Aizaia 34

1 Maka kokankokama mani'naza vahe'mota erava'o hu'neta tamagesa anteta antahi so'e hiho. Anama nehanagetma ama mopamokane, ama mopafima ana maka'zama me'nana zamokanena ama nanekea kagesa antenka antahio.

Träden fram, I folk, och hören; I folkslag, akten härpå. Jorden höre och allt vad på den är, jordens krets och vad som alstras därav.

2 Ra Anumzamo'a maka kokankokama nemaniza vahekura rimpa ahenezamanteno, sondia vahezmigura tusi arimpa ahezmanteankino, zamahe hana hugahie. Ana nehuno ana vahera zamatrenige'za zamahe'za rugitagi atregahaze.

Ty HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas.

3 Hagi anama hanigeno'a tamagerfa hu'za fri'naza zamavufaga eri'za asezmantegara osugahie. Ana hanigeno fri zamavufagamo'a amne zankna huno me'neno hinimna vugahie. Hagi korazamimo'a agonafina avitegahie.

Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod.

4 Hagi monafinti hanafi tamimo'a atafari neramisnigeno, mago avontafe'ma regazariaza huno monamo'a regazarino vugahie. Ana nehina monafima me'ne'za remsama nehaza zantamina, zagema ikama hanafi tamimo'zanena, wainimofo ani'namo harari huramiaza nehanigeno, fiki zafamo hagege huno mopafi evuramiaza hugahaze.

Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet.

5 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Bainati kazinimo'a monafima me'nea zantamintera eri'zama'a eri vagareteno, Edomu kumate vahe'ma zamazeri haviza hugahue hu'nama hu'noa vahe zamahe fri vagareku uramianki keho.

Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo.

6 Sipisipi afutamine meme afutmima ofama hunaku'ma ahenegizageno, koramo'ene kre'areti afo'va'amo'ma kazintegama hantohantoma nehiankna kazi Ra Anumzamo'a eri'neankino, e'inahukna huno Ra Anumzamo'a rama'a vahe Bozra rankumapi nezmaheno ana maka Edomu mopafima mani'naza vahera ana zanke huno tusi'a vahe zamahegahie.

Ja, ett svärd har HERREN, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifrån vädurars njurar; ty HERREN anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.

7 Hagi afi bulimakao afutamine, anenta ve bulimakao afutamine, hankave bulimakao afutaminena ana zanke huno zamahe frigahie. Ana hanigeno mopazmifina koramo'a tagiramino avinetesnigeno, zamafova'amo'a kugusopafina avitegahie.

Vildoxar fällas ock därvid, tjurar, både små och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dränkt i fett.

8 Na'ankure Ra Anumzamo'a mago kna ko huhampri'ne. Ana hu'neankino ana kafuma esanigeno'a, Jerusalemi kuma'ma ha'ma rente'naza Idomu vahera nona huno hara renezmanteno, (Saioni) Jerusalemi kumara agu'vazigahie.

Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak.

9 Hagi Idomu mopafima me'nea tintamimo'a evuno fukinkna hugahie. Ana nehanigeno kugusopamo'a evuno salfa havere teve reaza nehanigeno, mopazamimo'a fukimo tevefi reaza huno teveregahie.

Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära.

10 Hagi feru'ene kenage enena ana tevemo'a tevava nehanigeno, tusi toki huvava hugahie. Ana hanigeno Idomu mopafina henkama fore hu anante anante'ma hu'za vanaza knafinena vahera omanitfa hina, ana mopafina mago vahe'mo'e huno vano vano osutfa hugahie.

Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram.

11 Ana nehina ka'ma kopima nemaniza komutomo'ene, kotkoti namamo'zane tumpa namaramimo'ene kazin tumpamo'zanena ana mopa eri nafa'a hugahaze. Ra Anumzamo'a ana mopa atreni'geno havizantfa huno, mago have kevu eri tru hunteaza hugahie. Hagi agra nomofo za'za'ane mareri'anema eri fatgoma hu'zama negaza nofikna huno kumara eri haviza hutresigeno ka'ma koka fore huno mago'zana omanegahie.

Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo däri; ty förödelsens mätsnöre och förstörelsens murlod skall han låta komma däröver.

12 Hagi Idomu mopafima zamagima me'nea vahe'ene kva vahe'enena omanitfa hanageno, kinima maniga vahetamina magore hu'za omanigahaze.

Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där, som kunna utropa någon till konung; och alla dess furstar få en ände.

13 Mani'nezama vaheku'ma kegavama nehaza zaza nontamintera ave've trazaramimo hageno marenerisigeno, agaso trazane havi tra'zamo'zanena hankave vihu keginazmirera hage'za marerigahaze. Ana nehanigeno anampina afi kraramimo'ene ostretiema nehaza mananinkna namamo'za e'za no eme ki'za manigahaze.

Dess palatser fyllas av törne, nässlor och tistlar växa i dess fästen; och det bliver en boning för ökenhundar och ett tillhåll för strutsar.

14 Hagege kokampima nemaniza afi zagagafaramimo'za, anampina e'za eme atru nehanage'za, afi meme afutamimo'za anampina emani'neza krafage hugantu hugama hugahaze. Ana nehanageno kenage'ma vanoma nehia zaga lilitiema nehaza zagamo anampina emasegahie.

Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och gastar ropa där till varandra; ja, där kan Lilit få ro, där kan hon finna en vilostad.

15 Hanki anampina ko'mutomo no eme kino amura anteteno kegava hu'nesnigeno, horahora hina agekona'areti rutareno refitentegahie. Ana nehanigeno tumpamo'za veate veate e'za anampina emanigahaze.

Där reder pilormen sitt bo och lägger sina ägg och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, där komma gamarna tillhopa, den ene möter där den andre.

16 Hagi Ra Anumzamofo avontafepi me'neanki haketa hampriho. Ana maka kema hunte'nea zagagafa maka evaga neresnage'za, mago'mo'e huno ana zagagafamo'a agrakura omeno, tare tare huno etere hugahie. Na'ankure Ra Anumzamo agra'a agipinti e'ina huo huno huntesnigeno, Agri'a Avamu'mo zamavare atru huno zamavareno egahie.

Söken efter i HERRENS bok och läsen däri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke fåfängt söka det andra. Ty det är hans mun, som bjuder det, det är hans Ande, som samlar dem tillhopa.

17 Hanki inante manitere hugahazafi, Ra Anumzamo Agrake nofira mesarimi huno erinte fatgo huno keteno mopa refko huno zamisnige'za, mofavre kase anante anante hu'za mani'neza henka'anena mani vava hu'za vugahaze.

Det är han, som kastar lott för dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter mätsnöre; till evig tid skola de hava den till besittning, från släkte till släkte bo därpå.