe'mo'za keontahi avu'ava hu'naze. Hianagi Israeli vahe'mo'za Juda vahera zamagatere'za osi'a knare hu'naze.

Och Herren sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.

12 E'ina hu'negu Jeremaiaga noti kazigama me'nea mopafima nemaniza vahetega vunka amanage ome huo, Israeliga nagrira natrenka vu'nana a' mani'nananki etenka nagrite eno. Anama hananke'na Nagra narimpa aheogantegahue. Na'ankure nagra nasunku Anumza mani'noankina narimpa ahegante vava osugahue huno Ra Anumzamo'a hu'ne.

Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger Herren, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger Herren, och vill icke vredgas evinnerliga.

13 Hagi tamagra hago hazenke hu'none huta kumitamia huama nehuta, Ra Anumzana tagri Anumzamoka keka'a runetrageta, ani'na kuronkuro zafaramimofo agafafina, havi anumzantera monora ome hunenteta, kagri nanekea rutagreta amagera onte'none huta tamasunkura hiho huno Ra Anumzamo'a nehie.

Allenast känn dina missgerningar, att du emot Herran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger Herren.

14 Hagi ke nontahita mani fatgo nosaza mofavre nagamota, Nagrite ete eho huno Ra Anumzamo'a hu'ne. Na'ankure nagra tamagri kva mani'noe. Mago kumapintira mago vahe nevre'na mago nagapintira tare vahe zamavaretere hu'na Saioni agonare vugahue.

Omvänder eder, I affälliga barn, säger Herren; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;

15 Ana hute'na Nagri nagu'amo'ma hu'nenia zama hu'nesaza vahe kva huhampari zamantegahue. Ana hanuge'za manine'za Nagri antahi zanteti'ene ama' antahizanteti kegava huramante'za tamavre'za vugahaze.

Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.

16 Hagi ana knafima rama'a vahe'ma ome forehu hakarema huta ana mopafima mani avi'matesanuta, Nagri huhagerafi huvempage vogisima ko'ma knare knafima tamagranema me'nea zankura tamagesa antahi atresageno ovugahie. Ana vogisigura tamagesa ontahi tamagane kaninemita onkegahaze. Ana nehutma ru'enena huhagerafi huvempage vogisia kasefara trora osugahaze huno Ra Anumzamo'a hu'ne.

Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger Herren, på den tiden intet mer tala om Herrans förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;

17 Hagi ana knazupa Jerusalemi kumakura Ra Anumzamofo kini tra me'ne hu'za nehanage'za, mika ama mopafi vahe'mo'za Jerusalemi kumate eme atru hu'za Ra Anumzamofo agi'a ahentesga hugahaze. Ana nehu'za keontahi havi zamagu zamagesamofona amagera ontegahaze.

Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem Herrans säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för Herrans Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.

18 Hagi ana knafina Juda naga'mo'zane Israeli vahemo'zanena noti kaziga moparegama umani naregatira eri mago hute'za erami'za, Nagrama zamafahe'ima zamuge'za erisantima hare'naza mopafina ete emanigahaze.

På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.

19 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Nagra amanage hu'na antahintahia hu'noe. Nagra ama vahera zamavare'na Nagra'a mofavregna hu'na kegava huzamantegahue hu'na nagesa antahite'na, erisantima haresaza zana ama mopafina magore huno omane'nea kna mopa hentofa mopa tami'noe. Ana nehu'na nagesama antahuana, Nagrikura nerafa'e nehuta natreta ovu namage antesazegu antahintahia hu'noe.

Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.

20 Hianagi tamagra Israeli vahe'mota mago a'mo'ma nevente mani fatgo osiankna huta, nagritera mani fatgo osu'naze huno Ra Anumzamo'a hu'ne.

Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger Herren.

21 Hagi agonaramimpintira rankrafage nehazage'za vahe'mo'za antahi'naze. E'i Israeli vahe'mo'za Ra Anumzamofontega zavi krafa nehu'za zamasunku hu'naze. Na'ankure Ra Anumzana zamagra'a Anumzana atre'za havi avu'avaza nevariri'za, antahi omi'naza zanku anara hu'naze.

Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och Herran sin Gud förgätit hafva.

22 Hagi ke ontahi mofavre nagamota ete nagrite enke'na ana ke ontahi tamavu tamava zampintira tamazeri kanamara'neno. Anagema hanuge'za veamo'za hu'za tagra ete kagrite'ma neonana, na'ankure kagra Ra Anumzana tagri Anumza mani'nanketa kagritera neone hu'za hugahaze.

Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst Herren vår Gud.

23 Tagrama monko avu'avazama nehuta, ne'onse agonaramimpine ranra agonaramimpima havi anumzantaminte'ma mono'ma huzmanteta vanoma hu'nona zampintira mago tazahu'zana e'ori'none. Tamage Ra Anumzana tagri Anumzamo agrake Israeli vahe'mota tagura vazigahie.

Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af Herranom vårom Gud.

24 Hianagi tagra mofavrema mani nontegati'ma eno meninte'ma egetama keta e'nonana, tafahe'za maraguzati'za eri fore'ma hu'naza sipisipima, bulimakaoma, ne' mofavrezamima, mofa'nezaminena agaze'a omne Bali havi anumzamofo ami vagare'naze.

Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.

25 Ana hu'negu tagra tagazegu huta kepri nehune. Na'ankure tagrane tagehe'zanena Ra Anumzana tagri Anumzamofo avufi kumira hu'none. Tagrama mofavrema mani'nonteti'ma eno amare'ma egeta, Anumzamofo nanekea antahita amagera onte'none.

Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot Herran vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke Herrans vår Guds röst.