Aizaia 64

1 Ra Anumzamoka nagri'ma navesiana anami mona eri anafe hutrenka eramigeno, ama mopafima me'nea agonaramimo'a kagri kavurera tore'vare hino.

O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;

2 Tevemo zafare tevenereno ti tegrakra hiaza nehanagenka, kagra eraminka ha' vaheka'arera kagika'a eme eri ama nehuge'za, maka ama mopafima mani'naza ha' vahekamo'za nege'za kagri kavurera zamahirahiku hiho.

Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.

3 Na'ankure tagra e'inahu'zana forera osugahie huta hu'nonaza fore higeta konana, kagra monafinti eneraminkeno, ama mopafima me'nea agonaramimo'a kagri kavurera tore'vare hu'ne.

Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;

4 Hagi korapara magora Kagri kna Anumzana mani'neno, kagrite'ma zamentintima nehu'za, kavegama antaza vahetera hankave'a erinte ama huno zamaza hu'ne hu'zama haza nanekea zamagesafintira nontahi'za, ana anumzana zamavufintira onke'naze.

Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.

5 Hagi musema hu'zama fatgo zamavu'zamava nehu'za, kagri kavukava'ma zamagema okaniza amage'ma nentaza vahera kagra zamaza nehane. Hianagi tagrama kumi'ma huvava hunkenka, kagra karimpa aherantenane. E'ina hu'neankino ina vahe'mo tagrira taguvazino taza hugahie?

Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.

6 Maka vahe'mota agruma osu'nea vahekna hunone. Tagrama fatgo tavutava nehune hutama nehu'na tavutavamo'a, pehanama regriri tavravegna hu'none. Tagrama hu'na hazenkemofo kumi'mo higeno, zafa ani'namo uza re'negeno zaho'mo eri hareno viaza huno tagri kumi'mo tavareno afete vu'ne.

Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.

7 Mago vahe'mo'e huno kagri kagia aheno nunamuna osuge, kagritera erava'oa huno kamagera onte'ne. Tagri kumi'mo higenka kamefi huraminkeno, tagrama huna kumi'mo tazeri haviza higeta havizantfa huta mani'none.

Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.

8 Ana hu'neanagi Ra Anumzamoka tagri nerfaga mani'nane. Tagra higo mopagna huta manunkenka, kagra mopa kavoma tro nehia nekna hunka mani'nane. Kagraka'a kazampinti makamota tro hurantanketa mani'none.

Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.

9 Ra Anumzamoka zazatera krimpa ahenerantenka, tagri kumikura kagesa antahi vava osuo. Tagra kagri vahe mani'neta nunamu nehunanki kavua antenka tago.

Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.

10 Kagri routage rankumatamimo'a ka'ma kokankna higeno, Saioni kumamo'enena ka'ma kokankna higeno, Jerusalemi kumamo'enena haviza higeno anampina vahera omanitfa hu'ne.

Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.

11 Konariri amoke'ma huno ruotage'ma hu'nea mono nontima, me'nege'zama tagehe'moza anampima vu'za Kagri kagima ahentesgama nehaza mono nona, tevemo teno eri fanane nehigeno, ana maka knare narezanti'ma anampima me'nea zane, maka nontaminena tevemo te fragu vazigeno hihi huno marerino amne'za se'ne.

Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.

12 Ra Anumzamoka ama ana maka zama nehanazana, eri amnea osugahampi? Kagra amanea kea osu mani'nenka tazeri havizana huvava hunka vugahano?

Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?