Aizaia 44
1 Hianagi menina tamagra Israeli vahera Jekopu naga'mota Ra Anumzamo'a amanage hianki antahiho, Nagri eri'za vahe manigahaze hu'na ko huhampari tamante'noe.
Så hör nu, min tjenare Jacob, och Israel, den jag utkorat hafver.
2 Hagi tamagri'ma tro'ma huno tamazeri fore'ma hu'nea Ra Anumzamo'a amanage nehie, antatamimofo rimpafina Nagra tamazeri fore hu'noanki'na, kegava huramantegahue. Nagri eri'za vahe Jekopugagu'ma Jeshurumu'ema nehazage'nama huhampri'noa ne'moka korora osuo.
Så säger Herren, den dig gjort och tillredt hafver, och den dig biståndig är allt ifrå moderlifvet: Frukta dig intet, min tjenare Jacob, och du fromme, den jag utkorat hafver.
3 Na'ankure hagege huno tima omane'nea mopafina tina tagi netre'na, hagege mopafina hanugeno tina evugahie. Ana nehu'na tamagrama kase zamantesnaza mofavre nagatera avamuni'a eri herafinetrena henkama zamagripinti'ma efore hunante anante'ma hu'za vanaza vahera asomu huzmantegahue.
Ty jag vill utgjuta vatten uppå, den törstiga, och strömmar uppå den torra; jag vill utgjuta min Anda uppå dina säd, och min välsignelse uppå dina efterkommande;
4 Zamagra trazamo tretre huno hageaza nehu'za, tinkenare me'nea popra zafamo hageaza hugahaze.
Att de växa skola såsom gräs, såsom pilträ vid vattubäcker.
5 Mago'mo'a huno, Ra Anumzamofo suza mani'noe nehanigeno, mago'mo'a huno nagra Jekopu suza mani'noe nehanigeno, mago'mo'a huno Ra Anumzamofo suza nagra mani'noe huno azantera krenentenigeno, mago'a vahe'mo'za hu'za tagra Israeli vahe mani'none hu'za zamagia erisga hugahaze.
Denne skall säga: Jag är Herrans, och den andre varder nämnd med Jacobs namn; och denne skall tillskrifva Herranom med sine hand, och skall med Israels namn nämnd varda.
6 Ra Anumzamo'a amanage hu'ne, Nagra Israeli vahe'mota kini mani'nena tamagu'ma vazi'noa Anumzankina Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumza mani'noe. Ana hu'neankina Nagra'a ese agafa hu mani'nena, Nagra'a vagare'enena mani'noe. Magore huno Nagrikna Anumzana omani'ne.
Så säger Herren Israels Konung, och hans förlossare, Herren Zebaoth: Jag är den förste, och jag är den siste, och utan mig är ingen Gud.
7 Iza Nagri knara hu'nefi huama hino. Nagrikna vahe'ma mago'ma mani'nesniana hinkeno, nagri navure eno Nagrama vahe'ni'ama huhamprima zamante'noa vahetera korapara na'a fore hu'nefi eme huama nehu'za, henkama ne-ea zane henkama fore'ma hania zanena eme huama hino.
Och ho är mig lik, den der kallar och förkunnar, och bereder mig det, jag som folken sätter ifrå verldenes begynnelse? Låt dem förkunna tecken, och hvad komma skall.
8 Nagri vahe'mota tamahirahikura nehuta korora osiho, ama ana zantamima fore'ma osu'nege'na e'inahuza fore hugahie hu'na ko'ma tamasami'noana tamagra ontahi'nazafi? Tamagra Nagrira ko keta antahita hu'nazanki, nagrikna Anumzana magora mani'neno, Nagrama huaza huno hankave havegnara huno mani'nage'na nagra ontahi'nofi?
Frukter eder intet, och varer icke förskräckte. Hafver jag icke på den tiden låtit det höra, och förkunnat dig det? fy I ären min vittne: Är någor Gud utan mig? Ingen tröst är, jag vet ju ingen.
9 Hanki havi anumzamofo amema'a zafare'ma antre'za tro'ma nehaza vahera amne'za mani'naze. Ana nehu'za ana zanku'ma mareri fenoza ante'none nehaza zantamina amneza me'ne. Ana havi anumzante'ma mono'ma hunentaza vahera, zamavu suhuno neginagi vahe mani'nazanki'za, tusi zamagazegu hugahaze.
De afgudamakare äro allesammans fåfängelige, och der de mycket af hålla är intet nyttigt; de äro deras vittne, och se intet, märka ock intet; derföre måste de på skam komma.
10 Zafareti'ma antreno havi anumzama tro'ma huge, golireti'ma kreno havi anumzamofo amema'ama tro'ma nehia vahera, ana anumzamo'a mago zana aza osugahie.
Ho äro de som en gud göra, och gjuta en afgud, den intet nyttig är?
11 Hagi antahiho, havi anumzantamima troma nehia vahe'ene azama hu'za ana anumzama tro'ma nehaza vahe'mo'zanena zamagazegu hugahaze. Na'ankure ana havi anumzamofo ame'ma'a vahe'mo'za zamazanteti tro hu'naze. E'ina hu'negu zamatrenke'za eme eri atru hute'za amare eho. Tamagerfa hu'na nagra zamazeri koro hanuge'za, zamagazegu hugahaze.
Si, alle deras stallbröder komma på skam; ty de äro mästare utaf menniskom. Om de alle tillsammanträdde, så måste de likväl frukta sig, och på skam komma.
12 Ainireti'ma eri'zama eri antahi'zama eri'nea vahe'mo'a hama eri'neno hankave'a atreno ainia runtra aheno ana havi anumzamofo amema'a tro nehie. Hagi ana eri'zama e'neriana aganegeteno hankave'a omne amne nehigeno, tinkura ave'nesigeno ana zana tro nehie.
Den ene smider jernet med tång, arbetar det i glödene, och bereder det med hammaren, och arbetar deruppå med alla sins arms magt; lider ock hunger, tilldess han icke mer förmår; dricker ock icke vatten, tilldess han vanmägtas.
13 Hagi magora zafareti'ma antreno keonke zama tro'ma nehia vahe'mo'a, nofi avazu hu'neno, anante avona eri vakakino krenteno evuteno, ananka avaririno siselireti hanagatino vahe amema'a avaseseane tro huteno erino nompi ome nente.
Den andre timbrar på trä, och mäter det med snöre, och utmärker det med krito, och tillhugger det, och afcirklar det, och gör det till ett mansbeläte, såsom en dägelig menniska, den i huse bo skulle.
14 Ana zantamima tro hunakura sida zafama, saipresi zafama oki zafareti'ene erino tro nehie. Ana nehuno menizafa, zafa tanopafi krinegeno ana zafafina kora runentegeno hageno mareneria zafa antagino ana zana tro nehie.
Han går ibland trän i skogenom, att han skall hugga cedreträ, och taga bok och ek; ja, ett cedreträ, det planteradt, och af regne växt är;
15 Mago'a ana zafaramina, kave'ma kreno nesnia teve nehareno, mago'a tevema hugreno tohisigu nehare. Mago'a ana zafafintira erino havi anumzamofo amema'a tro hunteteno, monora hunente.
Och doger menniskomen till att bränna; deraf man tager till att värma sig med, och det man upptänder till att baka der bröd med; af det samma gör han en gud, och tillbeder det; han gör en afgud deraf, och faller der på knä före.
16 Ana zafa mago'a apapu huno afu ame'a kreno neneno muse nehie. Ana nehuno mago'a zafa erino tevefi kregeno neregeno teve tonehino, tevemo'a knare huno navufga temuho hie huno muse nehie.
Hälftena uppbränner han i eldenom, och vid den andra hälftena äter han kött; han steker ena stek, och mättar sig; värmer sig, och säger: Huj, jag är varm vorden; jag hafver min lust af eldenom.
17 Hianagi mago'a zafa erino havi anumzazamimofo amema'a antreno tro hunteteno ana zante monora hunenteno, amanage huno nunamuna nehie, kagra anumzani'a mani'nanku naza nehunka nagu'vazio huno nehie.
Men det qvart är gör han till en gud, att det skall vara hans afgud; der knäfaller han före, och böjer sig före, och beder, och säger: Frälsa mig, ty du äst min gud.
18 Tamagerfa hu'za havi anumzante'ma mono'ma hunentaza vahe'mo'za neginagi nehu'za, ama antahi'zana e'norize. Anazamo zamavua anteso hige'za nonke'za, antahintahi zamimo'a ankanire'neanki'za ama' antahi'zana e'norize.
De veta intet, och förstå intet; ty de äro förblindade, så att deras ögon se intet, och deras hjerta kunna intet märka.
19 Mago'mo'e huno amanahu antahi'zana e'norie. Mago zafa eri'na teve hegre'na bretia krege afu ame'anena krena ne'noe. Ana nehu'na mago'ama mesia zafaretira kasrino haviza huno agoterfa zana trora hutena ana zafa atuparera narena re'na monora huntegahufi?
Och de gå icke till sitt hjerta; der är intet förnuft eller förstånd, att de dock tänka måtte: Jag hafver hälftena uppbränt i eldenom, och hafver på kolen bröd bakat, och stekt kött, och ätit, och skulle jag nu det som qvart är göra till en styggelse? Och skulle jag knäfalla för enom stock?
20 Inankna hu'za vahe'mo'za negia nene'za tanefa'ma ase'nia zantera zamentintia nehaze? Ana vahera havi antahi'zazmimo rezamavatga hige'za havi kante nevazankiza, zamagra'a zamagura ovazigahaze. Ana nehu'za tamaga kazigama eri'naza zankura havige'za eri'none hu'za ke'za antahi'zara osugahaze.
Det gifver asko, och kjuser hjertat, som sig dertill böjer, och kan icke fria sina själ; likväl tänker han icke: Månn icke något bedrägeri vara i mine högra hand?
21 Ra Anumzamo'a amanage huno nehie, Israeli vahera Jekopu nagamota ama zantaminkura tagera okaniho, nagra tamazeri fore hugeta nagri eri'za vahe mani'naze. Hagi Israeli vahe'mota Nagra nagera akani oramantegahue.
Tänk deruppå, Jacob och Israel; ty du äst min tjenare; jag hafver beredt dig, att du skall vara min tjenare. Israel, förgät mig icke.
22 Zaho'mo hanintiri hampo erino eviaza hu'na, tamagri kefozana eri netre'na, kna'ane anafru huramia ata ko zahomo eri huhu huno eviaza hu'na kumi tamia eri atre'noe. Ana hu'negu Nagrite rukrahe huta eho, na'ankure nagra ko tamagu'vazina tamavre'noe.
Jag utstryker dina missgerningar såsom ett moln, och dina, synder såsom ena dimbo. Vänd dig till mig; ty jag förlossar dig.
23 Ra Anumzamo'ma ama anazama tro'ma hu'nea zama negetma, anami monaramimoka muse zagame nehugeno, mopa agu'afima me'nea zamoka muse nehugeno, agonaramimokane zafa tanopafima me'nana zafaramimotanena ranke huta muse zagamera hiho. Na'ankure Jekopu naga'ma aguvazino ete avre'nea Ra Anumzamo Israeli vahetera agra hankave'a erinte ama' nehie.
Fröjder eder, I himlar; Herren hafver det gjort. Jubilera, du jord, härnedre; I berg, glädjens med fröjd, skogen och all trän deruti; ty Herren hafver förlossat Jacob, och är härlig i Israel.
24 Israeli vahe'mota ha' vahetmimofo zamazampinti'ma tamagu'mavazino neramavreno, antatamimofo zamarimpafima tamazeri fore'ma hu'nea Ra Anumzamo'a amanage hu'ne, Nagrake Ra Anumzana mani'nena maka zana tro nehu'na, anami monaramimpine ama mopafima me'nea zantamina nagrake tro hu'na erimporogeno me'ne.
Så säger Herren, din förlossare, den dig af moderlifvet beredt hafver: Jag är Herren, som allt gör, den der utsträcker himmelen allena, och utvidgar jordena utan hjelp;
25 Havi kasnampa kema nehaza vahera ana kasnampa kea eri atrogeno nena'a forera nosigeno, henkama fore hania zanku'ma zamema eri nentaza vahera antahintahi zamia zamazeri neginagi nehue. Ana nehu'na antahi'zane vahe'mokizmi antahi'zana eri atroge'za, neginagi vahe nemanize.
Den de spåmans tecken omintetgör, och gör de tecknatydare galna; den de visa tillbakadrifver, och gör deras konst till dårskap.
26 Nagri kasnampa vahe'ene, nagri kema erino vu vahe'mo'zama henkama fore hania zanku'ma huama'ma hu'naza zantamina, Nagra ana zantamina erifore nehua Anumza mani'noe. E'ina hu'negu menina amanage nehue, Jerusalemi rankumapina mani avinete'za, Juda mopafima me'nea kumatmina negi'za havizama hu'nea kumatamina nagra hanuge'za ete erioti vagare'za kigahaze.
Men han stadfäster sins tjenares ord, och sins bådskaps råd fullkomnar; den till Jerusalem säger: Var besutten; och till Juda städer: Varer byggde; och jag upprättar deras öde.
27 Nagra hugeno hagerimo'a hagege hu'nea Anumzankina, nagra hanugeno tirantamimo'za tanegahaze.
Jag, som talar till djupet: Försvinn; och till strömmarna: Förtorkens;
28 Nagra Sairusina huhamparugeno nagri sipisipi kva vahe mani'neankino, Nagri'ma nave'nesia zana ana maka agra eri fore hugahie. Ana hu'neankino agra hanige'za Jerusalemi ran kumara ete eri kasefa hu'za negi'za, Nagri mono noma azeri oti'za ki tra'a agafa hu'za kigahaze.
Jag, som säger till Cores: Han är min herde, och skall fullkomna all min vilja, så att man skall säga till Jerusalem: Var byggd; och till templet: Var grundadt.
