Hivru 4

1 E'ina hu'negu manifruhu kumapi ufregahaze huno huvempama hu'nea knama me'nesire, mago'tamimo'ma ana manifru hu kumapima uofre'zankura, kore nehutma kva hiho.

Så låt oss nu frukta, att vi icke försumme det löfte, som är, att vi skole ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke någor tillbakablifver.

2 Na'ankure koma Israeli vahe'tema Knare Musenkema huama hige'za antahi'nazaza hu'za huama hazageta nentahune. Hianagi anankema antahi'naza kemo'a zamaza osu'ne, na'ankure zamagra ana Knare Musenkerera zamentintia osu'nazageno'e.

Ty det är ock oss förkunnadt, så väl som dem; men det halp dem intet att de hörde ordet; efter de, som hörde, satte der icke tro till.

3 Na'ankure Anumzamo'ma hu'nea kante anteta tamentinti nehumotage manifruhu kumapina ufregahune. Esera ama mopama tro'ma hiregati mani fru hu kumara ko trohu vagareneankino, zmentitima nosaza nagakura Anumzamo huno, Nagra Narimpa henezmate'na huvempa kenia huama nehuanki'za, zamagra tamage hu'za manifru kuma niafina uofregosaze.

Ty vi, som trom, ingåm i rolighetena, som han sade: Såsom jag svor i mine vrede, de skola icke ingå i mina rolighet; der dock de verk fullbordad voro af verldenes begynnelse.

4 Na'ankure avontafepina 7ni knazupa manifru huzankura anage hu'ne, Anumzamo'a 7ni knazupa eri'zana atreno manifru nehie hu'ne. (Jen-Agf 2:2)

Ty han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hvilade på sjunde dagen af all sin verk;

5 Hianagi mago'ane ama nanekefina huno, Zamagra manifruhu kumanifina uofregahaze hu'ne.

Och åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet.

6 E'ina hu'negu manifru kumapima ufre'zamo'a ko me'neanagi, ese'ma Knare Musenkema huama hige'za antahi'namo'za uofre'nazana, na'ankure zamagra ke'ama amagema onte'nazazamo hige'za uofre'naze.

Efter det är ännu för handene, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt vardt, äro icke komne dertill, för otrons skull;

7 Hu'negu Anumzamo'a manifruhu kumapima ufrezankura rugna huhamprintene, e'i ana kna meninku Deviti ko hu'nea ke huno avontafepina hu'ne. Hagi menina Anumzamona kema nehanigeta nentahisuta, tamagu'a kafana eri onkiho hu'ne.

Lägger han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören hans röst, så förhärder icke edor hjerta.

8 Hu'negu Josua'ma manifruhu kuma'ma zamineresina, Anumzamo'a ru manifruhu knagura mago'ane kea osiresine.

Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt.

9 Hu'negu Anumzamo'ma eri'zama erivagareteno mani fru hu'neaza huno, mani fruhuzamo'a, Agri vahera zahufa zmavega ante'ne.

Derföre står Guds folke en rolighet tillbaka.

10 Hu'negu iza'o Anumzamofo manifru zampima ufre'nakuma hanimo'a, Aumzamoma ama mopama trohu vaga reteno manifru hu'neaza hu'za, erizazmi eri vagarete'za manifru hugahaze.

Ty den som ingången är uti hans rolighet, han hafver ock fått hvilo af sin verk, såsom Gud af sin.

11 E'ina hu'negu manifruhu kumapima ufre'zankura hankavenetita, ke ontahi vahe'mo'za ke runetrage'za fanane hunazankna huzankura kva hanune.

Så vinnläggom oss nu, att vi mågom inkomma uti denna roligheten, på det icke någor skall falla uti samma otros efterdömelse.

12 Na'ankure Anumzamofo kemo'a kasefa huno me'neno, eri'za enerino, tarega kaziga asanenea kazimofo asenezama'a agatereno, kantu tagu tamemofone, avamutifine ufreno tagahu rurerure nehuno, kantu tagrunamo hagerafi'nefine, zaferinamofo asinu'afi ufreno taga nehuno, tavutavazane tagutagesamofo avesizana refko nehie.

Ty Guds ord är lefvandes och kraftigt, och skarpare än något tveeggadt svärd: och går igenom, tilldess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfver tankar och hjertans uppsåt.

13 Mago'zamo'e huno Anumzamofo avurera, Agrama tro'ma hunte'nea zantamimo'a fraokigosie. Hianagi refkoma hanimofo avurera, ana maka'zamo'a amateke'za nehanigeta, tagranena tamage kege asamigahune.

Och för honom är intet kreatur osynligit; utan all ting äro blott och uppenbar för hans ögon; om honom tale vi.

14 E'ina hu'negu tagrira mareri ageteresa pristi nera monafinka ufrenemofonte, Anumzamofo Ne' Mofavre Jisasinte tamentintia azeri hankavetisune.

Efter vi nu hafve en stor öfversta Prest, Jesum, Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen.

15 Hu'negu tagrima antahineramino, asunku'ma hurantega ugota pristi ne'tia mani'ne. Na'ankure miko tagrama unefrona rehe'zampina Agranena ufreneanagi, kumira osu'ne.

Ty vi hafve icke en öfversta Prest, som icke kan varkunna sig öfver vår svaghet; utan den som frestad är i all ting, lika som vi, dock utan synd.

16 Hu'negu korera osu hanavetita asunku Anumzamofo tramofo avuga ne-eta, asunkuzane avesirantezanena, atupama hanuna knafina erinunkeno taza hugahie.

Derföre låt oss trösteliga framgå till Nådastolen; att vi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfves.