Ezra 9
1 Hanki anama hutonke'za henka mago'a kva vahe'mo'za nagrite e'za amanage hu'naze, Israeli vahe'mo'zane pristi vahe'mo'zane Livae naga'mo'zanena, ko'ma ama mopafima mani'naza vahe'mo'zama hu'naza kasrino haviza hu'nea havi zamavu zamavara zamavariri'za nehaze. Ana havi zamavu zamava'ma nehaza vahera Kenani vahe'ma, Hiti vahe'ma, Perizi vahe'ma, Jebusi vahe'ma, Amoni vahe'ma, Moapu vahe'ma, Isipi vahe'ma, Amori vaheki hu'za mani'naze.
Då nu allt detta bestäldt var, gingo till mig de öfverste, och sade: Israels folk, och Presterna, och Leviterna, äro icke afskilde ifrå folken i landen, efter deras styggelse, som är de Cananeers, Hetheers, Phereseers, Jebuseers, Ammoniters, Moabiters, Egyptiers och Amoreers.
2 Na'ankure mago'a Israeli vahe'mo'za ana megi'a vahepintira a'nanea enerige'za, mofavre zamimo'za anazanke hu'za ara eri'naze. Ana nehu'za Ra Anumzamo'ma nagri vahe fatgo mani'nazema hu'neankea eri havia hu'naze. Ana kumira ugota kva vahe'mo'zane, eri'za vahe'mo'za ugota hu'za nehazage'za, vea kevumo'za zamage ante'za ana kumira hu'naze.
Förty de hafva tagit deras döttrar, och deras söner, och gjort den helga sädena menliga med folken i landen; och öfverstarnas och rådherrarnas hand var den första i denna missgerning.
3 Hanki nagra Ezra'na anankema nentahi'na kukenanine, amega nakre ku'ninena tagato nehu'na, naseni nazoka'ene nagi nazoka'enena vararete'na, antahintahinimo'a haviza hige'na, akohe'na mani'noe.
Då jag detta hörde, ref jag min kläder och min kjortel sönder, och utryckte mitt hufvudhår och skägg, och satt ensam.
4 Anante mago'a vahe'ma, Israeli vahe Ra Anumzamofo nanekegu'ma koroma hunentaza vahe'mo'za eme nagagi'naze. Zamagra Ra Anumzamo'ma kumi'ma nehaza vahe'ma zamazeri havizama nehia zankura koro nehu'za, Babilonima kinafinti'ma e'naza vahe'mo'zama nehaza havi zamavu zamava nege'za, e'za nagrama akohe'nama mani'nore eme atru hu'za mani'nageno kinaga ofama hukna ehanati'ne.
Och sig församlade till mig alle de som Israels Guds ord fruktade, för deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade; och jag satt ensam allt intill aftonoffret.
5 Hanki kinaga ofama hu knama ege'na, kukenanine nakre ku'ninema tagato'ma hute'na mani'noretira oti'na nare'na nere'na, Anumzana Ranimofontega nzantre'na erisga nehu'na,
Och vid aftonoffret stod jag upp af min jämmer, och ref min kläder och min kjortel sönder, och föll uppå min knä, och uträckte mina händer till Herran min Gud;
6 amanage hu'na nunamuna hu'noe, Ra Anumzanimoka nagrama kagri kavure'ma e'zankura tusi nagaze hie. Na'ankure tagra tusi kumi hunkeno, kumitimo'a tagatereno monafi mareri'ne.
Och sade: Min Gud, jag skämmes och blyges att upphäfva min ögon till dig, min Gud; ty vår missgerning är vuxen öfver vårt hufvud, och vår skuld är stor upp till himmelen.
7 Korapa tagehonteti eno meni tagritema egeta tusi'a kumi hu'none. E'ina hu'negu Kagra ha' vahetia zamatranke'za e'za tagri'ene kini vahetine pristi vahetinena ha' eme hurante'za tagatere'naze. Ana nehu'za mago'a vahera eme zamahe nefri'za mago'a vahera eme tavre'za kina ome hurante'naze. Ana nehu'za feno zantia eneri'za tatarazageta tagazegu nehuta mani'none.
Allt ifrå våra fäders tid hafve vi varit i stora skuld, allt intill denna dag; och för våra missgerningars skull äre vi, och våre Konungar och Prester, gifne i Konungarnas hand i landen, uti svärd, i fängelse, i rof, och i ansigtes blygd, såsom det går i denna dag.
8 Hianagi Ra Anumzamoka menina ete kasunku hurantenka, osi'a naga tatranketa kinafintira atreta knare kumaka'afi Jerusalemia e'none. Ana nehunka Kagra hankave ka'areti kinafintira taza hanketa, kora kazokazo eri'za vahe mani'nonanagi, menina fru huta knare huta mani'none.
Så är oss dock nu någon liten tid nåde af Herranom vårom Gud vederfaren, att ännu något af oss är qvart blifvet, att han skulle gifva oss en nagla i sitt helga rum, och att vår Gud skulle upplysa vår ögon, och gifva oss ännu ett litet lif i vår träldom;
9 Tagra kazokzo eri'za vahe mani'nonanagi Rana tagri Anumzamoka kamefira huorami'nane. Kagra kavesi nerantenka, kasefa asimu tamiaza hunka, Pesia kini vahera hanke'za tazeri so'e nehu'za, tatarazageta mono noma ko'ma havizama hu'neana ete eme kiteta, Jerusalene Juda mopafina menina so'e hunka kva hurantanketa mani'none.
Förty vi äre trälar, och vår Gud hafver icke förlåtit oss, ändock vi trälar äre; och hafver böjt till oss barmhertighet för Konungarna i Persien, att de läto oss lefva, och upphöja vår Guds hus, och upprätta dess förstöring, och gifva oss en gård i Juda och Jerusalem.
10 Hianagi menina tagri Ra Anumzamoka mikazama tro'ma hurantenantera na'ane huta kasamigahune? Kagra ana maka knare zantami tro hurante'nane. Hianagi Kagri kasegea tamefi humita amagera onte'none.
Nu, hvad skole vi säga, vår Gud, efter detta? Att vi din bud öfvergifvit hafve,
11 Hagi eri'za vaheka'a kasnampa vahe'mokizmi zamagipi huvazinka ana nanekea amanage hu'nane, Amama unefreta erisantima hare'naza mopamo'a nagri navurera agru osu'ne. Na'ankure ana mopafima mani'naza vahe'mo'za havi zamavu zamava hu'za ana maka mopa eri himna vu'naza mopafi unefraze.
Som du genom dina tjenare Propheterna budit hafver, och sagt: Det land, som I uti kommen till att besitta det, är ett orent land, igenom folkens orenhet i landen, uti deras styggelse, med hvilken de hafva uppfyllt det med orenhet allt omkring.
12 E'ina hu'negu mofa'nanetamia zamatrenke'za ana vahetera nomanisageta, ana vahepintira ne' mofavretamirera ara avre ozamiho. Ana vahe'enena mago tamarimpa hutma nomanita, mago'a zama tro'ma hunaku'ma hnageta zamaza osiho. Hagi ama ana nanekema amagema antenuta ana mopafina knare hutma mani'neta, hankavenentake vahe manigahaze. Ana hu'nesage'za henka ana mopa tamagehe'za erisanti hare'za mani vava hu'za vugahaze.
Så skolen I nu icke gifva edra döttrar deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom, och söker icke deras frid eller välfärd i evig tid; på det I skolen blifva mägtige, och äta det goda i landena, och lefva det edrom barnom till arfs i evig tid.
13 Hagi kagri kea amagera onteta tusi'a kumi huta hazenke hunonanagi, Ra Anumzamoka kagra ana kumitimofo nona'a tusi'a knaza tamisinagi, osi knaza neraminka, tatranketa menina ofri osia nagara mani'none.
Och efter allt det som öfver oss kommet är för våra onda gerningars och stora synders skull, hafver du vår Gud öfversett med oss det vi illa gjort hafve, och hafver gifvit oss en förlossning, såsom det nu är för ögonen.
14 Tagra na'ane huta Ra Anumzamoka kasegea ete rutagreta megi'a vahe'ma haviza huno agoterfa avu'avazama nehaza vahetera mofavre nagatia zamatre'sanunke'za vea erige, ara erige hugahaze? Tagra antahi'none anama hanunkenka'a, Kagra karimpa ahenerantenka ana maka tahe fanane hananketa magore huta omanigahune.
Men vi hafve vändt oss om, och låtit din bud fara, så att vi hafve befryndat oss med desso styggelsens folke; vill du då vred vara öfver oss, tilldess det allt ute är, så att intet qvart blifver, eller ingen förlossning mer är?
15 Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamoka, kagrake fatgo kavukvazana nehane. E'ina hu'negu ko'ma tazeri havizama nehunka menina osi'a nagara tatranketa mani'none. Tagra kumike vahe mani'nonankita, Kagri tava'ontera manigara osu'none.
Herre, Israels Gud, du äst rättfärdig, ty vi äre igenblefne och behållne, såsom det i denna dag för ögon är; si, vi äre för dig uti vår skuld; ty fördenskull kan man intet blifva ståndandes för dig.
