Ezra 9
1 Hanki anama hutonke'za henka mago'a kva vahe'mo'za nagrite e'za amanage hu'naze, Israeli vahe'mo'zane pristi vahe'mo'zane Livae naga'mo'zanena, ko'ma ama mopafima mani'naza vahe'mo'zama hu'naza kasrino haviza hu'nea havi zamavu zamavara zamavariri'za nehaze. Ana havi zamavu zamava'ma nehaza vahera Kenani vahe'ma, Hiti vahe'ma, Perizi vahe'ma, Jebusi vahe'ma, Amoni vahe'ma, Moapu vahe'ma, Isipi vahe'ma, Amori vaheki hu'za mani'naze.
Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna och leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken, såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
2 Na'ankure mago'a Israeli vahe'mo'za ana megi'a vahepintira a'nanea enerige'za, mofavre zamimo'za anazanke hu'za ara eri'naze. Ana nehu'za Ra Anumzamo'ma nagri vahe fatgo mani'nazema hu'neankea eri havia hu'naze. Ana kumira ugota kva vahe'mo'zane, eri'za vahe'mo'za ugota hu'za nehazage'za, vea kevumo'za zamage ante'za ana kumira hu'naze.
Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de första att begå sådan otrohet."
3 Hanki nagra Ezra'na anankema nentahi'na kukenanine, amega nakre ku'ninena tagato nehu'na, naseni nazoka'ene nagi nazoka'enena vararete'na, antahintahinimo'a haviza hige'na, akohe'na mani'noe.
När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.
4 Anante mago'a vahe'ma, Israeli vahe Ra Anumzamofo nanekegu'ma koroma hunentaza vahe'mo'za eme nagagi'naze. Zamagra Ra Anumzamo'ma kumi'ma nehaza vahe'ma zamazeri havizama nehia zankura koro nehu'za, Babilonima kinafinti'ma e'naza vahe'mo'zama nehaza havi zamavu zamava nege'za, e'za nagrama akohe'nama mani'nore eme atru hu'za mani'nageno kinaga ofama hukna ehanati'ne.
Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
5 Hanki kinaga ofama hu knama ege'na, kukenanine nakre ku'ninema tagato'ma hute'na mani'noretira oti'na nare'na nere'na, Anumzana Ranimofontega nzantre'na erisga nehu'na,
Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
6 amanage hu'na nunamuna hu'noe, Ra Anumzanimoka nagrama kagri kavure'ma e'zankura tusi nagaze hie. Na'ankure tagra tusi kumi hunkeno, kumitimo'a tagatereno monafi mareri'ne.
och sade: "Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
7 Korapa tagehonteti eno meni tagritema egeta tusi'a kumi hu'none. E'ina hu'negu Kagra ha' vahetia zamatranke'za e'za tagri'ene kini vahetine pristi vahetinena ha' eme hurante'za tagatere'naze. Ana nehu'za mago'a vahera eme zamahe nefri'za mago'a vahera eme tavre'za kina ome hurante'naze. Ana nehu'za feno zantia eneri'za tatarazageta tagazegu nehuta mani'none.
Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.
8 Hianagi Ra Anumzamoka menina ete kasunku hurantenka, osi'a naga tatranketa kinafintira atreta knare kumaka'afi Jerusalemia e'none. Ana nehunka Kagra hankave ka'areti kinafintira taza hanketa, kora kazokazo eri'za vahe mani'nonanagi, menina fru huta knare huta mani'none.
Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något litet andrum i vår träldom.
9 Tagra kazokzo eri'za vahe mani'nonanagi Rana tagri Anumzamoka kamefira huorami'nane. Kagra kavesi nerantenka, kasefa asimu tamiaza hunka, Pesia kini vahera hanke'za tazeri so'e nehu'za, tatarazageta mono noma ko'ma havizama hu'neana ete eme kiteta, Jerusalene Juda mopafina menina so'e hunka kva hurantanketa mani'none.
Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem.
10 Hianagi menina tagri Ra Anumzamoka mikazama tro'ma hurantenantera na'ane huta kasamigahune? Kagra ana maka knare zantami tro hurante'nane. Hianagi Kagri kasegea tamefi humita amagera onte'none.
Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava ju övergivit dina bud,
11 Hagi eri'za vaheka'a kasnampa vahe'mokizmi zamagipi huvazinka ana nanekea amanage hu'nane, Amama unefreta erisantima hare'naza mopamo'a nagri navurera agru osu'ne. Na'ankure ana mopafima mani'naza vahe'mo'za havi zamavu zamava hu'za ana maka mopa eri himna vu'naza mopafi unefraze.
dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett besmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det från den ena ändan till den andra.
12 E'ina hu'negu mofa'nanetamia zamatrenke'za ana vahetera nomanisageta, ana vahepintira ne' mofavretamirera ara avre ozamiho. Ana vahe'enena mago tamarimpa hutma nomanita, mago'a zama tro'ma hunaku'ma hnageta zamaza osiho. Hagi ama ana nanekema amagema antenuta ana mopafina knare hutma mani'neta, hankavenentake vahe manigahaze. Ana hu'nesage'za henka ana mopa tamagehe'za erisanti hare'za mani vava hu'za vugahaze.
Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig fråga efter deras välfärd och lycka -- detta på det att I mån bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det till besittning åt edra barn för evärdlig tid.'
13 Hagi kagri kea amagera onteta tusi'a kumi huta hazenke hunonanagi, Ra Anumzamoka kagra ana kumitimofo nona'a tusi'a knaza tamisinagi, osi knaza neraminka, tatranketa menina ofri osia nagara mani'none.
Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som denna, bliva räddad --
14 Tagra na'ane huta Ra Anumzamoka kasegea ete rutagreta megi'a vahe'ma haviza huno agoterfa avu'avazama nehaza vahetera mofavre nagatia zamatre'sanunke'za vea erige, ara erige hugahaze? Tagra antahi'none anama hanunkenka'a, Kagra karimpa ahenerantenka ana maka tahe fanane hananketa magore huta omanigahune.
skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes?
15 Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamoka, kagrake fatgo kavukvazana nehane. E'ina hu'negu ko'ma tazeri havizama nehunka menina osi'a nagara tatranketa mani'none. Tagra kumike vahe mani'nonankita, Kagri tava'ontera manigara osu'none.
HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen bestå inför dig."
