Aizaia 48

1 Tamagra Jekopu naga'ma Israeli vahere huno'ma tamagima me'negeta, Juda nagapinti'ma efore'ma hu'naza vahe'mota ama'na nanekea antahiho. Tamagra Ra Anumzamofo agifi huvempa huta Israeli vahe'mota Ra Anumzamo'a Ra Anumza mani'ne hutma huama nehazanagi, tamagra havige tamagiteti nehuta, fatgo tamavutamavara nosaze.

Hörer detta, I af Jacobs hus, I som nämnens af Israel! namn, och af Juda vatten flutne ären; som svärjen vid Herrans Namn, och ihågkommen Israels Gud, dock icke i sanningene eller rättfärdighetene.

2 Tamagra Ra Anumzamo huhamparintegeno ruotge hu'nea Jerusalemi kumapi vahe mani'nonankino, Israeli vahe Anumzamo'a taza hugahie huta antahintahia nehuta, ana Anumzamofo agi'a Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzane huta nehaze.

Ty de nämna sig af dem heliga stadenom, och trösta uppå Israels Gud; som kallas Herren Zebaoth.

3 Hagi henkama efore'ma hania zankura korapa huama hutogeno, ana zantamimo'a ame huno fore huno ko evu'ne.

Jag hafver tillförene förkunnat detta tillkommande; utaf minom mun är det gånget, och jag hafver låtit säga det; och gör det också med hast, att det kommer.

4 Na'ankure tamagrira ko tamage'na antahi'na Nagra hu'noankino tamagu'amo'a hankavetigeno, tamanankemo'a hankavetino ainigna higeno, tamasenimo'a hanavetino bronsigna hu'ne.

Ty jag vet, att du äst hård, och ditt halsband är en jernsena, och ditt änne är af koppar.

5 E'ina hu'neanki'na ama anazama tamagritera forera osu'nege'na, ko huama hu'na tamasami'noe. Na'ankure ana zamo'ma tamagrite'ma efore'ma hanigeta, havi anumzamofo amema'a zafarero, ainireti'ma tro'ma hunte'naza zamo eri forera nehie huta hu'zanku ko tamasami'noe.

Jag hafver förkunnat dig det tillförene, och hafver låtit säga dig det, förr än det kom; på det att du icke skulle säga: Min afgud gör det, och mitt beläte, och min afgud hafver det befallt.

6 Ko'ma tamasami'na henkama fore hugahie hu'nama hu'noa zantamina ko fore higeta ke'naze. Hianagi tamagra tamage hu'ne huta ana zankura huamara osu'naze. Ana hu'neankina kora ontamasami'noa zantami kasefa zantaminku menina neramasamina, oku'ama frakinoma megeta onke'naza zantamina eri ama hu'na tamasamigahue.

Allt detta hörde och såg du, och hafver dock icke förkunnat det; ty jag hafver tillförene låtit säga dig ny och fördold ting, de du icke visste.

7 Korapara fore higeta onke'nazaza menina kasefa'za eri fore nehue. Ana nehuankita tamagra huta, antahi'nonaza eri fore nehie huta osugahaze.

Men nu är det skapadt, och icke på den tiden, och du hafver icke hört deraf en dag tillförene; på det du icke skulle säga: Si, det visste jag väl.

8 Hagi korapatima eno menima e'neana tamagesamo'a ankani renegetma ke ontahi vahe mani'nazanki'na, ama ana zankura huamara hu'na ontamasami'noe. Na'ankure Nagrama tamage'na antahi'nama hu'noana, esema fore'ma hunazaregatima manitama e'nazana keontahi vahe mani'naze.

Ty du hörde det intet, och visste det ock intet, och ditt öra var på den tiden icke öppnadt; men jag visste väl, att du skulle föraktat, och äst en öfverträdare kallad allt ifrå moderlifvet.

9 Hianagi Nagra tamagrira narimpa aheramante'na tamahe fanane hunaku hu'noanagi, Nagrani'a nagimofo so'e zanku nagesa nentahi'na anara osu narimpama ahe'zana netroankiza, ana zankura nagia husga hugahaze.

Derföre är jag för mitt Namns skull långmodig, och för min pris skull vill jag, dig till nytto, hålla tillbaka, att du icke skall utrotad varda.

10 Hanki antahiho, Nagra tamagri'ma tamazeri agruma hu'noana amuhonentake tevefima silvama kreno eri agruma nehiazana hu'na tamazeri agrua osu'noe. Hianagi nagra amuhonentake knaza tami'na tamazeri agrua hu'noe.

Si, jag vill bepröfva dig, men icke såsom silfver; utan jag vill göra dig utkoradan uti bedröfvelsens ugn.

11 Nagra nagimofo so'e zanku nagesa nentahi'na, nagia huhaviza osnaze hu'na e'inahu zana hu'noe. Ana hu'noanki'za nagrike'za ra nagia namigahaze.

För mina skull, ja, för mina skull vill jag görat; på det jag icke skall försmädad varda; ty jag vill icke gifva mina äro enom androm.

12 Israeli vahera Jekopu nagamota nagri keaga antahiho, nagra tamagri'ma kema hu'noa Anumzamo'na nagrake Ra Anumzana mani'noe. Nagrake ese agafa manine'na, nagrake vagarera mani'noe.

Hör mig, Jacob, och du Israel, min kallade: Jag äret; jag är den förste, jag är den siste.

13 Nagra nazampinti erivako hu'na ama mopamo'ma regri'nea tra'a trora hu'noe. Tamaga nazanteti mona tro hu'na eri atarentogeno me'ne. Nagrama e'ina hi'o hu'nama huanke antahike monamo'ene mopamokea oti fatgo neha'e.

Min hand hafver grundat jordena, och min högra hand hafver omspannat himmelen; hvad jag kallar, det står straxt redo.

14 Tamagra maka'mota amare magopi emetru hu'netma nagrama hanua kea antahiho. Mago havi anumzamo'a henkama fore hania zankura amanagea huno tamasami'neo? Ra Anumzamo'a avesinentea ne' huntesnigeno eno, Babiloni kumate fore hanie huno'ma agesama nentahia zana emeri forera hanigeno, Ra Anumzamo'a Agra'a azanteti Babiloni vahera zamazeri haviza hugahie hunora tamasami'nefi?

Församler eder alle, och hörer: Hvilken är ibland dessa, som detta förkunna kan? Herren älskar honom; derföre skall han bevisa sin vilja på Babel, och sin arm på de Chaldeer.

15 Nagra hu'noankina, ana nera ke hute'na avre'na esanugeno eri'zama eme erinia zamo'a knare hugahie.

Tag, ja, Jag hafver sagt det, jag hafver kallat honom; jag vill ock låta honom komma, och hans väg skall honom lyckas.

16 Nagrite erava'o hutma amama hanua nanekea antahiho. Ese agafarera nagra oku'a nanekea osu'noe. Anazama efore'ma nehigena nagra anante ko mani'noe. Hagi menina Ra Anumzamo'a Avamu'a nenamino hunantege'na e'noe.

Går hit till mig, och hörer detta: Jag hafver tillförene icke hemliga talat; ifrå den tiden, då det taladt vardt, är jag der. Och nu sänder mig Herren Herren, och hans Ande.

17 Israeli vahe'motare'ma Ruotage'ma hu'neno, tamagu vazino tamavre'nea Ra Anumzamo'a amanage huno nehie. Nagra knare huno tamaza hania zama rempi hunerami'na, knare kante'ma tamavre'na nevua Ra Anumzana tamagri Ra Anumza mani'noe.

Så säger Herren, din förlossare, den Helige i Israel: Jag är Herren din Gud, den dig lärer hvad nyttigt är, och leder dig på den vägen, som du går.

18 Tamagrama Nagri kasegema antahitama amage'ma antaresina, timo'ma hageno evu'vava hiaza huno maka zupa tamarimpa frumo'a mevava nehina, fatgo tamavu tamava'mo'a, hagerimo ankenarega eme runagraseaza hisine.

O! att du ville akta uppå, min bud; så skulle din frid vara såsom en vattuström, och din rättfärdighet såsom hafsens våg;

19 Tamagripinti'ma fore'ma haza vahe'mo'za, hageri ankenaregama me'nea kahepankna hu'za hamprigara osazasine. Ana nehazagena Nagri navugatira zamagia eri fananea osusine.

Och din säd skulle varda såsom sand, och dins lifs frukt såsom hans små stenar; hvilkens namn icke skulle utrotadt varda, eller utstruket för mig.

20 Babiloni kumara atretma atiramiho, Babiloni vahera zamatreta fretma viho. Tamagra muse nehutma kezatita, Ra Anumzamo'a eri'za vahe'a Israeli vahera Jekopu nagara ete zamagu vazino zamavare hutma, kea atrenkeno ama mopafina maka kaziga vuno eno hino.

Går ut af Babel, flyr ifrå de Chaldeer med glada röst; förkunner, och låter det höra, förer det ut allt intill verldenes ända; säger: Herren hafver förlossat sin tjenare Jacob.

21 Ko'ma Ra Anumzamo'ma vahe'ama zamavareno ka'ma kokampima e'neana, tinkura hagegea osu'naze. Agra havea rutanegeno timo'a herafiramige'za ne'naze.

De hade ingen törst, då han ledde dem i öknene; han lät dem flyta vatten ut af bergklippone, han klöf bergklippona, och der rann ut vatten.

22 Ra Anumzamo'a amanage nehie, Havi zamavu zamava'ma nehaza vahe'mo'za mani so'e hu'za zamarimpa frunena omanigahaze.

Men de ogudaktige, säger Herren, hafva ingen frid.